BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Trots att skolan är ett tydligt problemområde när det kommer till sexuella trakasserier fortsätter handläggningen att vara bristfällig. Förra veckan uppdagades att en skola i Malmö inte tagit våldtäktshot och sexuella kränkningar på allvar, och i våras lät en skola i Lund två elever som våldtagit en flicka på skolan gå kvar, trots att de fällts av domstol.

Händelsen i Lund fick 17-åriga Hanna Priganica att ta initiativ till en tyst manifestation mot det sexuella våldet.

– Våldtäkt på skolor eller mellan elever i samma skola sker oftare än vi tror och det är otroligt viktigt att det uppmärksammas varje gång. En ska kunna känna sig säker i skolan. Vi elever tillbringar 8 timmar per dag i skolan i nästan 13 år och vi ska inte behöva känna oss rädda när vi kommer dit, säger hon.

Försummat ansvar

24 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna i årskurs 9 uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott de senaste 12 månaderna, enligt Brå.
Undersökningar visar att när barnen når gymnasiet har siffran för flickor ökat till 30 procent.

Hanna Priganica anser att skolan har ett ansvar som de inte tar.

– Skolan och rättssystemet måste ta dessa saker på allvar. Man kan inte låta tjejer gå runt och vara rädda hela tiden, och vi kan verkligen inte låta våldtäktsmän komma undan. Jag tror inte att lärare och andra ansvariga på skolan tar tillräckligt stort ansvar för sexuella trakasserier. Hade de gjort det som krävs hade fler våldtäktsoffer fått upprättelse, säger hon.

När Pernilla Sundström, undervisningsråd på Skolverket, får höra om siffrorna Dagens ETC har sammanställt blir hon bestört. Hon berättar att skolorna har haft ett tydligt arbete mot diskriminering, men av någon anledning har sexuella trakasserier inte prioriterats.

– Det man kan säga är att sexuella trakasserier inte har varit lika synliga som andra typer av trakasserier i skolornas likabehandlingsplaner. Vi på Skolverket kan konstatera att bara det faktum att det förekommer indikerar på brister, säger hon.

Varför har man inte fokuserat på sexuella trakasserier?

– Anledningen till att skolorna inte har agerat lika tydligt som mot andra trakasserier kan jag inte svara på.

Måste in i undervisningen

Ingrid Sundström-Stokbro är utbildningschef i Malmö stad. Hon håller inte med om att frågan inte prioriteras.

– Jag skulle säga att vi är som hökar på det.

Men varför brister det gång på gång och vi får läsa om hur skolor klandras för sin hantering?

– Ibland har man kommit fel i kontakten med föräldrarna och får därför inte möjlighet att göra de utredningar som behövs. Men brister det så är det fel. Målet är alltid att det aldrig ska hända, men där är vi inte i dag.

För att komma till rätta med problemet har Hanna Priganica ett tydligt önskemål: undervisningen måste ses över. På hennes skola ingår inte ens samtyckesfrågan i sex- och samlevnadsundervisningen.

– Eftersom de flesta skolor inte förklarar vad våldtäkt och sexuella trakasserier är så blir det otroligt svårt att förstå sina rättigheter, säger hon.

Trakasserier i skolan – detta gäller

Alla vuxna i förskolan och skolan som får kännedom om kränkningar i samband med verksamheten är skyldiga att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn.

Chefen/rektorn ska i sin tur göra en anmälan till huvudmannen (till exempel kommunen) som driver verksamheten.

Huvudmannen ska skyndsamt göra en utredning och vidta åtgärder för att kränkningen inte ska upprepas.

Skyldigheten att anmäla, utreda och åtgärda gäller för förskola och förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola, fritidshem, gymnasieskola och gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Skolinspektionen har slagit fast att skolan även måste utreda kränkningar på nätet om de har koppling till verksamheten.

Om skolan eller förskolan inte tar kränkningen på allvar, utreder och vidtar åtgärder kan en elev eller en förälder göra en anmälan till Barn- och elevombudet eller till Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Källa: Skolverket