I dagsläget har omkring 100 unga vuxna killar och tjejer åkt till Syrien för att strida med Islamiska staten, IS, en av FN terroriststämplad organisation. Omkring 20 av dem beräknas komma från nordöstra Göteborg. Av dem har flera stupat.
Enligt Zan Jankovski, som har arbetat i Angered under 25 år, och numera är enhetschef för förebyggande enheten för kultur och fritid i stadsdelen, är det inget nytt att unga vuxna i stadsdelen dras till konflikthärdar.
– Internationella händelser i Mogadishu, Syrien eller på andra ställen i omvärlden påverkar familjer i den här stadsdelen. Den stora skillnaden i dag är omfattningen och den offensiva rekryteringen via sociala medier och att folk pratar med varandra så att det blir en systematisk påverkan på unga härute där ideologier saluförs, säger Zan Jankovski som menar att fattigdom och dålig skolgång är ”bra” grogrunder för detta.
Medelinkomsten, liksom medellivslängden i nordöstra Göteborg är betydligt lägre än andra stadsdelar i Göteborg.
– Om du sitter arbetslös i en etta i Lövgärdet och känner dig värdelös och samtidigt ser det som att du som muslim aldrig kommer att passa in i det västerländska samhället. Då blir drivkraften att åka ett slags svar. Vi möter unga som är fyllda av en drivkraft för någon form av kamp för det ”rätta”, förklarar Zan Jankovski.
Acceptans av en radikal hållning
Magnus Ranstorp är terroristforskare på Försvarshögskolan och hyser ingen som helst tvekan om att det i dag finns centrala rekryterare på plats i Göteborgs som koordinerar resorna.
– Det har helt klart blivit en acceptans av en radikal hållning, menar han.
Ny grupp unga tjejer
Samtidigt är han mån om att poängtera att det inte finns någon bra helhetsbild. Det finns mycket kunskap i ämnet på flera myndigheter, men ingen riktig samordning dem emellan.
Det är inte en homogen grupp som ger sig av för att strida för IS. Bland dem finns kriminella som har vana att hantera vapen, men även högskoleutbildade unga vuxna som inte finns med i något belastningsregister och konvertiter som själva oftast är pådrivande i rekryteringsprocessen, liksom självradikaliserade unga, eller unga som har vuxit upp med en familjehistoria av jihadism. En ny grupp, som väljer att åka till krigshärdar i Syrien och Irak, är unga tjejer.
”Jag är inte orolig”
Zan Jankovski efterlyser ytterligare fokusering på samarbete mellan olika forum i stadsdelen, där man möter unga, såsom skola, socialförvaltning, fältarbetare och områdespolis.
– Vi behöver våga se och tolka det som sker och vi behöver vässa våra kunskaper för att identifiera saker. Som att ifrågasätta vad det betyder att en unge som från ena veckan till den andra förändras och låter skägget växa och inte pratar med kvinnliga fritidsledare. Det är viktigt att vi som professionella står upp för våra grundläggande värdegrunder, men också att vi vågar låta dem testas, påpekar Zan Jankovski.
Arbetet med att informera, identifiera och lyfta upp frågan om rekrytering från nordost har redan påbörjats i Göteborgs stad. Social resursförvaltning ordnar nu föreläsningar och workshop för anställda.
Samtidigt pågår planering av ett annat slag som handlar om att bygga upp en struktur med att få utvalda moskéer och föreningar med i diskussionen. Huvudorden i detta är samarbete och tillit. Som en fortsättning av det gedigna ungdomsarbete som under många år har byggts upp av bland annat fältarbete i de nordöstra stadsdelarna. Målet är att skapa ett brett nätverk för att stävja rekryteringen av unga vuxna till olika konflikthärdar.
– Jag är inte orolig, men det är bråttom, menar Zan Jankovski som tror att det är viktigt att finnas med på alla arenor där unga finns.
Han tycker att Birmingham i Storbritannien är betydligt mer intressant att titta på, jämfört med Stockholm. Där finns liknande problem med rekrytering och där har föreningar, organisationer och moskéer börjat samarbeta.
Danskt exempel en inspiration
Magnus Ranstorp pekar på en ort närmare oss – danska Århus.
– Där skapades en rak kommunikation med moskén, man tog fram mentorer i samma åldrar som de unga och man ordnade familjenätverk. Plus en psykolog från universitetet som pratade om att förändra beteende som ledde till reflektion. Det danska exemplet tror jag skulle vara en bra inspiration för Göteborg, tipsar Magnus Ranstorp.
