Läs också: Anna-Maria Carnhede: Vi är många som har erfarenhet av sexuella övergrepp
Ingen lyssnade när jag sa att jag inte ville
Första gången var jag sex år. Sedan hände det igen när jag var äldre tonåring. Och ytterligare vid ett tillfälle på våren när jag precis fyllt 23 år.
Jag skriver om övergrepp. Sexuella trakasserier. Inviter jag inte bett om. Oönskade händer på min kropp. Smekningar. Trutande munnar och trånande blickar.
Som liten tjej blev jag upplyft i hans knä av de vuxna runt mig. Han ville ju så gärna ha mig där. En äldre mans hand som sakta smekte mitt lår. Ingen såg och ingen lyssnade på mig när jag sa att jag inte ville. Samme man som slet upp mig i sitt knä, kysste mig, stack in sin tunga i min mun, när jag blivit i vägskickad att hämta grönsaker från hans odling. Om jag berättade något skulle han döda mig. Och jag var övertygad om sanningen i hans ord och blick.
Som tonåring på discot i staden tog han mig på bröstet. På låret när jag satt på stolen. Jag bad honom ta bort handen. Han blev förbannad. Jag blev rädd och förbannad. Han knuffade till mig, jag slog till honom och det kändes bra när han fördes ut. Hora, skrek han på väg ut mellan två starka vakter. Jag kände inte killen, hade aldrig mött honom tidigare. Och jag hade kort kjol på mig, tight topp och hade känt mig vacker när jag kom till festen med väninnorna.
Som vuxen på väg i bilen till en annan stad långt upp i Sverige. Min fackliga kollega körde och vi såg fram mot vår vistelse med möten och företagsbesök. På kvällen skulle vi förbereda oss inför morgondagen. Våra hotellrum låg på bottenvåningen, jämte varandra. Kom in till mig, sa han, så jobbar vi lite. Vi satt i soffan. Jag tackade nej till drycken han ville bjuda på. Han var envis, trugade och sa att lite kan du väl ta? Jag vågade inte säga nej, jag smuttade på den brunfärgade vätskan. Han reste sig upp, låste hotelldörren och jag svalde mina tvivel ihop med dropparna i glaset. Han satte sig jämte mig igen, lyfte handen och smekte mitt öra, tog på mitt örhänge och sa att det var ett fint smycke på en vacker flicka.
Vad var det som hände, tänkte jag. Vad skulle jag göra? Vad kunde jag göra? Skulle jag våga tolka hans vilja som något jag inte ville?
Jag reste mig upp för att lämna rummet, han ställde sig i vägen, tryckte mig mot väggen. Jag kunde känna hans kön mot mig, mina låsta armar darrade och rädslan lade sig som en tung filt över mina tankar.
Han tryckte samman mitt ansikte med sina händer, försökte kyssa mig, log och munnen såg blöt ut, det minns jag tydligt. Jag kunde inte ta mig loss, men lyfte mitt högra knä tillräckligt högt för att han skulle förstå att jag inte sagt ja, jag ville inte det han ville. Och jag kunde låsa upp dörren och ta mig in i mitt hotellrum, i säkerhet.
Den enda gemensamma nämnare är att det är män som gjort detta. Och att jag var offret. Och skillnaden från då till idag är att jag inte förblir tyst om det sker igen.
/ Anette
Standard att bli tafsad på
I tonåren på 90-talet var det standard att bli tafsad på, på rumpa och bröst. Det lärde vi oss att se som komplimanger, att vi blev godkända av killarna. Det var ju det vi fick lära oss i Veckorevyn, att vår uppgift var att göra det vi kunde för att bli godkända av det motsatta könet. Ingen vuxen som såg på problematiserade det eller sa något, varken i skolan eller utanför.
/ Dunja Grisell
”Jag trodde du gillade det!”
Mina erfarenheter av sexuella övergrepp började redan i högstadiet. Två svenska killar drog in mig på toaletten vid 8-10 tillfällen. En höll och den andre tafsade över hela kroppen, även under kläderna trots att jag skrek och försökte slå mig loss. Vid några av tillfällen knackade skolvärdinnan på så de släppte mig. När de öppnade och släppte ut mig så var det jag som fick tillsägelse att vara tystare. Båda killarna hade föräldrar med väldigt god ekonomi och tillhörde det “fina folket” i vår lilla kommun och jag var en lite strulig arbetarunge. Jag har på äldre dagar konfronterat en av killarna och fick till svar att “Det var väl inget, jag trodde du gillade det!” / Anonym
Gick långa omvägar
Jag reagerar mot den naivitet som tycks finnas bland makthavare (manliga sådana). Vet de inte att detta tafsande har förekommit i Sverige sedan långt tillbaka? Vi har ingen riktig kvinnofrid tycker jag. Minns hur det var på 50-talet, då vi flickor gick långa omvägar hem från skolan för att undvika pojkar i grupp. Om de fick tag i oss höll de fast oss och i bästa fall nöjde de sig med att dra upp kjolen på oss; hade man otur så trycktes man ner och blev ”pillad på”. Tyvärr var detta något som ansågs normalt även av oss flickor.
/ Sylvia, 75
Blev hotade när vi sa nej
När jag gick i årskurs 4 var det ett gäng killar i klassen som tog oss tjejer på de små antydningar till bröst vi fått för att, som de sa,”ratta in radion”. Vi klagade och klagade till fröken men inget hände med pojkarna vad jag minns.
Under en period i början på 2000-talet, när jag var 26-30 år, var jag ofta på krogen med en vän. Vi råkade ut för något varje gång vi var ute – allt från kommentarer om vårt utseende och hur vi borde klä oss till skamliga erbjudanden, tafsningar, smekningar, kön upptryckta i rumpan på dansgolvet och närgångna hot när vi sa ifrån. De som strök över rumpan eller tafsade hann man inte alltid se. De som gick på en med erbjudanden och som hotade var klart synliga och de såg ut som helt vanliga svenska killar. (Ibland äldre män.)
/ Anonym
Kan inte räkna alla gånger
Jag har massor av erfarenheter av sexuella trakasserier och övergrepp från tonåren och uppåt. Det går inte ens att räkna, och innefattar det mesta man kan tänka sig. Företrädelsevis är förövarna svenska killar. Att bli omringad och trakasserad (kallad hora och tafsad på) var snarare regel än undantag på högstadiet.
/ Sofie Westberg
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Läs också: Anna-Maria Carnhede: Vi är många som har erfarenhet av sexuella övergrepp
Längtar efter kärlek men är rädd för män
Jag har i hela mitt liv varit utsatt för sexuella trakasserier. Det startade som femåring med morbror som förövare, som barnvakt i 12-årsåldern, av min egen pappa som 14-åring, som 15-åring av styvfadern, som 17-åring av kommande och blivande svågrar ... Genom hela livet har män alltid tagit sig rätten till min kropp och för mig har det skapat livslånga trauman.
Jag längtar efter kärlek och närhet men är rädd för män. Sådana jag trott på har jag tillåtit gå på grund av rädslan. Idag begravde vi en man som kanske hade kunnat bli mitt livs kärlek, jag var dock så präglad av all min erfarenhet att jag inte vågade mer. Ändå tror jag innerst inne att han var en god man, vi hade kunnat få ett gott liv. Men männen (svenska män) har fått mig att hellre leva ensam i resten av mitt liv. Oförmögen till tillit. / Anonym
”Du har ju så tajt kjol”
Ett urval: Jag var 18 och var ute på en klubb där alla 18-åringar hängde. Jag stod och spanade efter mina kompisar när han ställde sig bakom mig och tafsade. ”Du har ju så tajt kjol” var hans förklaring när jag frågade vad han höll på med.
Jag pluggade på högskolan när han slet upp min skjorta på krogen. Vet fortfarande inte varför han gjorde det.
Jag är så tacksam att jag varit så enormt förskonad från allt annat vänner och bekanta genom åren blivit utsatta för: våldtäkter, fingrar uppkörda i underlivet på uteställen, grova sexuella övergrepp m.m. / Tove Jansson
Våldtogs när jag var 13 år
Antastning skedde första gången när jag var åtta år, av en gammal farbror i familjen som tyckte jag hade ”knoppat”.
I femte klass tyckte en kille att han hade rätt att ta på mina bröst eftersom att de hade börjat växa.
Vid 13 års ålder utsattes jag för våldtäkt av en kille i 30-årsåldern som tyckte jag kunde ställa upp för att han var så snäll. Och snäll var han alltid när han hade fått sitt. Jag insåg dock att det han gjort var fel och anmälde det hela. Polisen lade ner rättegången då det var ord mot ord. Lagen om att sex med barn under 15 alltid skulle räknas som våldtäkt hade kommit 2005 har jag för mig, och jag blev våldtagen 2007. Där försvann tilliten till polisen.
Nu är jag 22 och får ”bara” utstå våldtäktshot på nätet när jag engagerar mig i debatter. De år som jag testat internetdejting så har jag många gånger blivit kallad både det ena och det andra. / Anonym
Får äntligen vara i fred
Det började på mellanstadiet och sen har det upprepats om och om igen genom hela uppväxten. I skolan, på krogen, i hemmet och på exempelvis festivaler. Nu börjar jag bli ”gammal” och jag får vara ifred! Underbart! Och så befinner jag mig mycket mer sällan i dessa hotfulla miljöer ... / Frida Jansson
Gned sig mot mig i kön
Genom åren har jag stött på två blottare och blivit stoppad av en kille som frågade efter klockan för att sedan börja knäppa upp byxorna och fråga om jag ville ha en stor, fet kuk upptryckt i ansiktet. Det är de grövre sakerna.
Sedan var det killen som klämde mig på brösten varje gång han gick förbi i högstadiet (han var ju blyg), gubben som gned sig mot mig i kön till radiobilarna, arbetskompisarna som skojade om hur jag kunde sälja datorer med lättklädda bilder. Normala grejer som vi skämtade bort. / Nell Nordström
Vågade inte sitta barnvakt igen
16 år. Var barnvakt. Föräldrarna firade bröllopsdag. Så kom pappan hem på kvällen ”för att hämta cigaretter”. I farten tyckte han sig tydligen skyldig att erbjuda mig sina pedagogiska tjänster i form av att ”lära mig kn***a” och annat. Livrädd sa jag nej och han gick tack och lov tillbaka till sitt firande. Jag vågade inte sitta barnvakt igen.
/ Åsa Karlberg
Så vanligt att vi inte reagerade
Kan inte ens minnas alla gånger pojkar och män tagit på min kropp utan mitt tillstånd. I skolan var det så vanligt att bli tafsad på att man inte ens reagerade över att det skulle vara fel. Ett minne som spontant dyker upp var när en kille som var typ dubbelt så stor som jag tryckte upp mig mot skåpen i gymnasiet, stack ned handen i sina byxor och sen kastade sitt könshår i mitt ansikte medan han sa ”Jag vet att du gillar det”. / Maria Lundin
Stoppade in sin hand mellan mina ben
Var ute och åt med arbetskollegor för x antal år sedan. Gick till baren för att köpa öl till maten. Där satt en yngre kille som tittade upp på mig och sa ”Hej, nog vill du knulla?”. Jag låtsades inte om honom, tog min öl vände om för att gå tillbaka till bordet. Då stoppade han in sin hand mellan mina ben. Jag gick upprörd tillbaka till bordet. Sedan frågade jag mina kollegor om de såg vad som hänt. Då säger en manlig kollega: ”Ta det som en komplimang.” Killen var yngre så då skulle jag uppskatta att han greppade mig mellan benen? Jag vet inte vem jag var argast på den kvällen.
/ Katarina Wiklund
Omringad och tafsad på
På 60-talet, på högstadiet där jag gick, blev man omringad av killgäng som drog in en i ett bås mellan skåpraderna, höll fast och tafsade. Det kunde bli våldsamt eftersom man försökte göra motstånd så gott man kunde. Och man gick omvägar för att slippa möta dem.
/ Gudrun Brännmark
