Snart blommar det i Tevinns trädgårdar

Amerikanska irisar, kinesisk pion och helt vanliga påskliljor. Det börjar spira i odlingslotterna och ingen är lyckligare än Tevinn Nguyen. Han har en egen oas alldeles intill spårvagnsspåren.

Med ett gnissel öppnas grinden och vi kliver in på en prydlig grusgång. Trots att det bara är april och långt tills att det mesta står i blom förstår jag varför odlingsföreningens ordförande kallade lotten den ”lilla botaniska trädgården”. Tevinn Nguyen har bara haft den i två år. Kvällssolen lyser på hibiskusar och andra köldkänsliga blommor som har klätts av från väven de har vilat i under vintern. Tevinn Nguyen tittar omsorgsfullt på knopparna till magnoliaträdet. I rabatterna växer helt vanliga svenska trädgårdsväxter, men också exotiska fynd från Ebay och blommor som andra skulle säga inte klarar sig i svenskt utomhusklimat.

– Andra vågar inte, men jag tycker att man måste chansa. Ibland vet jag redan när jag sätter dem att de kanske dör, men jag ångrar mig inte. Det är spännande, säger Tevinn och konstaterar att de utplanterade primulorna som har sålts som inomhusfägring mår fint.

Nog chansar han med ovanliga artexemplar, men hemligheten bakom de prunkande trädgårdarna är omsorgen.

– Jag köper en växt, googlar vilken jord och vilket ph-värde den vill ha och om den vill ha kall jord eller inte. Problemet i nästan hela -Göteborg är att det är mycket lerjord. Man kan inte bara köpa och trycka ner dem, om de ska må bra kanske du måste gräva 50 centimeter djupt och brett och fylla ny jord så att de kan få ner rötterna, säger han.

Blåregn är favoritblomman

Han visar hur han håller på att -förstärka pergolan runt altanen mitt i och ser nästan förälskad ut när han berättar om hur favoritblomman blåregn tids nog ska klättra upp så att blomklasarna hänger ner runt om.

Spårvagnen mellan Gamlestan och Hjällbo susar förbi bara några meter bort, men man vänjer sig snabbt. Vi går ut på andra sidan lotten och på en liten stig genom Solgläntans odlarförening. Att ha en egen liten bit mark att odla på är populärt. Den här är också min säger Tevinn och öppnar en mindre grind och går upp på en lusthusliknande pergola.

– De andra kallar den templet, säger han och skrattar.

Halva priset

Den tidigare innehavaren hade bara odlat mynta och inte rensat ogräs så Tevinn fick den nedgångna lotten för halva -priset. Markerna utan bodar är heller inte dyra utan kostar några kronor per kvadratmeter och år. Någon el finns inte, men fontänerna och dylikt drivs med små solpaneler. Precis intill ligger lotten där det hela började för fem år sedan. Tevinns kompis köpte den, mest för att han ville ha någonstans att sitta ute och grilla. Han lät Tevinn bestämma över rabatterna och Tevinn blev helt fast.

– Det är känslan av att ha en liten lök, plantera den och se den växa. Hur knopparna kommer som först blir till ett litet blad och sedan mer och mer... När de blommar ut är det helt fantastiskt. Om man har jobbat hårt och är trött så glömmer jag det när jag kommer hit och ser att blommorna mår bra, säger han och ler.