På skolans väggar står Mahatma Gandhis ord skrivna på både hebreiska och arabiska: ”Var den förändring du vill se i världen”.
Skolans namn ”Bro över Wadin” syftar på föresatsen att vara en bro mellan de judiska och arabiska samhällena i Wadi Ara-regionen i norra Israel.
Initiativet till skolan kom från en grupp judiska och arabiska föräldrar som själva ville göra något positivt för att förbättra relationerna mellan de olika medborgargrupperna.
Först tillsammans på universiteten
Idag driver organisationen bakom skolan, Hand in Hand, fem skolor i olika delar av landet. Sammanlagt finns det sju tvåspråkiga skolor i Israel. I de övriga 3 000 skolorna i Israel är eleverna åtskilda. Sekulära judar går i sina skolor, religiösa och ortodoxa judar går för sig, medan arabiska kristna och muslimer har egna skolor. De separata skolsystemen i Israel leder till att barnen kan växa upp utan att känna till något om varandra. Det är först på universiteten som judiska och arabiska studenter undervisas tillsammans.
Ett sällsynt exempel
De arabiska eleverna och lärarna i skolan i Kfar Qara är, liksom sina judiska kamrater och kollegor, israeliska medborgare. Samtidigt är Israels arabiska minoritet, som utgör 20 procent av landets invånare, en del av det palestinska folket.
Det förekommer att arabiska barn går i judiska skolor på olika håll i Israel men inte att judiska barn varje dag åker till ett arabiskt samhälle för att gå i skolan.
Hand in Hands skola i Kfar Qara är ett sällsynt exempel på tolerans och samexistens.
– Fred kan uppnås genom att man lär känna varandra och lever tillsammans - i alla fall i skolan, säger Hassan Agbaria, en av skolans två rektorer.
Undervisningen är vid sidan om den egentliga ämnesundervisningen fokuserad på tvåspråkighet, jämlikhet och mångkultur.
Enligt Israels självständighetsförklaring ska alla medborgare oavsett religion, ras eller kön garanteras social och politisk jämlikhet, religionsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet samt rätt till utbildning och kultur.
I verkligheten är misstron stor mellan de olika folkgrupperna.
– Men barnen här ser sig varken som araber eller judar utan som ett folk, säger Uri Levror från den judiska byn Katzir.
– Vi kan inte vänta på att någon annan ska skapa förändring, säger Ofri Sadeh en annan bybo i Katzir.
I detta område i Galileen tillhör de flesta Israels arabiska minoritet. Här bor 150 000 araber och 20 000 judar. I skolan i Kfar Qara tillhör 60 procent av de 238 eleverna den arabiska minoriteten. Alla klasser undervisas samtidigt av två lärare på både hebreiska och arabiska. Men det handlar inte om översättning - lärarna planerar lektionerna tillsammans och undervisar i dialog med varandra för att barnen ska bli fullt tvåspråkiga i både tal och skrift.
”De ska bli bättre människor”
En av lärarna på skolan undervisar en klass och inleder en mening med ”Judar och araber är..” ”Olika”, svarar klassen unisont. ”Olika men lika”, rättar läraren.
Noga Shitrit från byn Katzir som arbetar vid förskolan som ligger i anslutning till skolan i Kfar Qara säger att det är viktigt för henne att hennes barn får möjlighet att gå på skolan.
– Det är en möjlighet för våra barn att bli förankrade i värderingar som är viktiga för mig och min man. Jag vill att de ska bli bättre människor än vi, säger hon.
Firar alla helgdagar
I skolan firas kristna, muslimska och judiska helgdagar och eleverna lär sig både teoretiskt och praktiskt om dem. Helgdagar med nationell prägel har visat sig vara en större utmaning än de religiösa helgerna. Inför den israeliska självständighetsdagen lär sig barnen om vad som hände 1948 när staten Israel grundades. Både om Nakba ”den stora katastrofen” - att invånare fördrevs eller flydde från arabiska byar, men också om att judar som flydde från Europa behövde en egen stat som skyddade dem.
Pierre Klochendler/IPS
