Johanna är ensamstående på heltid och bor i Göteborg med sin sjuåriga dotter Miranda. Hon berättar att hon känner av inflationen rejält, framför allt när det gäller matpriserna.
– Det känns som att hela min lön går till mat. All den nyttiga maten som kött, grönsaker, yoghurt och ägg kostar betydligt mer nu. Jag försöker hålla mig till det nyttiga, men det är jättedyrt nu.
Ännu har hon inte behövt välja bort några matprodukter, men hon måste tänka en gång extra inför varje inköp.
– Jag måste planera vad vi ska äta och se över vad vi lagar för att hela tiden komma ner i pris.
Hon berättar att hon varit och hälsat på en kompis en bit utanför staden där hon bor, och att en yoghurt som kostar 25 kronor på lågprisaffären i stan kostade 35 kronor i den mindre butiken utanför stan.
– Så det är ju ännu värre då, om man inte bor i stan. 35 kronor för en yoghurt, det är ju faktiskt inte klokt.
Sagt upp Spotify
En som fått lägga om sin ekonomi helt är Maria Larsson. Trots en kandidatexamen och ett välfyllt cv fick hon inte jobb inom sin bransch och fick i stället ta ett lågavlönat jobb. Nu när hon är föräldraledig med sin snart åtta månader gamla son Leandro och har en föräldrapenning baserad på en låg inkomst. Hon berättar att hon måste vända på kronorna för att få ihop det. Med de skenande matpriserna är hon ständigt orolig över hur snabbt pengarna försvinner. Hon har avslutat sitt Spotify-abonnemang, förhandlat ner priset på bredband och mobilabonnemang, handlar allt till sonen secondhand och letar ständigt extrapriser i mataffären. Vissa livsmedel väljer hon helt bort i dagsläget, och månadskortet för kollektivtrafiken går inte in i ekvationen. I stället försöker hon gå så mycket som möjligt eller åka buss, som är gratis i Stockholm för den som reser med barnvagn.
– Och då är jag ändå väldigt ekonomisk och sparsam. Jag var student i sju år och bodde i studentkorridor i Lund, jag är van vid att blötlägga bönor, säger hon.
Hon berättar att hon är tacksam att hennes son fortfarande är så liten, han bryr sig inte om vilka kläder han har på sig eller vilka aktiviteter de gör, bara de är tillsammans. Värre vore det om han var större, säger Maria Larsson.
– Jag tänker mycket på hur det ska bli när min son är äldre och aktiviteterna kostar mer.
Kommunen tar pengarna
Cassandra Hägneryd och hennes tre barn mellan sex och åtta år lever på ekonomiskt bistånd från kommunen, efter att hon varit sjukskriven i många år och har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden igen. Där hon bor, i Kronoberg, drar kommunen av på försörjningsstödet för det extra bostadsbidraget som regeringen beslutat om för att nå de mest ekonomiskt utsatta. Dagens ETC har tidigare rapporterat om problemet – och så gott som alla kommuner gör så, enligt en ny genomgång från Hem & Hyra.
– Det känns som att man är mindre värd när de gör så. Jag behöver också de där extra pengarna, säger Cassandra Hägneryd.
– Det är fruktansvärt eftersom vi inte har möjlighet att spara undan pengar till roligheter eller ens nödvändigheter. Jag får alltid vända på varenda krona för att kunna överleva ekonomiskt. Så när man får en peng av staten för att förenkla vardagen, men så tar kommunen pengarna – det känns som ett slag i ansiktet.
Har inte det de behöver
Hon berättar att hon fått avsluta streamingtjänsterna, och att de inte längre hälsar på familj och vänner i samma utsträckning nu.
– Maten måste ju gå före, och det ekonomiska biståndet har inte ökats när matpriserna stigit. Det går inte ihop. Semester och aktiviteter som inte är gratis får vänta.
Hon har inte heller pengar till det barnen behöver. Just nu saknar de skor och kläder – och till hösten behövs cyklar så att de kan ta sig till skolan som ligger 40 minuter bort.
– Barnen frågar efter mycket, men jag försöker lära dem att man inte måste ha allt. Att man får glädjas för det man har i stället. Men det gör mig ledsen, såklart, att jag inte kan ge dem det de vill ha.
Johannas och Mirandas namn är fingerade. De heter något annat egentligen.
