– Vi har forfarande hög smittspridning, och det är svårt att säga åt vilket håll det går. Men en skillnad är att vi nu säger att skolorna kan ha 50 procent av undervisningen på plats, mot 30 procent tidigare, säger Peter Nolskog, biträdande smittskyddsläkare i regionen.

Hur mycket eleverna får vara på plats kommer variera mellan de olika skolorna.

– Situationen ser olika ut på olika håll, likaså kommer det vara upp till skolorna hur de vill fördela närvaron. Många kommer nog prioritera att treorna får mycket tid på plats till exempel, säger Peter Nolskog.

”Tappar orken”

Men även om terminen får avslutas med mer närundervisning som det kallas, kommer det här året sätta spår för många. Det är i alla fall Kristina Bergman Alme, rektor för humanistiska programmet och estetprogrammet på Schillerska gymnasiet, övertygad om.

– Jag tror att elevernas allmänna kunskapsnivå kommer att påverkas negativt, och även synas betygsmässigt. Har du en vanlig lektion i ett klassrum kan en lärare gå runt och peppa på ett helt annat sätt, ”kom igen nu, det här löser du”. Vid digital undervisning går inte det, du ser inte vem som håller på att tappa fokus eller vem som behöver pepp. Som elev blir det lättare att lägga ner, du tappar orken, säger hon.

Precis som flera studier har visat, bland annat en ny från OECD, är det framförallt elever som redan har låga skolresultat som drabbas, och de som är socioekonomiskt utsatta. Kristina Bergman Alme ser samma tendenser på Schillerska gymnasiet.

– De elever som har stark socioekonomisk bakgrund klarar sig ändå, men för många andra blir det problem. Det kan handla om att man har begränsad uppkoppling, om att ekonomin är så tuff att det faktiskt inte finns lunch hemma, eller om att man inte har föräldrar som kan stötta och hjälpa till att förklara när det behövs. Pandemin har ökat på klyftorna, det känns inte bra, säger hon.

Från politiskt håll dras liknande slutsatser:

– Vi såg efter förra vårterminen att snittresultaten sjönk i grupper som redan har låga resultat. Nu har det snart gått ett år till och tyvärr lär vissa elevgrupper halka efter ännu mer. Skolan har inte klarat uppdraget att fungera kompensatoriskt. Förvaltningen har gjort vad de kan, men med de här förutsättningarna har det varit svårt, säger Alfred Johansson, gruppledare för Socialdemokraterna i utbildningsnämnden.

Extra pengar till gymnasiet

I början av april beslutade utbildningsnämnden att gymnasieskolorna i Göteborg ska få 30 av de 50 miljoner som staten gett kommunen som ett särskilt skolstöd. Pengar som bland annat är tänkta att användas för extra lovskola.

– Genom de här pengarna ska skolorna kunna förlänga kurserna under sommaren till exempel, och vi hoppas då att de eleverna som behöver det ändå kan komma ikapp, säger Pär Gustafsson (L), ordförande i utbildningsnämnden.

Kristina Bergman Alme menar att stödet är viktigt, men att det också kommer att krävas extra resurser på längre sikt.

– Det är jättebra att det har kommit statliga medel, men man måste orka se det som en längre process. Det kommer krävas insatser en längre tid för att komma ikapp, säger hon.

Enligt Per Gustafsson har målet varit att skolorna ska vara öppna för elever som behöver det.

– Ungefär 30 procent av eleverna har varit på plats. Det handlar både om elever som läser praktiska utbildningar, individuella programmet, men också de elever som har svårt att klara distansutbildning av olika skäl. Rektorerna har haft mandat att kunna plocka in de elever som har behövt vara på plats, säger han.

Ungdomar mår dåligt

Också på skolor som Burgårdens gymnasium där många av utbildningarna är praktiska, har undervisningen till största delen skett på distans.

– Eleverna har fått komma in för att göra vissa moment, och för dem som läser naturbruk till exempel har vi haft särskilda scheman för att det ska bli mindre trängsel, säger Jenny Larsson, verksamhetschef på Burgården.

Hon tycker att undervisningen trots allt har fungerat bra, och att både elever och personal gjort allt de kan för att det ska gå. Men hon delar ändå Kristina Bergman Almes bild att distansundervisning är tufft för många.

– Vi har fått signaler nu om att en del ungdomar börjar må dåligt. Bilden av att ungdomarna snart inte orkar längre, den delar vi. Det är tungt för elever som behöver extra stöd, och även bland högpresterande elever är det många som har svårt, de är rädda att inte nå sina mål. Att behöva ta så mycket eget ansvar när man är så ung, det är inte lätt, säger Jenny Larsson.

Att elever som behöver extra stöd eller som inte kan sitta hemma kunnat komma till skolan är heller inte en lösning för alla, säger Kristina Bergman Alme.

– Det hjälper för en del elever, men för andra så är det inte det som är grejen utan dom behöver ett socialt sammanhang på plats med sina klasskamrater. Och det har vi inte kunnat ge dem.

Hon har förståelse för att det har varit prioriterat att hålla nere smittspridningen, men menar samtidigt att det hade gått att lösa undervisning på plats.

– I Sverige har universiteten stått tomma. Jag tycker att det vore klädsamt om staten sagt att universiteten skulle ställas till förfogande för gymnasieskolorna. Ytorna där är så stora att vi kunnat ha stor del av undervisningen på plats då.