Kommunen saknar 48 barn efter sommarlovet: ”Har ingen aning om var eleverna är”
Bild: TT
Dagens ETC
48 barn i Västerås kom inte tillbaka till skolan efter sommarlovet. För första gången har kommunen en exakt siffra, sedan ett nytt system för att uppmärksamma hedersrelaterade bortföranden införts.
– Jag blir väldigt upprörd och bestört, säger samordnaren Jurgita Ravaityte Kristoffersson.
Samtidigt saknar de flesta kommuner rutiner för att hantera fall med bortförda barn.
Omkring 13 400 elever går i någon av de 40 kommunala grundskolorna i Västerås.
På en av skolorna står tio bänkar tomma. De barnen kom inte tillbaka efter sommarlovet, vilket Sveriges Radio var först med att berätta. Totalt saknas 48 elever efter sommaren i kommunen. I nuläget tycks ingen veta var de är.
– De flesta av dem har vi ingen aning om var de är. Vi får ingen kontakt med vårdnadshavarna, säger Jurgita Ravaityte Kristoffersson.
Hon är samordnare med inrikting hedersrelaterat våld och förtryck vid skolverksamheten i Västerås. Nu i höst har det införts ett nytt arbetsätt där skolorna ska rapportera saknade elever.
– Vi vet att det är utbrett, säger hon.
Det här är barn som skulle ha börjat skolan igen efter sommarlovet. Nu är stolarna tomma. Vad tänker du om det?
– Jag blir väldigt upprörd och bestört. De har inte fått möjlighet att säga hej då till sina kompisar. De kanske är födda här och saknar anknytning till landet de förts till. De blir berövade sina rättigheter, till utbildning, till sitt eget liv. Till det liv de har haft innan, säger hon.
Sex av tio saknar rutiner
Eleverna i Västerås är långt ifrån ensamma. I en kartläggning från år 2022 uppgav var femte svarande kommun att man hade fall där barn förts bort i en hederskontext. Kartläggningen är gjord av Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, och visar också att endast fyra av tio kommuner har rutiner för att hantera ärenden som gäller bortförda barn.
Tre år tidigare visade en liknande enkät att bara en av fem hade rutiner. De kommuner som svarade 2022 var dock inte samma som år 2019 så siffrorna går inte att jämföra. Matilda Eriksson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten säger att det kan vara så att fler kommuner verkligen har rutiner i dag, men oavsett så finns det fortfarande allvarliga brister.
– Vi har sett att många av dem som riskerar att föras bort eller har blivit bortförda i hederskontext ofta varit utsatta för systematiskt hedersrelaterat våld under uppväxten, och att utsattheten varit känd. Man har haft möjlighet att ingripa långt tidigare, säger hon.
Många av dem som blivit bortförda och sedan återvänt till Sverige fick inte heller då det stöd och skydd som de har rätt till.
– De själva har ofta behövt vara drivande för att få hjälp. Vi såg även ett mönster av att syskons utsatthet inte uppmärksammades i så stor utsträckning, säger hon.
"Utsatta för hemska grejer"
Samtidigt finns det åtgärder som visat sig funka, och enligt Matilda Eriksson rör det sig inte om några särskilt spektakulära metoder.
– Det handlar om att använd de verktyg som finns. Som utreseförbud, men ofta kombinerat med andra skyddsinsatser. Att lyssna och tro på den unga. Och att ha en prestigelös samverkan mellan myndigheter och att sätta individen i fokus, säger hon.
Jan Jönsson (L), idag socialborgarråd i opposition i Stockholm, var en av dem som tidigt såg behovet av att jobba med hedersfrågor. Han har erfarenhet av frågan både som rektor och politiker.
Matilda Eriksson ser en risk med att samhället fokuserar på bortföranden bara i samband med lov. "Vi tappar frågan resten av året. Om det är en vecka kvar till sommarlovet är det mycket svårare att hinna ingripa och skydda personen på ett bra sätt."
Men när han började som lärare 2001 var det utan att ha diskuterat frågan på lärarutbildningen överhuvudtaget. Det var en annan tid. I februari året därpå, 2002, mördades Fadime Sahindal av sin pappa.
– De här frågorna började uppmärksammas i samband med morden på Pela och Fadime. Socialtjänsten förstod sig då inte på frågan alls, säger han.
2009 var Jan Jönsson ordförande för Skärholmens stadsdelsnämnd när den beslutade om att bilda en expertgrupp mot hedersrelaterat våld och fram till valet 2018 var han rektor, bland annat i Södertälje och Norsborg. Där kunde elever försvinna under delar av terminen för att sedan komma tillbaka.
– Jag har har stött på elevfall där man har tagits till ett annat land och kanske genomgått könsstympning. Uppfostringsresor har jag också varit med om. Då har de så småningom kommit tillbaka, men ofta blivit utsatta för hemska grejer, säger han.
Mycket har förändrats
Då, liksom nu, var det ett stort problem att eleverna kunde försvinna och vara bort länge utan att någon reagerade, säger han. Om en elev exempelvis skrivs ut från en skola tas det för givet att barnet skrivit in på en annan skola.
– Men det är inte givet. Det där är ett problem som inte har blivit åtgärdat. Då kan det ta väldigt lång tid innan någon reagerar på att det finns en skolpliktig elev som inte har någon skolplats, säger han.
Även under tiden han var ordförande i stadsdelsnämnden fanns det fall där elever fördes bort. Alla kom inte tillbaka, minns han.
– På den tiden fanns inte någon lagstiftning kring frågan. Det som gällde var att om föräldrarna ville åka så gjorde de det, säger han.
Sedan dess har mycket förändrats. I dag har länet ett gemensamt resurscentrum för hedersfrågor, Origo, och Jan Jönssons bild är att Stockholms stad är bra på att hantera hedersärenden.
– Jag skulle säga att man är ganska alerta. Sen vet jag att organisationer på området fortfarande kan vara kritiska till att vi är för långsamma i utförandeskedet. Och vi har alldeles för dålig statistik när det gäller bortförande och längre utlandsvistelser, säger han.
Skolan, polisen, socialtjänsten
I Västerås är syftet med att rapportera varje enskild elev som saknas att de nu ska följas upp noga. Skolan försöker nå föräldrarna flera gånger, och elever som har en egen telefon blir uppringda. Får man ingen kontakt trots upprepade försök görs en orosanmälan till socialtjänsten.
– Om man misstänker att en elev är utsatt för brott ringer man polisen. Det är jätteviktigt att vi följer upp varje enskild elev. Det får inte vara någon som glöms bort eller inte hinns med, säger Jurgita Ravaityte Kristoffersson.
Hon betonar samtidigt att arbetet med att identifiera saknade elever bara är en liten del av skolans arbete mot hedersförtryck.
– Det gäller att ha rutiner och att de är levande. Att vi pratar om det hela tiden. Men också att man inte släpper det om en elev säger någonting till en i korridoren, säger hon.
Minst 48 elever har kunnat föras bort trots att ni har rutiner och är medvetna om frågan. Vad är det som gör att ni inte lyckas stoppa det?
Jurgita Ravaityte Kristoffersson
– Det är nästan alltid komplexa fall. Vi måste samarbeta med polisen och socialtjänsten, alla måste fånga upp varningssignaler och ha de här glasögonen på sig. Förebygga och ha tidiga insatser. Alla måste få in och göra det tillsammans. Jag har inget färdigt facit eller någon manual men skolan mäktar inte med att göra det ensam.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
