– Vi har välutvecklade rutiner för sådana fall. Om det till exempel kommer in skadade från två falanger som slåss mot varandra så skjutsar vi en till akuten i Malmö och en till Lund, för att hindra att de kommer i direktkontakt med varandra. Vi kan också välja att ta in dem genom olika ingångar, säger Per Wihlborg, överläkare på akutkliniken i Malmö. 

Byggnaden är dessutom konstruerad så att man snabbt kan stänga av olika delar om något skulle inträffa.

– Vi kan stänga dörrar så att det blir som brandceller, för att hålla grupper eller människor isär, säger Per Wihlborg.

I säkerhetsrutinerna, som är så omfattande att akutmottagningen har fått pris för bra säkerhetstänkande på en arbetsplats, ingår också ett nära samarbete med polis och vakter.

”Kanske borde känna mig rädd”

Akutsjuksköterskan Olof Fager Bengtsson upplever aldrig att de som kommer in som patienter med skott- eller knivskador skulle utgöra något hot mot personalen. Det som upplevs som en större säkerhetsrisk är de vänner och anhöriga de kan ha i följe.

– Dagtid när vi har mer öppna dörrar så kan det vara problem med de som följer med de skadade in. Vi kan ju aldrig säkert veta om de bär på vapen av något slag, säger han.

Under de fyra år som Olof Fager Bengtsson har arbetat på akutmottagningen i Malmö har antalet skott- och knivskadade patienter ökat kraftigt. Men att effekterna av våldet trängt in på hans arbetsplats är inget han upplever som ett stort problem.

– Jag har inte känt mig rädd, fast jag kanske borde det. De som kommer in har inget agg mot oss som arbetar där, de är inte ute efter att skada oss som ger dem vård. Den risk som finns handlar mest om vi skulle komma i vägen, säger han.

Inte heller Per Wihlborg upplever att akutmottagningen riskerar att bli en farlig arbetsplats.

– Med de säkerhetsrutiner vi och polisen har i dag så är våldet inget problem, säger han.