– Tre till fyra gånger om året får jag intravenös antibiotikabehandling. Men så länge jag sköter min dagliga behandlig och går igenom sådana kurer då och då kan jag leva ett ganska normalt liv.

Till vardags jobbar hon som arbetsterapeut i hemsjukvård­en, vilket innebär att hon gör hembesök varje dag och hjälper till med träning, hjälpmedel och rehabilitering.

– Nu har det blivit mycket svårare. Jag träffar mycket folk i jobbet och delar dessutom kontor med sjuksköterskor, sjukgymnaster, andra arbetsterapeuter som också är ute hos brukare varje dag. Det är inte optimalt ur smittskyddssynpunkt.

Chefen börjar undra

I början fortsatte hon göra några hembesök, men sedan knappt två månader tillbaka har Lina Andersson jobbat hemifrån med administrativa uppgifter.

– Jag vill egentligen ingenting hellre än att jobba, men jag är orolig för min hälsa. Det jag kan göra hemma är dessutom inte hela min arbetsuppgift och nu börjar min chef undra vad vi ska göra – det saknas ju en person som kan göra hembesök. Nu har jag fått ett intyg från min läkare om att jag bör ges möjlighet att jobba hemifrån, men det hjälper ju inte min chef, som ekonomiskt antingen skulle behöva att jag sjukskrivs eller får smittskyddspeng.

”Kan inte sjukskriva mig”

Sedan det meddelades att riksdagspartierna var överens om att de som löper högre risk att drabbas av ett komplicerat eller i värsta fall dödligt fall av covid-19 och deras nära anhöriga ska få smittskyddspeng är det många som har väntat otåligt på att systemet ska dra igång.

– Min förhoppning har ju varit att det kommer snart, så jag kan vara hemma med ersättning. Men om min chef skulle säga att jag måste komma tillbaka till jobbet nu vet jag inte hur jag gör. Läkarna kan inte sjukskriva mig om jag inte är sjuk, så då får jag ju välja mellan att vara hemma utan lön eller att gå till jobbet och chansa, säger Lina Andersson.

Carina är alltid orolig

Carina, som inte vill medverka med efternamn, är 58 är och jobbar som undersköterska på en akut medicinavdelning på Universitetssjukhuset i Skåne. Carina har kronisk obstruktiv lungsjukdom, kol, och styrdes på grund av det till en början mot patienter som inte har covid-19. Sedan kunde det inte garanteras längre.

– Det var svårt att hålla avstånd till kollegor och jag kände mig väldigt rädd och spänd, jag var orolig för att gå till jobbet varje dag. Sedan fick jag veta att jag kanske inte skulle kunna vara kvar på sidan av sjukhuset där de inte tar emot covid-patienter. Då fick jag välja mellan att ta ut tjänstledigt eller semester. Jag vill ju hjälpa mina kollegor med covid-patienter och har jobbat sedan jag var 16, men jag oroar mig för hur det ska gå om jag får några följdsjukdomar.

Carina valde sex veckors obetald tjänstledighet, som ska följas av fyra veckors betald semester. När den tiden är slut vet hon inte vad som händer.

– Jag försöker att inte tänka på det så mycket nu. Ibland funderar jag på lån, för det är viktigast för mig att jag håller mig frisk.