Inget skarpt språkkrav för att få jobb i äldreomsorgen

Utredaren Peter Danielsson börjar med att måla upp problemen. Idag är kunskaperna i svenska så låga bland en stor andel av de som arbetar inom äldreomsorgen att insatser utförs på fel sätt eller inte alls, missförstånd uppstår, de äldres trygghet äventyras och patientsäkerheten hotas. I och med att andelen utrikesfödda har ökat bland personalen inom äldreomsorgen har problemen växt. 

– Vi har kunnat konstatera att språkproblem finns i de flesta av verksamheterna, säger Peter Danielsson.

Utredningen konstaterar också att en alldeles för låg andel av de utrikesfödda har fått eller genomfört de utbildningar i svenska som finns och landar i att de språkkunskaper som krävs för att kunna utföra arbetet ligger på nivå B2 enligt den europeiska referensramen, Gers. 

Verkligheten i vägen

Den här nivån, B2, skulle alltså kunna bli det skarpa språkkrav som införs nationellt för alla som ska få anställning inom äldreomsorgen. Men så blir det inte. För verkligheten sätter stopp. 

Andelen i yrkesverksam ålder minskar samtidigt som andelen äldre i behov av omsorg ökar. Äldreomsorgen har dessutom svårt att konkurrera om arbetskraften med andra sektorer på arbetsmarknaden. Peter Danielsson konstaterar att kommuner och andra huvudmän inom äldreomsorgen helt enkelt inte skulle kunna anställa tillräckligt många om språkkravet blir skarpt. 

– Man kommer kunna anställa personer som inte har nivån, säger Peter Danielsson. 

Istället föreslår utredningen att ansvariga inom äldreomsorgen ska ha en plan för hur personalen ska nå språkkravet. Det ska bland annat kunna ske genom ett så kallat ”Svenskalyft”, ett statlig bidrag som huvudmännen ska kunna söka för till exempel kurser eller annan språkutvecklande verksamhet. 

Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) vill inte kommentera om hon är nöjd med utredningens förslag men säger att det är viktigt att utredningen är gjord. Nu ska den beredas på regeringskansliet.