Skivbutiken som blev vardagsrum

Solen skiner in genom bokstäverna på det stora skyltfönstret. En ung kille i gul jacka och stora hörlurar står vid skivspelaren. Blicken är fäst på skivan som snurrar runt, runt framför honom. Han sluter ögonen och förlorar sig.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Kan jag prova alla de här t-shirtarna? Var kan jag prova dem?!

En lång man i 30-årsåldern med snedlugg och poppiga kläder skyndar genom butiken. Han har famnen full med t-shirtar i olika färger och ett leende i ansiktet. 

”Hitta något udda”

På väg till det provisoriska omklädningsrummet längst in rundar han en skivletare. Det är Erik Almgren – en av stamkunderna. Hans långfinger vandrar snabbt över raden av skivor.

– Det handlar om att man vill hitta något som är udda. Som man inte känner igen. Det är överraskningen jag är ute efter, säger Erik Almgren. 

Erik Almgren är en av bläddrarna som kommer minst en gång i veckan för att hitta något. Men många gånger kommer han hit bara för att träffa folk och snacka lite skit.

– Rundgång är det offentliga vardagsrummet här i Malmö. Det är här man träffar folk. Stället har blivit något annat som är viktigt för många än just en skivbutik, säger Christine Björk, som började som kund men nu är deltidsanställd. 

”Lite som en förfest”

Ägaren Dennis Lood nickar instämmande. Han har kunder som kommer hit bara för att dricka kaffe och umgås. Ibland hamnar någon bakom disken om Dennis Lood måste gå ett ärende och ibland ställer sig någon och diskar. Höjdpunkten är fredagseftermiddagar.

– Då kan folk ta med sig öl hem­ifrån och hänga här. Det är lite som en förfest, säger han. 

Det låter kanske inte så lönsamt men det går runt. Annat var det när Dennis Lood öppnade butiken tillsammans med en vän 2004. Vännen hoppade av men Dennis kämpade envist vidare. Det höll på att kosta honom allt. 

– Jag kämpade så in i helvete i sex år. Jag fick jobba deltid med något annat. Det är rätt lång tid att inte har någon lön. Mitt förhållande kraschade – inte bara på grund av det men det gjorde inte saken bättre att jag inte hade någon inkomst. Det var lite som i filmen ”High Fidelity”, säger han. 

Till slut skulle elen stängas av och kronofogden hörde av sig. Då ryckte Dennis Loods mamma in och gav honom ett lån. Samma dag som han började betala av skulderna vände allt.

– Jag var jävligt nära att ge upp men så hände det. Från att jag brukade sälja för 200 kronor om dagen sålde jag för 5 000 kronor på en dag. 

”Bort med gubbstämpeln”

Precis som i Nick Hornbys bok ”High Fidelity” har butiken blivit en samlingsplats för musikälskare men utan den där besserwisser-mentaliteten som Dick och Barry i filmen möter sina kunder med. Det försäkrar Dennis Lood.

– Bort med gubbstämpeln. Det var min vision från början. Skivbutiker var ofta för ställen med sådana där sura ”skivmässogubbar” bakom disken.

Den unga killen i gul jacka som tidigare stod och lyssnade på en platta gör sig redo att betala.  Han berättar att han är 19 år gammal och brukar komma hit ungefär en gång i veckan.

– De andra skivbutikerna trycker alltid ned dig. De ska snacka om årtal och sådant. Jag vill inte ha en uppläxning – bara lite schysst progg att lyssna på, säger Matias Riihijärvi.