Dagens ETC träffar Miljöpartiets ”gräsrotsröst”, ”sanningssägare”, ”upprorsmakare”, eller ”enfant terrible” – epiteten beror på vem du pratar med – i hans sommarstuga precis intill havskanten långt ute i skogen på Värmdö, där han har bott efter skilsmässan tidigare i år. Det har gått lite mer än en månad sedan han och partikollegorna Valter Mutt och Annika Lillemets offentligt klargjorde att de inte tänkte kandidera till riksdagsvalet nästa höst.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hur har du bemötts internt efter ert besked att inte kandidera?
– De flesta har uttryckt att de är ledsna men en hel del andra tycker nog att det är skönt att bli av med oss, fast det säger de ju inte. Men Per Gahrton är lite sur. Han tycker att vi skulle ha stannat och kämpat.
Carl Schlyter har flera gånger förklarat att valet att hoppa av riksdagspolitiken beror på att han anser att partiet offrat sin själ för regeringssamarbetet. Det handlar om omsvängningen i flyktingpolitiken, värdlandsavtalet med Nato och vapenaffärerna. Men frågan där han anser att partiets svek smärtat mest är den om Vattenfalls brunkol.
– Tänk dig att vi i stället hade kunnat få en presskonferens med Merkel och Löfven där de kunde få stå och säga till världen att vi tar ett gemensamt ansvar. Vilken propagandavinst! Tänk om de hade gjort det precis innan Parismötet. Det hade kunnat förändra hela världen.
Hur stor del av att partiet blivit överkört beror på Löfven?
– Min bild av Löfven är att han är villig att kompromissa om det behövs. Men Damberg är för vissa sossar en kronprins som man inte ville riskera.
Är miljöpartister dåliga på att förhandla?
– Om man leker med sossarna vet man hur sossarna funkar. Sossar fattar bara makt. Man kan förhandla med sossar med penningpåsar, det har ju den senaste budgeten visat, vi har fått massor med pengar till bra grejer. Men ska man förändra arbetslinjen, flytta makt från bankerna till folket och stoppa vapenexporten, då räcker inte goda samtal eller en kopp te. Då är det snarare ”I morgon är du inte statsminister, punkt slut” som gäller. Och det får man faktiskt säga några gånger per mandatperiod.
Kan ett radikalt grönt parti sitta i regering?
– Det är klart. Men när man sätter sig i den måste man från början vara ärlig mot sin motpart om att vissa grejer går vi inte med på. Till exempel att den måste sluta sälja vapen till diktaturer. Då är det kört.
Skulle du vara lika kritisk mot ditt parti om opinionssiffrorna såg bättre ut?
– Då hade jag kanske varit ännu mer kritisk. Har man en sådan framgång har man också ett ansvar att driva opinionen. Allt annat vore fegt.
De olika falangerna inom partiet har ofta fått namnen ”fundisar” och ”realos”. Du beskrivs som en fundis, trogen partiets kärnvärden. Samtidigt är du inte främmande för formell makt. Vad hade hänt med partiet om du valts till språkrör tillsammans med Maria Wetterstrand?
– Jag tror att vi hade kunnat skapa hopp hos människor. Hopp om att framtiden kan bli bättre. Att maktkoncentrationen i samhället kan minska.
I stället blev det Peter Eriksson som blev språkrör. Vad är skillnaden på er som politiker?
– Det vill jag inte spekulera i.
Men du menar ändå att partiet hade tagit en annan inriktning om inte Peter Eriksson hade blivit språkrör?
– Jag tycker det är helt paradoxalt att man kallas för ”realo” – ett begrepp som de flesta miljöpartister dessutom hatar – när man har en ekonomisk politik som bygger på ständig tillväxt. Det är i allra högsta grad fundamentalistiskt. Då har man en fundamentalistisk tro på teknikens möjligheter att lösa alla problem som tillväxten skapar.
– Allt ska lösas med biobränslen och elbilar och smartphones. Alla politiker kommer undan med det. Men var är den journalist som ställer frågan: Hur ser samhället ut om 300 år med din politik?
Hur många av MP:s aktiva är systemkritiska på sättet som du är?
–Vi har en tredjedel färre medlemmar än toppåret vid valet, dessutom har vi förlorat en än högre andel aktiva. Men även om du är systemkritisk MP:are så bråkar du inte så mycket.
Enligt uppgifter till TT skulle du troligtvis inte ha blivit omvald. Hur påverkade den vetskapen ditt beslut?
– Inte alls. Dessutom har minst en avdelning med säkert mandat bett mig kandidera, så bilden kanske inte stämmer.
Du har sagt att ditt partis mål måste vara att en gång inte behöva existera, att kunna upplösa sig självt. Vilka partier sätter ideologin framför opinionsfrågan i dag?
– Inget. Partierna i Sverige har blivit förvaltningsmaskiner. Alla partier i Sverige i dag, även SD, fokuserar på opinionssiffror, räknar på väljargrupper i form av penningpåsar, jag tror att det är det som gör att populismen förs framåt. Folk känner brist på hjärta, vision, driv. Varför finns partierna? Varför finns sossarna? Vadå rättvisa och solidaritet? Här kan vi sitta och vidta åtgärder som att höjer lägstapensionen med 150 kronor, höja nivåerna för ensamstående föräldrar med 150 kronor och så blundar man från den enorma maktkoncentration som nuvarande banksystem och tillväxtlogik skapar. Även om du höjer barnbidraget med 150 kronor varje år kompenserar detta inte för den allmänna förmögenhetsöverflyttningen till de rikaste.
Hur ser du på Vänsterpartiet i dag?
– Det är samma lealöshet där. Man hittar symbolfrågor. Vänstern genomsyras av ett materialistiskt synsätt, medan grön logik är mer livsbejakande. Vänstern tror oftare på kollektiva lösningar, medan traditionell grön politik har en starkare tilltro till människans förmåga och vilja att skapa sig ett bättre liv om hon ges förmågan och viljan. Och att det inte alltid är staten som ska syssla med detta. Det är därför vi förespråkar basinkomst, en frihetsreform som sossar är livrädda för. Sossar tror, trots att forskning visat motsatsen, att folk lägger sig i hängmattan och att det är det värsta som skulle kunna hända, det mest ondskefulla angrepp en människa kan göra mot tillväxtsamhället.
Men du talar ju positivt om Kinas förbud mot fossildrivna bilar, positivt om Tysklands dieselfria städer, det är statliga ingrepp du hyllar. Vad är det som är så läskigt med staten?
– Inget läskigt. Jag tycker att staten ska förbjuda det som är skadligt. Det är så fel att låtsas att valfrihet ska lösa allting. Hallå, varför ska vi tillåta gifter i bensintankar, varför ska vi tillåta gift i kosmetika, förbjud skiten. Detta val kan du inte lasta på konsumenterna.
När ska du starta ditt nya parti då?
– Hahaha, vem har sagt att jag ska göra det? Du?
Ganska många faktiskt.
– Det verkar jobbigt ärligt talat. Jag vill påverka samhället, exakt i vilken form man ska göra detta vill jag inte bestämma mig för riktigt nu. Det kan vara en folkrörelse vi vill skapa, man kan gå in i företag och påverka dem, man kan vara aktiv på många sätt.
Så det kommer inte komma något nytt grönt parti?
– Inte ett grönt parti i alla fall, det finns ju redan. Man ska inte splittras genom delning.
Vad kommer det vara för färg på partiet då, om inte grönt?
– Hahaha!
Men om ni inte ska starta ett nytt parti, vad ska ni göra för att få ut detta? Skriva debattartiklar?
– Fördelen med att inte ha parti är att flera kan gå med. Dels de som redan har ett parti, dels många opinionsbildare, artister. Fördelen med ett parti är att det mediala intresset blir större och möjligheten att förändra blir större. Å andra sidan skapas då också massa maktspekulationer. Det är inte lätt att veta hur man ska förändra Sverige och världen.
Om du inte kandiderar, hur arbetar du för att få debatten att vända?
– Jag har träffat en massa folk för att prata om detta. Vi känner en gemensam oro för att sossarna tror att de får tillbaka SD-röster genom att förflytta sig till SD:s planhalva, genom hårdare tag, genom att klämma åt folk som behöver samhällets stöd, mer militär, en hårdare polisstat. Jag är också rädd att partierna tar till penningpåsar och struntar i åtgärder mot den avgörande maktkoncentrationen i samhället. MP kommer till exempel prata om laddstolpar och om tekniska miljöåtgärder. Det ger inte en känsla för vilken framtid vi ska ha. Jag vill få valrörelsen att handla om livsavgörande politik.
Du smider framtidsplaner tillsammans med Amineh Kakabaveh, V. Berätta!
– Vi ska ha en föreläsningsserie i höst som handlar om vad vi måste prata om i valrörelsen.
Vari ligger ert gemensamma intresse?
– Vi vill att folk ska börja tänka utanför ramarna och väcka intresse. Vi delar rädslan av att valrörelsen kommer handla om fel saker. Detta är ett sätta att testa nya sätt att påverka debatten helt enkelt.
Maktförflyttningar
Carl Schlyter återkommer flera gånger till behovet av ett antal centrala maktförskjutningar i samhället. Kortare arbetstid är en maktförskjutningsreform. Precis som medborgarlön. Genom sådana reformer menar han att makt både skulle flyttas från arbetsgivare till arbetstagare och mellan könen.
En annan maktförskjutningsreform bör ske på arbetsplatsen, i form av kooperativ.
– Om fem procent av amerikanerna kan arbeta i kooperativ, i kapitalismens ärkehemland, så skulle det kunna funka på många arbetsplatser i Sverige också.
Centralt i hans framtidsplan är också ett förändrat bankväsende, där makt från privatbankerna återförs till folkets riksbank. De privata bankerna måste börja betala för att få använda våra kronor och staten slipper att rädda bankerna vid kris.
– Det är fullkomligt absurt system. Och sossarna vågar inte ifrågasätta det, de vågar inte heller införa arvskatt eller fastighetsskatt för de rikaste, fast klyftorna ökar dramatiskt.
MP har ju traditionellt velat se bortom den traditionella höger- och vänsterskalan i svensk politik. Hur ser du på den skalan idag?
–Alla partierna är till höger.
Är skalan mer relevant för dig i dag?
– Ja, det tycker jag, men den är inte den enda skalan man bör mäta utifrån.
–Jag tycker att sossarna är ett högerparti i dag. Precis som Miljöpartiet.
Var skulle du placera MP på skalan om du fick bestämma?
– Jag skulle vilja placera Miljöpartiet i mitten, men enligt 1980 års definition av var mitten är. Svensk politisk debatt har gått så långt åt höger i dag. Jag själv ser mig inte ens som vänster, men tyvärr har verkligheten kört om i högerytterspåret så långt att jag har råkat hamnat där ofrivilligt.
Varför har du så svårt att se dig själv som vänster?
– För att jag förknippar vänstern med centralstyrning och ofrivillighet.
Men du vill ändå centralstyra i miljöfrågan och när det gäller social omfördelning?
– Ja, för där behövs det. I näringslivsfrågor behövs det äkta liberalism, inte någon töntig centralstyrd kapitalistisk oligarki. Vi ger i dag de största företagen och de största bankerna enorma fördelar. Det är inte liberalism, inte marknadsekonomi. När statens maskineri rullar igång för att hjälpa vapenbolagen att sälja vapen, vad är det för marknadsekonomi? De är ju totalt beroende av staten. Och kolla på läkemedelsföretagen och patenten. Det är rena dagisverksamheten, med pappa staten som pengarutdelare.
Hur många väljare som brinner för medborgarlön och tillväxtkritik finns det att vinna?
– Jag tror stenhårt på att ett parti som lyckas förmedla att Sverige ska bli bättre. Det är inte utopiskt, det är inte omöjligt. Det är däremot omöjligt att tro att det bara går att fortsätta som nu. Om vi bara lyckas förmedla detta så tror jag att det alternativet skulle bli mycket roligare att rösta på än på Sverigedemokraterna. Och det är betydligt roligare än Miljöpartiets laddstolpar.
Carl Schlyter om …
... bakgrunden i Danderyd: ”Vi hade en folkabubbla och en blåsippsbacke på vår tomt. Nu står där en Maserati och Ferrari som har förstört hela backen. Det har ändrats. En fördel med min bakgrund är att man inte blir imponerad av pengar. Jag vet att rika inte är lyckligare än andra. Sedan kan folk säga att det är lätt för dig att säga, men jag har faktiskt bott med fattiga i Brasilien, jag har bott i vegankollektiv, jag har sett hur människor har det utan pengar. Pengar är absolut ett problem för många, men bara upp till en ganska låg nivå. Högre inkomster kan innebära en annan form av slaveri.”
... vilka han helst fikar med riksdagen utanför sitt eget parti: ”Jag älskar Hans Wallmark (M), han är så rolig! Jag gillar Niklas Wykman (M), Sara Karlsson (S), Jens Holm (V), Amineh Kakabaveh (V), Hillevi Larsson (S).”
... det finska basinkomst-försöket med 560 euro i månaden. ”Det räcker knappt till hyra och mat. De som förespråkar basinkomst förespråkar 8 000–9 000 kronor i månaden, vilket verkar rimligt, men detta måste utredas först. Jag skulle vilja se ett test i en glesbygdskommun och i en förort.”
... när han tror vi får se ett parti med verkligt inflytande bedriva arbetskritik: ”Senast 2022.”
... hur gammal åtta-timmarsdagen, som snart fyller 100 år, kommer bli: ”Den blir 106 år. 2023 ändrar vi på den. Då inför vi 37,5-timmarsvecka och senare går vi ner till 35.”
... huruvida han äter mer kött än Gustav Fridolin? ”1994 åt jag kött, sedan slutade jag, sedan började jag och slutade igen, nu köttfri sedan 2013.”
Carl Schlyters bästa svamprecept
Ingredienser
En påse Garlic Thyme oumpf.
Massa kantareller eller trattkantareller.
Tunnskivad palsternacka.
Gör så här
Stek först svamp, sedan oumpf, sedan palsternacka. När allt är stekt, häll i grädde (eller havregrädde) två krossade enbär, rosmarin, svartpeppar och salt. Stänk över lite soja och en–två teskedar vegobuljongpulver.
Smaka av med buljong eller salt.
Ät med basmatiris!
Annars
Stolt fjällskivling! Stek som en biff, ta bort de bruna fjällen och lamellerna.
Krydda med salt och peppar! Supergott!
Alla annan svamp blir god stekt på rostat bröd eller i soppor.