Nu larmar socialsekreterare i stadsdelen om att deras chefer pressar dem att göra striktare bedömningar av biståndssökande.

– Det har absolut blivit en högre tröskel för att ta sig in på socialtjänsten, säger Cecilia Larsson, som jobbar i mottagningsteamet på enheten för vuxenstöd.

Allt fler bostadslösa

Den pressade bostadsmarknaden innebär att hon och hennes kollegor möter allt fler bostadslösa som har behov av hjälp. Men eftersom de inte tillhör socialtjänstens vanliga målgrupp – personer med olika kombinationer av social problematik – har de bara rätt till nödbistånd, alltså akut hjälp.

De kan dock få tillfälligt boende under en begränsad tidsperiod medan de försöker lösa sin bostadssituation själva. Kravet är att de följer en arbetsplan som de utarbetar tillsammans med sin socialsekreterare och aktivt söker bostad. Har de inte lyckats hitta något när tiden gått ut borde de kunna fortsätta få stöd av socialen, resonerar Ann-Sofi Ålund, som jobbar som socialsekreterare på samma enhet som Cecilia Larsson.

– Nöd måste prövas varje gång, även om personen i fråga kommer varje vecka. Om situationen inte har förändrats är det fortfarande nöd.

– Har man inte tak över huvudet har man inte det, fyller kollegan Sophia Laveborn i.

”Blir en slasktratt”

Men på senare tid har de känt sig pressade av ledningen att ge avslag, även när de sökande har gjort som de ska. De berättar att deras högre chefer säger att de är för frikostiga, att folk inte kan gå på nödbistånd hur länge som helst.

– Cheferna säger rakt ut att vi är för generösa. Men bostadsmarknaden ser annorlunda ut i dag jämfört med tidigare, säger Ann-Sofi Ålund.

För 20 år sedan kanske en månad räckte som tidsfrist, eftersom det då gick att hitta bostad på så pass kort tid, berättar Ann-Sofi Ålund. Men läget är helt annorlunda nu, anser hon.

Socialtjänsten ska egentligen inte lösa bostadssituationen för folk som inte har särskilda svårigheter, poängterar Cecilia Larsson.

– Men vi blir ju en slasktratt för hela samhället när kommunen inte kan ta hand om sina medborgare. Då får vi städa upp det.

Får inte ta egna beslut

Sophia Laveborn berättar att hon nyligen fick meddela en sökande att hen fått avslag på sin återansökan. Hen hade följt sin arbetsplan men befann sig fortfarande på ruta ett. Beslutet var inte Sophia Laveborns eget – enligt hennes bedömning behövde personen i fråga fortfarande hjälp – men det var hennes uppgift att förmedla avslaget från arbetsledningen.

– Det finns ingen poäng att ha socionomer på sådana här tjänster om vår uppgift bara är att administrera beslut. Varför ska jag vara här om det inte spelar någon roll?

Trots att det är de som möter och utreder de sökande får inte socialsekreterarna i Örgryte-Härlanda ta egna beslut om bifall.

– Det är väl för att man inte har tillit till oss som medarbetare. Vi kommer inte fatta lika många beslut som arbetsledarna tycker är för generösa om de kontrollerar dem. Det är en ändring som gjordes för länge sedan, men jag upplever inte att det funnits lika mycket kontroll som under senaste halvåret, säger Cecilia Larsson.

”Avslag kostar i längden”

Även om avslag kan ge lägre kostnader på kort sikt riskerar de att innebära en hög samhällskostnad på lång sikt, resonerar Sophia Laveborn, som understryker att hon ser en liknande utveckling i socialtjänsten i hela landet.

– Klienten som jag fick skicka ut på gatan hade inte fått hjälp eftersom hen inte hade sociala problem. Till mig sade hen, ”Grattis, nu kommer jag att få det.”

Ann-Sofi Ålund håller med. Hon har arbetat som socionom i olika verksamheter under många år och har sett ekonomiska kriser i stadsdelarna förr. Även om Örgryte-Härlunda just nu går back tycker hon att man borde hålla huvudet kallt.

– Vi behöver hjälpa folk att bli självständiga. Det står i socialtjänstlagen och blir dessutom billigast i längden.