Bland andra vänsterpartisten Dror Feiler menar att det inte finns några juridiska hinder för ett sådant förbud, och han får medhåll från Peter Nobel.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Sverige har skrivit på en internationell konvention om rasdiskriminering där det står att man ska straffbelägga och förbjuda sådana organisationer som främjar och stödjer rasistiska budskap. Men just det förbudet har Sverige aldrig infört.

Varför?

– Man har åberopat åsiktsfrihet. Man har sagt att det inte skulle vara effektivt och ett ingrepp mot mötesfriheten. Det finns ingen politisk vilja att införa det, helt enkelt.

"Obegripligt"

Förutom FN-konventionen som Peter Nobel hänvisar till finns det en dom från 1996 där en nazist dömdes för hets mot folkgrupp efter att ha burit en jacka med fem nazistsymboler. Hets mot folkgrupp innefattar nämligen inte bara uttalanden, även den som genom meddelanden hotar eller riktar missaktning mot en folkgrupp kan dömas för brottet. 

– Sedan 1996 har ingen annan dom i annan riktning kommit, men ändå pågår demonstrationerna runt om i landet. Det är obegripligt för mig hur det plötsligt har blivit tillåtet att bära omkring fanor och symboler som alla människor vet betyder nazism, säger Peter Nobel.

Men svensk lagstiftning är snårig, och snårigare blir det av att rätten att organisera sig och demonstrera finns i grundlagen. Och trots att lagen om hets mot folkgrupp finns kan den inte hindra nazister från att få tillstånd att demonstrera, säger Annkatrin Meyersson, doktorand vid juridiska institutionen på Göteborgs universitet.

– I princip gäller att man inte får ingripa innan ett brott begåtts. Det finns ingen lagstiftning gällande förberedelse till hets mot folkgrupp. Polisen har i praktiken en otroligt liten möjlighet att inte ge tillstånd för demonstrationsrätten är oerhört stark, säger hon.

"Inte så lätt"

På samma sätt kan inte ordningslagen användas. I särskilda fall kan man nekas demonstrationstillstånd om polisen befarar att det ska bli oordning eller om brott ska begås, men det sker nästan aldrig. 

Enligt Annkatrin Meyersson pågår det ständigt en diskussion kring ämnet.

– Det här är en svår fråga. Om man nekar den ena gruppen måste man neka den andra, och att polisen ska göra bedömningarna är inte heller självklart en bra idé. Sedan diskuterar man om demonstrationsfriheten ska vara för alla eller om det ska vara de som delar vår uppfattning i regeringsformen. Det är inte så himla lätt.

I Tyskland har lagar som förbjuder nazism och Finland utreder möjligheten att införa liknande lagar. Kan Sverige följa efter?

– Jo, man skulle kunna gå den vägen och till exempel säga att grupperingar som står för ett tydligt hat mot minoriteter inte ska omfattas av demonstrationsrätten. Men det är ju känsligt som sjutton att begränsa de här rättigheterna. Sedan kommer ju alltid frågan om det är det bästa sättet att hantera det eller om det är bäst att de får visa sitt fula tryne så man har möjlighet att demonstrera emot.