Med sin nya bok ”Livsviktigt: en handbok i kroppspositivt föräldraskap” vill hon förebygga kroppshatet redan innan det uppstått. Det är dags att vi slutar föra över ätstörda beteenden och vikthets på våra barn, tycker kroppsaktivisten som själv har två barn, 5 och 7 år.

Vilka fel gör vuxna när vi pratar om kropp och vikt med barn?

– Det största felet är generellt att vi lägger in våra egna värderingar när vi pratar om vikt, mat, rörelse och hälsa. Till exempel värderingen att tjock är något fult att vara, ett skällsord.

Vad kan det få för konsekvenser om jag klagar på min egen eller andras kroppar inför barnen?

– När du pratar om att du måste banta för att ”magen är för stor” så ger du barnet informationen att ”så här är det dåligt att se ut”. Det är kunskap som i de flesta barns huvud kan bli ett farligt redskap. De kommer att tolka det i förhållande till sig själva, och kanske bli rädda när deras kroppar utvecklas eller arga för att de ser ut på något visst sätt.

Vad ska man göra om barnet ger uttryck för kroppshat?

– Det finns ju inget värre än när vår barn uttrycker att de inte gillar sig själva eller att mår dåligt. Då får vi lätt panik och vill laga eller släta över det snabbt: ”jo, du är visst fin”. Det jag verkligen förespråkar istället är öppna frågor. När barnet säger ”jag känner mig ful” är det viktigt att fråga ”ok, och hur menar du då?” eller ”vad betyder det att man är ful eller tjock?”, ”hur får det dig att känna?”. Mitt tips är att starta ett samtal där barnet själv får uttrycka sig och nysta i de här troligtvis ganska diffusa känslorna av att någonting känns fel och jobbigt, utan att du direkt går in och sätter plåster på benbrottet.

Och efter det?

– Öppna frågor är supereffektivt för att få reda på var känslorna kommer ifrån. Då kan du som vuxen också lägga upp en strategi hur ni ska hantera det. Är det något som sägs på skolan? Då är det något man tar lärarna eller rektorn, är det något som kommer från en nära släkting så vet vi att vi pratar med den ”de här frågorna kring kropp tar vi inte upp när barnen är med, för det skadar barnet”.

Ett annat av dina tips är att visa sig överdrivet bekväm i sin kropp inför barnen. Hur gör du det konkret?

– Här är det mycket ”fake it till you make it”. Man kan vara kroppsaktivist hemma! Ha kuddkrig med kroppen, låt magen hänga ut, skratta så att den hoppar. Försök gå emot impulser att dölja eller klanka ner på dina osäkerhetsområden. Det du vill visa barnet är att en kropp är något man har rätt att vara bekväm i helt oavsett hur den ser ut. Det kan kännas forcerat i början, men successivt släpper spärrarna.