Det moderata kommunalrådet i opposition, Jan Bonnier, pekar ut slottet där den ökända händelsen ägde rum. Strax därpå pekar han ut de båda byggnaderna i Nyköpings hög­stadieskola som sjuhundra år senare är den enda skola som blev kvar när tre andra kommunala högstadieskolor bommade igen 2014.

– Det där är en problemskola, men det kan vi prata mer om snart, säger Jan Bonnier medan han kör förbi. 

Han har tagit med sig lokaltidningen där en artikel beskriver hur en så kallad banger, en explosiv smällare, slängts in skolans matsal och skadat sex elever. Detta trots att en polispatrull var på Nyköpings högstadieskola vid tillfället. Politikerna vill nu sätta upp kameror i lokalerna som följd. 

”Det har varit många saker som hänt den senaste tiden, allt från stölder till stök, bråk, skadegörelse och brandlarm” säger en moderat kommunpolitiker. Och ”Moderaterna tar alla chanser att baktala den kommunala skolan”, säger en socialdemokratisk kommunpolitiker i artikeln. 

Från hyllad till skrotad 

Vi parkerar på den enda plats som är ledig bland gymnasieelevernas epa-traktorer. Jan Bonnier muttrar missnöjt att det är ”jäkligt orättvist att de får kalla sig för moppar”. Rundturen är slut och vi sätter oss på ett kafé intill stadshuset. 

Anledningen till ”stöket” enligt Jan Bonnier, som varit politiker i Nyköping ”längst av alla” och är förste vice ordförande i utbildningsnämnden, grundar sig i vad som i efterhand har kallats för Nyköpingsmodellen. Det vill säga det politiska beslutet att lägga ned högstadieskolor och starta en gemensam skola för att främja integrationen i Nyköping.  

2014 vallfärdade politiker och rektorer till Nyköping för att bevittna det innovativa projektet. Den sammanslagna skolans ledning mottog internationella pris och nominerades bland annat till årets välfärdsförnyare av Dagens Samhälle. 

– Jag var med på den tiden och jag tyckte det var en rationell idé. Men så lade man också till idén att man skulle göra en kunskapsintegration där eleverna skulle blandas så heterogent som möjligt efter socioekonomiska förutsättningar och föräldrars utbildningsnivå. Det var där jag slutade tro på idén, säger Jan Bonnier. 

”Vi fick inte en ’white-flight’” 

Idag förnekar ingen att Nyköping har väldiga utmaningar med skolsegregation. Enligt Jan Bonnier beror det på att högpresterande elever blev tvungna att agera ”draglok” och att ”kuddflickor” skulle sitta mellan bråkiga pojkar. Elever började fly från en kommunala skolan till friskolor. 

– Vi fick inte en ”white-flight” som vissa menar utan en ”brain-drain”. De barn som trodde att de skulle klara sig bättre i en lugnare och mer homogen klass sökte sig bort. 

Men det finns också andra förklaringar. Henrik Eriksson, en av de rektorer som var med och genomförde modellen, tycker fortfarande att den är bra – segregationen som fanns mellan kommunala skolor försvann. När Dagens ETC ringer upp säger han att det inte finns någon forskning som tyder på att en person som presterar bättre skulle drabbas negativt av att möta elever med sämre förutsättningar. Och modellen hade också fungerat, menar han, om inte marknadsskolan hade funnits. 

– Systemet är riggat på ett sådant sätt att det var dömt att misslyckas. Vi har idag bland annat ett kösystem som skapar skiktning. Vissa skolor kan profilera sig på att en viss typ av medborgare söker sig dit, och slipper de barn som inte kan eller vet hur man söker. För mig är det också solklart att det handlar om främlingsrädsla; ”mitt barn ska inte gå med de barnen”, utifrån idén att det kommer hända dåliga saker. En idé som det inte finns fog för.

Enligt Jan Bonnier hade det bästa varit om kommunen kunnat erbjuda en obligatorisk ansökan om skola. Men att kösystemet annars fungerar väl. 

– Det är bostadssegregationen som är problemet. Det är därför bra att det finns en kö för att kunna söka sig till annan plats. Jag vet inte riktigt hur det ser ut på andra ställen men här i Nyköping tycker jag inte det finns något problem, det går fortfarande att ta sig in på friskolor. 

Samtidigt medger han att barn med ett högre behov av stöd oftare ”söker sig till kommunen”. Enligt skolförvaltningen i Nyköping är idag var fjärde elev i på Nyköpings hög­stadium i behov av extra stöd. Det nationella snittet ligger på lägre än tre procent. 

– Men det finns också en friskola som bara har sådana barn med små klasser. Vissa har extrema svårigheter. Den skolan är fantastisk och har jätteköer. 

Billigare med enklare elever

I Nyköping kommun styr idag Socialdemokraterna tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet. Torbjörn Kock (S), andre vice ordförande för utbildningsnämnden i Nyköping, har en annan uppfattning om vad som hänt med skolsegregationen. 

– Segregeringen handlar inte bara om var eleverna kommer ifrån utan har också att göra med föräldrars utbildningsbakgrund. Allt fler väljer också att placera sitt barn i kö till friskola tidigt, säger han.

Friskolorna vet om att högpresterande elever kräver mindre resurser. Det gör dessa skolor naturligt mer kostnadseffektiva. 

– Så det är klart det finns ett intresse i att locka till sig dessa elever. Det har också framkommit att föräldrar med barn med behov av extra stöd rekommenderas att söka tillbaka till kommunala skolan från friskolor, säger han. 

För elever i andra delen av spektrat blir det tvärtom. När klasser kräver mindre grupper och fler lärare för barn med särskilda behov höjs den fasta skolpengen. Och när den höjs så måste skolpengen höjas även för friskolor, även om de inte har lika många elever med särskilda behov. 

Segregation som affärsidé

En person som länge undersökt frågan om skolsegregation är rektor Linnea Lindquist som arbetar på Hammarkullsskolan i Göte­borg. Mönstret i Nyköping känns igen i många kommuner där det finns utanförskaps­områden och friskolor menar hon. 

– Enskilda huvudmän har dels varit duktiga på att sälja in bilden av den stökiga kommunala skolan. Sedan handlar det om föräldrar som kan spela skolvalsspelet. De högutbildade vet vilket datum man ska söka in och hur systemet fungerar. 

Även när friskolor etablerar sig i områden med hög socioekonomisk utsatthet så lockar de framför allt de resursstarka eleverna förklarar Linnea Lindquist. 

– Enskilda huvudmän säger ofta att vi har en hög andel elever med utländsk bakgrund men alla med utländsk bakgrund kommer inte från samma land. På min skola har vi till exempel många elever från länder med lågt HDI (ett globalt mätinstument som undersöker nivå av utbildning, förväntad livslängd och inkomst). Så även om enskilda huvudmän säger att de har många med utländsk bakgrund, ja men de har högutbildade föräldrar, säger hon.

Sminka grisen

Enligt Linnea Lindquist är segregationen skolkoncernernas affärside. För att göra överskott och expandera måste de driva undervisning till lägre kostnad per elev jämfört med kommunen. 

– För att göra det måste man ha fler elever per klass. En friskola kan till exempel ha 33 elever men på min skola skulle det aldrig fungera med det elevunderlag vi har. Men det kan man göra med elever från akademiska studiehem för de har studiestöd hemma vilket också innebär att de kan ha lägre lärartäthet. 

Linnea Lindquist upplever den politiska debatten om skolsegregationen som tröttsam. De borgerliga partierna har förflyttat sina positioner lite grann men det är åtgärder som enligt Lindquist främst handlar om att ”sminka grisen”.  

– Det är klart politiker tänker att det inte är bra med skolsegregation men man vill samtidigt inte göra något åt det. Reflexen som kommer från de som vill ha kvar det här skolpengssystemet och skolvalssystemet är mer kontroll. Men man kan liksom inte kontrollera bort en skolsegregation. Sen blir jag så irriterad på politiker som säger att vi måste komma tillrätta med kriminaliteten och segregationen men de vill inte förbättra resursfördelningen i skolan, då blir det väldigt svårt att göra jobbet på golvet, om vi inte kan ha en specialpedagog eller ha två lärare i ett klassrum, hur är det då tänkt att vi ska jobba med barnens normbrytande beteenden och kunskapsinlärning?

Lagstiftningen måste också ses över. 

– Vi gör skillnad på våra skolor men vi motarbetas av lagstiftningen hela tiden. Det är lätt att sitta i riksdagen och killgissa. De behöver inte sitta i ett rum med en mamma och säga att ”tyvärr kommer inte Ahmed få fortsätta med sin lästräning nu för special­läraren kommer inte kunna jobba kvar”. Så många kommuner säger att de inte kan bära sina egna kostnader längre. 

Många förklarar skolsegregationen med bostadssegregationen. Men Lindquist tycker att det är ett slappt sätt att tänka på problemet. 

– Det är ofta det man får höra: skolsegregationen handlar om bostadssegregation, ja, det gör det till 75–80 procent men kan vi minska det med 20 procent ska vi givetvis göra det. 

Och vad säger friskolorna själva då om sin roll i skolsegregationen? 

I en artikel från Expressen säger rektorn Joakim Runds i Nyköpings enskilda friskola att ”alla är välkomna att söka till vår skola”. 

– Jasså? Varför gör inte friskolor allt de kan för att söka de barnen då? Vilket språk har de har information på? Var marknadsför de sina öppna hus? Var de skickar de ut brev när de välkomnar till skolan? 2020 hade friskolorna i Nyköping, mig veterligen, inte någon information på annat språk än svenska i alla fall, säger tidigare högstadierektorn Henrik Eriksson.

Dagens ETC har sökt rektorerna på både Nyköpings enskilda friskola och på Nyköpings högstadium.