– Vi har haft biologer ute som inventerat våra befintliga gräsytor för att se vilka som har potential att omvandlas till slåtterytor i stället för att att gräset där ska klippas på ordinarie sätt, säger Lena Jakobsson, chef för parkenheten Göteborgs stad.
Hittills har västra och östra Göteborg, samt större delar av Hisingen utretts.
– Vi har tittat på flikar, vägkanter och rondeller och sett om det finns ängsväxter där eller om det finns förutsättningar för att det ska börja växa ängsväxter där. Några ytor har fått bästa klassningen, bland annat i Hjällbo. På ett ställe växer det till och med en orkidé, säger Matilda Johansson, naturförvaltare, som arbetat med utredningen.
I sommar är planen att resultatet i inventeringen ska komma till praktisk användning.
– Vi ska lägga om skötseln på de ytor som fått den högsta klassningen. Gräsytor som tidigare klippts ofta ska nu bara ska slås en eller två gånger per år, säger Matilda Johansson.
Nya ytor har inte anlagts
Några nya slåtterytor har ännu inte anlagts i Göteborg. Men redan nu finns det stora gräsytor utmed Hammarkullens väg och Grusåsvägen i Angered som, efter att ha blivit inventerade, endast klipps en gång per år. Där växer nu bland annat gullris, rotfibbla, skogsklöver och äkta johannesört.
– Det är några ytor som gjorts om i det här syftet och jag hoppas att det blir fler, säger Lena Jakobsson.
Infört blomsteråkrar
I centrala Göteborg, bland annat i Trädgårdsföreningen, har kommunen de senaste åren även testat att införa så kallade blomsteråkrar, som är en form av modern slåtteräng.
– Dessa sås med ängsfrön för att försöka efterlikna den blomprakt och artrikedom som finns på riktiga slåtterängar. De här blomsteråkrarna blir väldigt vackra. De sås varje år och kultiveras till skillnad från traditionella slåtterängar som varken plöjs eller sås, bara slås en gång per år, säger Göran Fransson, kontaktperson för Naturenheten.
Naturenheten har sedan tidigare även ett antal slåtterytor utanför stan, bland annat i anslutning till Sillviks naturreservat, i Gossbdal i Torslanda och i Fjällbo ängar i Bergsjön.
– I dagsläget har vi ett trettiotal slåtterytor. Det är äldre slåtterängar som vi sköter och restaurerar. Det finns även andra ytor i dag som inte är så artrika men befinner sig i en restaureringsfas, en som till exempel kan bli väldigt fin i framtiden finns i Håkansdal på Hisingen, säger Göran Fransson.
Hur påverkas den biologiska mångfalden av slåtterängar?
– På gamla slåtterängar finns en stor artrikedom. Det blir en mångfald av växter vilket gynnar insekter och svampar och annat som trivs där. De här ytorna gynnar i förlängningen hela ekosystemet.
Sköts på gammalt sätt
Ängarna som finns i Naturenhetens regi sköts på gammalt sätt, vilket innebär att de slås en gång om året, helst en bit in i juli eller senare så att växterna hunnit blomma och sätta frö.
– Ursprungligen användes lie men vi använder olika typer av slåtterbalkar som skär gräset i stället för att krossa det som moderna maskiner gör.
När gräset har slagits får det ligga kvar i två till sju dagar innan det forslas bort.
– Det är för att gräset ska torka så att fröna ramlar ur. Sedan är det viktigt att ta bort gräset så att det inte kväver de känsliga växter som ska komma upp.
Arbetet med kommunens slåtterängar följs upp var tredje år och enligt Göran Fransson har det gett resultat.
– Det går framåt. Vi har sett att artrikedomen har ökat på de här ytorna.