– Cringe, säger Bilan Osman och skrattar. Det är någonting med lokalreportrar och att ta i. Man gör det lite större än vad det är.
Men visst är Bilan något av en östgötsk kändis. I alla fall i Linköping där hon växte upp i en stor familj med åtta syskon. Hon berättar att hon skolkade sig igenom gymnasiet.
– Jag gick till skolan och satt på ett fik där och läraren kom alltid och försökte dra in mig. Jag tyckte att det var roligare att röka och dricka te. Det är så dumt att man ska ta livsavgörande beslut när man är 16.
Samtidigt älskade hon samhällsämnena och att skriva. Hennes mamma som jobbade i Motala tipsade om journalistutbildningen på Bona folkhögskola.
– Jag älskar folkhögskolor! Jag har aldrig pluggat på universitet och har ganska svårt för akademiska miljöer, vilket handlar om mindrevärdeskomplex kopplat till klassbakgrund. På folkhögskolan fick man vara sig själv och på utbildningen var det en så brokig skara. Annars kan journalistvärlden verkligen vara en bubbla.
Vägrar att killgissa
Under praktiken fick Bilan Osman jobb på Expo som föreläsare och började sedan att skriva krönikor för Expressen.
– Jag hade precis flyttat hemifrån och fick skriva för Expressen! Jag skrev säkert en massa surdegar till texter men det var kul att de lät mig hålla på, säger hon ödmjukt.
En av de sakerna man slås av när man pratar med Bilan Osman är just ödmjukheten och att hon är eftertänksam. Hon vägrar gissa, har hon inte fakta så hoppar hon hellre över frågan än bara slänger ur sig något.
– När man jobbar i vissa branscher, inte minst i mediebranschen, träffar man väldigt många män som killgissar om mycket och så blir man lite irriterad på det, säger hon.
Nu bor hon i Vällingby, norr om Stockholm, med sin man och en bebis på sex månader. Samtidigt som hon föreläser för Expos räkning håller hon ställningarna i de flesta debatter som rör rasism och jämställdhet.
När vi ses har Bilan Osman och en Expokollega precis föreläst om radikalislamism, med avstamp i den hyllade SVT-serien ”Kalifat”, för ett fullsatt Bio Rio på Södermalm. Många har hyllat serien, men en av de kritiska rösterna har varit just Bilans.
– Jag tror risken är att den här typen av serier kan befästa fördomar. Vi lever i ett samhälle där antimuslimska nidbilder dominerar vår kultur. Det är jättesvårt att inte sätta en sådan här serie i relation till det.
Under föreläsningen nämner hon Disney-filmen “Aladdin” och att vissa verkar tro att det finns en stad som heter Agrabah.
– I Aladdin var det konstiga araber som gick runt och högg handen av folk. Då låter det inte så kul att vara muslim, säger hon.
Hon tycker att de vanliga muslimerna sällan porträtteras utan att det ofta handlar om ytterligheter och väldigt politiserade berättelser.
– En av tjejerna som ansluter sig till IS i ”Kalifat” tar på sig slöja och det blir ett stort fokus på det. Hon har en pappa som flytt från en islamistisk regim och i en scen blir det ganska våldsamt när han sliter av henne slöjan. Jag förstår intentionen att vilja visa att de här kidsen kommer från hem där föräldrarna flytt från liknande grupperingar. Men för de flesta muslimer handlar vardagen mer om att förhålla sig till förskolans öppettider än till Syrien.
Hon menar att muslimer sällan får vara mångfacetterade, komplexa personer.
– Det är därför jag älskade Sana i Skam för att hon var religiös och hon drog fram bönemattan samtidigt som hon gick på fester och var kär i sin kompis. Hon var en vanlig tonåring och det var så himla fint. Och hon fick en egen säsong. De nöjde sig inte bara med att ha en muslimsk sidekick som fick hantera publikens islamofobiska värderingar.
Slöjdebatten – igen
En av debatterna som Bilan Osman synts i under åren som krönikör är just den om slöjan, ett klädesplagg hon själv väljer att använda för att manifestera sin tro. Nu har debatten blossat upp igen.
– Som feminist upprörs jag över den här föreställningen om att slöja är sexualiserande. Jag kan köpa idén om att plagg som är ämnade att täcka kvinnors kroppar i grunden är sexualiserande för att man har en sexualiserad bild av kvinnors kroppar. Men jag har jävligt svårt för ett samhälle som samtidigt köper idén om att vi ska ha behå på oss. Om en kvinna går runt barbröstad får ju folk panik. Majoritetssamhället bestämmer att täcka håret är sexualiserande men att täcka brösten är rimligt.
Vad tycker du om slöjförbudet?
– Det kan låta i debatten som att man kommer med något nytt: Här kommer vi med ett slöjförbud som säkert kommer att leda till att hedersförtryck magiskt försvinner. Men det har testats förr. Slöjförbud har funnits på många olika platser och det vi lärt oss är att det i stället har lett till ökad otrygghet för kvinnor. När man med lagförslag går in och politiserar ett plagg ökar det bara antimuslimska krafter och det kommer också att skapa motstånd. Det är det vi ser i Skurup där allt fler elever på skolan bär slöja som ett motstånd.
Bilan Osman tvivlar starkt på att många av de personer som hårdast driver frågan om förbud egentligen är så intresserade av kvinnors rättigheter och kvinnors rätt till sina egna kroppar. De har en helt annan agenda. Hon tycker sig se en tydlig förskjutning i samhällsdebatten där vissa ledarskribenter och högertyckare gått långt åt höger.
– Det säger något om självbilden som finns hos de här skribenterna att de tycker att det är lite edgy och coolt att vara halvnasse. Att de tror att de står upp mot pk-eliten genom att lajva nazister.
Som en del av denna förskjutning har Sverigedemokraterna börjat ses som ett normalt parti, menar hon.
– Partier som Kristdemokraterna och Moderaterna närmar sig dem. Det finns en föreställning om att ju större ett parti är, ju fler människor som röstar på det, desto mindre extremt är det.
Nationalism exkluderar
Bilan Osman tycker att vi på allvar måste börja ha en diskussion om nationalism i Sverige.
– Vi måste våga peka ut nationalism som ett problem. Vi är lite kvar i föreställningen om att nationalism också kan vara något positivt. Att det kan vara förenande och att det är viktigt med en nationell berättelse om vilka vi svenskar är. Något som jag menar är direkt förödande, för det finns ingen positiv nationalism, nationalism i sin självaste ideologi är exkluderande. Man kan inte bygga gemenskap på en föreställning om att det finns en nation där människor som ingår i den nationen måste uppfylla ett antal krav för att göra det.
