Skräcktimmarna på skolan: ”Vi staplade skolbänkar mot fönstren”

– Det är höga fönster från golv till tak i just det klassrummet, vilket såklart är jättefarligt om en skytt skulle komma den vägen, så vi staplade skolbänkar för att täcka fönstren så högt upp vi kunde. 

Satt i mörkret och viskade

Därefter släckte de ned, satte sig längs de två tegelväggarna i klassrummet, och blev tillsagda av sin lärare att enbart viska till varandra om de måste säga något.

– Sedan satt vi där med ryggen mot tegelväggen och uppdaterade flödet på våra mobiler om och om igen för att få det senaste av vad som hänt. Det var väldigt obehagligt.

På Snapchat spreds lokalt bland annat en bild på två kvinnor som gick med dragna vapen och påstods vara en del av attacken.

– Vi visste ju inte om det var ett gäng och om de hade för avsikt att attackera fler skolor, så en massa olika uppgifter spreds i olika chattar. Efteråt har vi fått veta att det var ett foto på två civilpoliser, men det visste vi ju inte då! Det var skrämmande.

På andra skolor har Julia Mahrle fått höra att man bara låste dörren till klassrummet och fortsatte ha lektion som vanligt.

– Men det kändes faktiskt bra att vår lärare tog hotet på så stort allvar. Hon sa också att vi skulle vara beredda på att kasta en stor bok eller en stol om någon mot förmodan tog sig in genom dörren.

Värst? Ovissheten

Klockan 14:45 upphörde inrymningen på Örebros skolor. Bland det värsta, enligt Julia Mahrle, var att inte veta hur länge de skulle bli sittande och ingenting veta.

– Jag hade mobilen med mig och kunde på så vis hela tiden hålla kontakt med pappa, som kom och hämtade mig sen när det var över. Jag var mer orolig för hur min lillasyster som bara är sex upplevde en inrymning och var rädd att det skulle vara en traumatisk upplevelse för henne. Men hon verkar ha klarat det bra.   

Klockan 15:00 hade Julia en inplanerad tatueringstid, dit hon blev skjutsad av pappa Rickard Mahrle.

– Det var väldigt skönt att hon hade sin telefon med sig, så vi kunde ha kontakt löpande. Men man var såklart orolig ändå, för man visste ju inte allt som hänt och vad som skulle hända härnäst. Jag frågade om hon ville ställa in tatueringstiden, men Julia tyckte det var skönt att få tänka på något annat – något positivt – efter att ha blivit helt bombad med filmer och inlägg om det hemska som hänt, säger han.