– Det är väldigt godtyckligt, utifrån var man bor i landet, om det finns någon hjälp att få överhuvudtaget. Det verkar som att kommuner och landsting har gått och väntat på den nya lagstiftningen för att få tydligare riktlinjer men inte själva vidtagit några åtgärder, säger Eva Samuelsson som är doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet och har genomfört studien tillsammans med David Forsström.

Hon efterfrågar tydligare instruktioner från statligt håll för att få en mer likvärdig vård över landet. 

Andra problem följer efter

En del av problematiken runt spelmissbruk handlar om att en vårdsökare måste ha kontakt med olika aktörer, det räcker ofta inte med att gå till en mottagning. Detta kan vara en omständighet som förklarar att vården fungerar olika bra, menar Eva Samuelsson.

– Du kanske har problem med andra saker också, som ekonomi och bostad, då måste du också ha kontakt med socialtjänsten. Men ofta är detta inte samordnat och du får vänta länge, säger hon. 
 

Och just att få vård snabbt kan i bland vara avgörande när det handlar om spelberoende, ofta har de drabbade väntat in i det sista med att söka vård. 

– Det kan vara flera månaders väntetid för att få komma till en behandlingsgrupp, och för att få individuell vård kan det vara upp emot ett år. Då kan problemen förvärras rejält under den tiden. Ofta befinner sig personerna i en krissituation, det finns en väldigt hög suicidrisk i det läget. De behöver stöd direkt, säger hon. 

Kunskap saknas

På Spelberoendes riksförbund menar man att kunskapen om spel och dess negativa konsekvenser för både spelare och anhöriga måste bli bättre i stort sett hela landet. Ordförande Henrik Armus håller med om att många väntar länge med att söka hjälp.

– Det behövs fler självhjälpsgrupper runt om i landet som snabbt kan ge stöd. Att få vård och behandling tar ofta tid och min erfarenhet är att man söker hjälp först när läget är akut. Mindre kommuner behöver samverka med andra. De kommuner som i dag erbjuder hjälp och där vården kring spelproblem fungerar kan vara bra exempel som andra kan ta efter, säger Henrik Armus.

Massiv reklam lockar

De summor som spelbolagen lägger på spelreklam har ökat kraftigt. 2017 var det 5,5 miljarder som gick till spelreklam, en ökning med 43 procent sedan året innan. Reklamen påverkar inte de som redan lyckats sluta, men har absolut en påverkan på vilka som hamnar i spelande, menar Henrik Armus.

– De lockar till sig personer som i normala fall aldrig skulle ha börjat spela, och det gör man mycket med hjälp av bonusar, som inte alltid är så tydliga i hur de fungerar, säger han. 

Det är också allmänt känt att framför allt spelande på spelautomater riktar sig särkilt till socialt utsatta områden, menar Henrik Armus. 

Fattiga utsatta

Eva Samuelsson på Stockholms universitet menar också att fattiga människor är mer utsatta. Problem med spelande är inte bara en beroendesjukdom, ibland kan det det kännas som ett verkligt alternativ för att ta sig ur en ekonomiskt tuff situation.

– Det handlar inte bara om spänningen och utmaningen. En del hoppas bara att på att få lite mer luft under vingarna, kanske för att köpa mat till barnen. Här spelar reklamen in för att spä på drömmen om att bli ekonomiskt oberoende, säger hon. 

Efter att ha genomfört studien menar Eva Samuelsson att med tanke på de enorma summor som spelbolagen drar in är det är märkligt att det är så svårt för dem som får problem att få hjälp. Utifrån intervjuer med spelare har hon fått bilden av att många inte alls litar på att spelbolagen tar sitt ansvar. 

– Jag har hört berättelser om människor som försöker spärra sig från ett utländskt spelbolag, men som i stället erbjuds en bonus för att fortsätta spela. De jag intervjuat är väldigt skeptiska till bolagens ansvarsarbete, säger hon.