Forskningsteamet fann att en fjärdedel av befolkningen hade begravts med dyrbara kopparpärlor, hängsmycken och pannband. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de var rikare när de levde, påpekar forskningsledaren Chelsea Budd.

– Föremålen kan helt enkelt varit en föreställning av de överlevande familjemedlemmarna. De kan ha använts för att mildra processen runt döden eller för att höja deras egen sociala status, säger Chelsea Budd till New Scientist.

För att undersöka livskvaliteten in på bara benen och få en insikt i vilken kvalitet mathållningen hade, analyserade teamet därför kol- och kväveisotoper från skeletten ur gravarna.

– Det mänskliga skelettet är ett oberoende arkiv som inte går att manipulera, säger Chelsea Budd.

Teamet analyserade 30 människoskelett varav ett barn, som levde inom ett 200 års-spann. De vuxna var mellan 18 och 45 år gamla. Förutom människor analyserades även skelett från boskap, som också fanns i stor omfattning i området.

De människor som begravts med kopparsmycken hade en distinkt balans av kol-isotopvärden i skelettet. Samma balans hittades hos boskapens ben, vilket tyder på att de människor som begravts med koppar åt kött från dem. Denna isotopbalans hittas hos djur som betat på öppen mark med växter som fått mycket solljus, vilket tyder på att de som begravts med koppar hade tillgång till boskap och beten som de människor som begravts utan koppar saknade.

Denna isotopskillnad syntes i flera generationer och eftersom jordbruk ofta går i arv föreslår Chelsea Budd att skillnaderna i rikedom kan ha ärvts.

– Vi har aldrig tidigare sett tecken på sådan ojämlikhet i denna period, säger hon.

Mark Pearce, professor i arkeologi på University of Nottingham, menar att metoden ger en ny insikt om sociala skillnader under perioden.

– Rika gravar betyder inte nödvändigtvis rika människor, under någon tidsperiod. Men denna metod ger en utmärkt väg att påvisa existensen av sociala skillnader, säger han till New Scientist.