Bara le och vinka, pojkar” sade en av pingvinerna i filmen Madagaskar till de andra.
”Le och vinka.”
Att le vänligt och vinka lite uppmuntrande skapar trygghet, sänder ut signalen att allt är lugnt, allt är som det ska, bara fortsätt precis så där. Att le och vinka kan ta dig vart du vill. Blir du påkommen inne i fel hotellrum? Le och vinka medan du går ut och rummets rättmätiga innehavare kommer att tro att du hör till personalen och bara fluffat till kudden. Vill du smita före i krogkön? Le och vinka och skrid förbi för alla kommer att tro att du är den där… den där, vad heter hen nu igen… känd i alla fall. Råkar du ha för hög fart vid en hastighetskamera? Le och vinka med handen framför ansikten så kan ingen se att det är du på bilden. Ja, som sagt är användningsområdena otaliga.
I åratal har Saudiarabien drillat världen till att le och vinka när de är i närheten. Inte för att de är speciellt roade av folk som ler mot dem utan för att staterna på så sätt har bekräftat för varandra att Saudi är ett okej land, ett land värt leenden och respekt. Lydigt har också Sverige smilat upp sig och viftat med både handelsavtal och vackra ord. Allt har varit så bra så.
Ända tills nu. För nu vägrade utrikesministern le och vinka längre. Hon drog inte på munnen över huvud taget när hon sade vad alla redan visste, att Saudiarabien är en diktatur. Och så slutade hon vifta med avtal om vapenförsäljning.
Svenskt näringsliv gick så klart i taket. Det säger en hel del om dem och tro inte att det är jobben de värnar om. De såg saudiska oljepengar försvinna i fjärran som en ökenhägring, pengar som annars hade landat i deras egna överfulla fickor. För det är ju det som är det viktigaste, företagens vinstmaximering. Att Saudiarabien är en totalitär stat där spöstraff, halshuggning, lemlästning och tortyr är vardag är ingenting att bry sig om. Inte att landet är ett av de mest kvinnoförtryckande heller eller att sådant som pressfrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet och mänskliga rättigheter har en helt annan, betydligt snävare, betydelse där. Värst i sammanhanget är ändå att världen vet att mängder av de vapen som köps av Saudi går vidare till terrorister som ISIS. Det vet ledarna för Svenskt näringsliv också men de valde att se åt ett annat håll och fortsätta le och vinka.
Det gjorde inte Margot Wallström. Reaktionen lät inte vänta på sig. Saudis ambassadör åkte hem. Nu var det färdigvinkat. Och det bästa är att tack vare att Wallström slutade bekräfta hur bra allt var så har fler länder också börjat reagera. För vem vill stå ensam och le åt en översittare?