– En del anställdes med bara några timmars varsel. Ibland utan att någon ens tittade på deras cv eller intervjuade dem, berättar en av intervjupersonerna, som i likhet med de övriga intervjuade har valt att inte träda fram med eget namn. 

”Uppenbart inte mogna”

Enligt de anställda ETC Malmö har pratat med var det många som inte alls skötte sina jobb.

– Vi var några som slet hårt, samtidigt som vi kunde ha en kollega som satt och kollade på sin mobil eller gjorde sina läxor. För en del var det deras allra första jobb och de var uppenbart inte mogna för de uppgifter de fick, berättar en annan av de intervjuade.

När antalet ensamkommande var som högst kunde ett boende, där det redan fanns ett 40-tal barn, få in flera nya grupper under natten. 

– Det kunde komma en grupp på 30 nya barn. Några timmar senare kom nästa grupp, med tio barn, säger en anställd.

De tre tidigare anställda som ETC Malmö har talat med arbetade alla framför allt nattetid, och ställdes ofta under hård press när de nykomna skulle ha mat och någonstans att sova, samtidigt som det var mycket arbete kring registreringen av dem. Avdelningarna var ofta underbemannade och flera tidigare anställda berättar, oberoende av varandra, att det fanns personal som lyfte lön utan att ens vara på arbetsplatsen.

– Det var många som hade ett annat arbete samtidigt, och som såg det här som en chans till extra pengar. En del av dem var borta helt eller delvis under de nätter de hade betalt för att arbeta, säger en av de intervjuade.

Den höga arbetsbelastningen som dessutom fördelades ojämnt ledde till stora konflikter inom personalgrupperna. Det uppstod dessutom konflikter mellan de boende, ofta beroende på motsättningar mellan olika grupperingar. Dessa konflikter förvärrades ibland av att anställda, som kunde tala flyktingarnas modersmål, aktivt stödde en part. 

Misstro bland chefer

Tidigare anställda som talar arabiska berättar att de har hört och rapporterat till sina chefer om kollegor som underblåste konflikter. En av dem rapporterade dessutom att en av de boende hade uttalat sig positivt om IS (Daesh).

– Min chef ville inte tro på det, utan sade bara något om att ”de säger ju så mycket”, berättar hen.

Ett återkommande problem på boendena var att det bland barnen, som var från tolv år och uppåt, fanns enstaka män som uppenbart var betydligt äldre. Dessa män fick dessutom ofta en ledarroll gentemot de yngre.

– När vi rapporterade om att det var boende som helt tydligt var 30, 35 år gamla, så fick vi till svar att ålderbedömningen var inget vi skulle blanda oss i, berättar en anställd.

Enligt personalen blev det ibland helt fel när Migrationsverket, som skulle sköta åldersbedömningarna, försökte sålla bort dem som inte var minderåriga.  Samtidigt som vuxna män fick vara kvar på boendena, så hände det att uppenbart unga pojkar påstods ljuga om sin ålder. Personalen på boendena fick då i uppdrag att lämna över den som hade utpekats.

– Det var hemskt. Jag fick åka till Migratiosnverket mitt i natten med en pojke som inte kunde vara mer än 13 år. Där fanns ingen sovplats, ingen visste vad som skulle hända med honom och allt jag kunde göra var att önska honom lycka till i hans fortsatta liv, säger en av de intervjuade.

Det hände att personalen på boendena förväxlade de nyanlända, som ofta hade snarlika namn, och hen misstänker att det var detta som låg bakom en del av Migrationsverkets uppenbara missar vid åldersbedömningarna.

– Vi var några anställda som skrev ett brev till de ansvariga, för att göra dem uppmärksamma på det. Men den officiella hållningen var att vi inte skulle blanda oss i, säger en anställd.

Flera anställda gav sina chefer rapporter om olika oegentligheter. Men den kritik som framfördes ledde sällan till någon åtgärd.

– Jag rapporterade en av mina kollegor, som inte alls skötte jobbet. Han fick jobba kvar. Men jag hotades vid ett senare tillfälle med en varning för att jag ansågs ha engagerat mig för mycket i en av de boende, säger en av de anställda.

Till det som hände i det allmänna kaoset på boendena hörde att matvaror försvann, sannolikt genom att anställda hade stulit den. Det var dessutom vanligt att personal åt mat som var tänkt till de boende.

”Vad händer nästa gång?”

Att det var rörigt förvånar inte en av våra intervjupersoner. Vad hen däremot ifrågasätter är att ledningen har gjort så lite för att försöka styra upp allt till något som på sikt kunde ha blivit bra.

– Det var ju egentligen något fantastiskt som gjordes, när man fick fram alla dessa boenden och bemannade dem. När regeringens beslut om gränskontroll kom så avskedades all personal igen. Men vad händer nästa gång antalet nyanlända ökar? Ska de börja om från början och bygga upp allt på nytt igen, undrar hen.

De intervjuade i denna artikel har framför allt arbetat på boende i Malmö, men ETC Malmös rundringning visar att liknande problem har funnits på andra håll i länet.