Det är de snirkliga glasögonen, den rosa klänningen och illrosa naglarna som har påkallat kafébesökarens uppmärksamhet, något som tydligen inte är ovanligt.

– Vad ska du göra nu? frågar en annan gäst, snart 80 år, som pratar med Fi-politikern om våld mot kvinnor och sin egen ork att kämpa som har börjat sina på äldre dar.

Det verkar dock inte vara något som stämmer in på Soraya Post. Men hon är också en bra bit yngre, född 1956. Artrosen går visserligen hårt åt knäna och numera stödjer hon sig på en krycka, men i soffan på fiket sitter hon framåtlutad och talar med eftertryck om de fem åren i EU-parlamentet och om globala högervindar.

”Måste rösta för, inte emot”

Hon är besviken på den skrala uppslutningen bakom Fi under vårens EU-val, som resulterade i att hennes mandat inte förnyades. Stödet för partiet har dalat rejält sedan succésupervalåret 2014, då de blev det största utanför riksdagen med strax över tre procent, och Soraya Post blev invald i EU-parlamentet med 5,5 procent av svenska väljare bakom sig.

Klipp till riksdagsvalet 2018, då de knappt nådde en halv procent, och EU-valet i år där de med 0,8 procent hamnade under spärren. Hon tror att väljare som ändå gillat Fi:s politik har varit rädda att en röst på feministerna skulle vara en bortkastad sådan. Därför har de tagit det säkra för det osäkra och röstat på andra partier.

– Man vågar inte följa sitt hjärtas röst, så att säga. Och det är väldigt tråkigt, man måste göra tvärtom i den här politiska situationen. Man måste verkligen rösta för, och inte emot någonting.

Högervåg över världen

Hon håller med om att partiet hade kunnat göra mer för att motverka rösttappet. Hon har svårt att sätta fingret på vad, men berättar att arbetet med en eftervalsanalys är i full gång.

– Samtidigt ser det politiska läget ut som det gör i dag, där vi ser att feministiska frågor, kvinnors och minoriteters rättigheter och respekten för mänskliga rättigheter är under attack.

En högervåg sveper just nu över hela världen, menar Soraya Post.

– Det är 75 år sedan befrielsen av Auschwitz och vi ser fan ta mig stöveltramp på gatorna igen. Det finns fortfarande överlevare som får höra dem en gång till. Det hade jag nog inte trott om du frågade mig för 20 år sedan. Min generation har fallerat i det här. Jag skäms.

Även i EU-parlamentet finns det gott om nationalister och rasister, säger hon, men trots det trivdes hon ”som fisken”. Som rom har hennes liv trots allt alltid präglats av dem.

– Det är inte dem som personer jag är emot, utan det är deras politiska idé som jag jobbar mot. Jag har tagit mig ton i parlamentet och satt dem på plats. De kan inte lura mig med någon kostym eller något smörsnack.

Måste profilera sig

Hennes framgångar som EU-politiker har varit många, tycker Soraya Post. Civilsamhället har fått mer plats i de byråkratiska korridorerna, parlamentet har erkänt antiziganism som en särskild form av rasism och 2 augusti som en minnesdag för den romska förintelsen under nazisterna, berättar hon.

– När det gäller för romerna har jag gjort ett oerhört viktigt jobb som aldrig hade blivit av om inte jag hade varit där. Det säger jag inte kaxigt, utan det är ett faktum, säger hon.

Som EU-politiker måste man profilera sig så fort man stigit innanför dörren. Ledamöterna är trots allt 751 stycken, så det gäller att veta vad man vill och kunna argumentera för sin sak.

– Man kan inte vara en grå mus och politiker i Europaparlamentet.

Ägna sig åt familjeliv

Trots att hon hade velat vara kvar ytterligare en mandatperiod för att bygga vidare på det hon påbörjat, är det samtidigt skönt att få vara hemma nu.

– Det har varit fem år av offentlighet, fem år där all min energi och uppmärksamhet har gått åt politiken, säger hon.

Nu ska hon ägna sig åt familjeliv och i februari ska hon återgå till att arbeta med mänskliga rättigheter för Västra Götalands­regionen. Men hon har även fått erbjudanden om att jobba ­internationellt som hon fortfarande grunnar på. Mer än så vill hon inte avslöja. Hon är osäker på om hon vill arbeta heltid utomlands igen. Där­emot kommer hon att fortsätta med politiken som medlem i partistyrelsen, och romers och andras rättigheter kommer hon fortsatt driva mot EU, berättar hon.

”Förändring kommer”

Politikern och rättighetsaktivisten verkar ständigt närvarande i Soraya Post. På frågan om vilken värld hon hoppas att hennes nio barnbarn – den yngsta 4 och den äldsta 23 år – kommer att leva i, börjar hon resonera utifrån FN:s utvecklingsmål. Social och ekonomisk rättvisa krävs för att hålla högerkonservativa och rasister stången, menar hon.

– Jag tror att den här högerextremistiska ­vågen kommer hålla kanske 10 till 15 år till. Sedan tror jag att förändring kommer.

Hon tystnar i några sekunder, sedan suckar hon ut ett ”usch”.

– Alltså, vi befinner ju oss i en hotsituation, va. Planeten… Ja, du ser, jag har inte särskilt stor tilltro till politiken nu. Men jag tänker nog positivt. En feministisk våg, mänskliga rättigheter, en demokratirörelse, de kommer. Det tror jag på. Så jag tror nog att mina barnbarn kommer att få det bra. Jo, det tror jag nog.

Var hittar du energi?

– Jag älskar det här. Det är livsviktigt. Jag får energi av att prata politik, jag får energi av att vara i ett rum där det sitter olika människor med olika politiska idéer.

Hur återhämtar du dig?

– Genom att fortsätta prata politik, tror jag. Ibland när jag kommer hem har jag en sådan här dag där man bara går runt i pyjamas. Eller så städar jag eller lagar mat, gör någonting ­annat. Men tankarna är i politiken hela tiden, så är det ju.