Tina Persson är 53 år gammal och arbetar som undersköterska på kirurgavdelningen i Malmö. Hon är en av de arbetare som LO:s lönerapport för 2014 utmålar som mest utsatt på grund av den lönepolitik som förs. En bild hon känner igen sig i.

– Traditionellt har man haft bilden av att människor söker sig till vårdyrket på grund av ett kall att hjälpa människor, lönen har aldrig varit i fokus. Än i dag finns det inte en öppen diskussion mellan kollegorna om lönen. Det är något man ogärna pratar om, berättar hon.

En tjänsteman tjänar nu i snitt 45 procent mer än en arbetare enligt rapporten som kom i slutet av september. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män i samma yrke krymper något, men visar också att det är de kvinnodominerade yrkena – städare, vårdpersonal och serviceyrken – som är sämst betalda.

– Jag tycker så klart att det är jättetråkigt, framför allt med tanke på vilket ansvar vi har som undersköterskor. Det finns risk för att det skapar en kvinnlig arbetarklass som står lägre i samhället, säger Tina Persson.

Har inte några lönesamtal

Hon upplever att lönediskussionerna hamnar i skymundan i det offentliga samtalet om vården. Den politiska diskussionen handlar snarare om vårdplatser och kvaliteten på vården. Att de som arbetar ska få skäligt betalt är det därför inte lika stort fokus på.

– Det känns som att vi glöms bort och att arbetsgivaren inte månar om personalen. Chefer och politiker måste inse att vi inte kan göra vårt bästa om vi inte mår bra och lönen är ett sätt för arbetsgivaren att visa sin uppskattning, säger Tina Persson.

På hennes arbetsplats har det gått så långt att man inte har några lönesamtal. Istället har man ”medarbetarsamtal” där breda frågor lyfts upp om verksamheten och tjänsterna.

– Där diskuteras aldrig några kronor och ören. Samtidigt har vi ett problem med att vi inte pratar öppet om vår lön. Det är inte lätt att kräva något när man inte vet vad kollegorna tjänar. Det är ett roligt jobb, men man får inte mycket från arbetsgivaren. I stort sett all uppskattning man får kommer från patienterna, säger Tina Persson.

Tungt och stressigt

När Tina Persson började arbeta på kirurgen 2003 hade hon en ingångslön på 14 500 kronor. Arbetet som undersköterska är både tungt och stressigt. Dessutom har man hela tiden en nära kontakt med patienterna och försöker se till att de får den vård som krävs. Tina Persson tror att man måste höja yrkets status för att åter ge personalen en känsla av att man är uppskattad.

– Kanske skulle en legitimation hjälpa till. Mycket fokus har ju varit på läraryrket och det känns som att lärarlegitimationen skulle kunna vara aktuell för undersköterskor också. Hon pekar på att sjuksköterskorna har sin legitimation och tror att om sådana även utfärdades till undersköterskor skulle det bidra till att glappet mellan de båda yrkesgrupperna minskade. Som det är i dag känns det som att sjuksköterskeyrket har betydligt högre status, säger hon.

– Det kanske skulle hjälpa till för att få kvinnor i arbetaryrken att få högre status också. Det skulle samhället tjäna på.

Lönerna huvudfråga

Tina Persson är själv engagerad i Kommunal och blev nyligen vald till arbetsplatsombud på avdelningen. För henne är frågan om lönerna en huvudfråga.

– Yrkets framtid ligger där. Det kan bli så att folk inte söker sig till vårdyrkena om löneutvecklingen fortsätter så här. Lönen spelar en viktig roll för hur man ser på yrket och allt hänger ihop. Om fler kvinnor än män vill arbeta i vården och det är dåligt betalt inom vården leder det till större problem i samhället i stort, förklarar hon och fortsätter:

– Samtidigt måste vi arbeta hårdare för att få möjligheten att vidareutbilda sig som undersköterska också. Under mina elva år på avdelningen har jag bara hört talas om en person som gått en vidareutbildning. Allt det här skulle innebära att statusen ökar och det är vad yrket behöver just nu, säger Tina Persson.

LO: ”Något vi måste komma tillrätta med”

Att lönegapet ökar är enligt LO ett stort problem, men vad förbundet konkret tänker göra åt det är det inte helt på det klara med.

I den 83 sidor långa lönerapporten listar LO en rad problem gällande dagens lönesituation på arbetsplatserna. Kvinnor i arbetaryrken tjänar 14 procent mindre än män, löneökningen hos tjänstemän är 2,3 procent förra året men bara 2 procent för arbetarna. Lönegapen ökar alltså och arbetarkvinnor riskerar att bli en ny underklass. Men vad man ska göra för att vända utvecklingen har man inga bra svar på.

– Det är viktigt att vi hittar de strukturer som gör att klyftorna ökar för att komma till rätta med utvecklingen. Rapporten visar att vi har ett fortsatt jobb att göra, säger Lasse Thörn, enhetschef för arbetslivsenheten på LO.

Men vad konkret är det ni tänker göra?

– Det handlar om att komma med breda lösningar och skapa en starkare samordning. Kan vi komma överens om att det måste göras något så kan det också göras, säger han.

”Oroliga över utvecklingen”

Mer konkret än så blir det alltså inte från LO:s sida just nu. Men Lasse Thörn vill gärna lyfta fram ett annat problem som han ser utifrån rapporten. Man märker nämligen att så kallade sifferlösa avtal ökar på arbetsplatserna.

– Det är avtal där man inte kommer överens med arbetsgivaren om hur löneökningen ska se ut. Kommunalanställda tjänstemän och akademiker tror att de därigenom når högre löneökningar på det sättet. Vi är oroliga över den utvecklingen och menar att det riskerar att förstöra hela den svenska modellen om det fortsätter.

Tjänstemännens lön ökar mer än arbetarnas löner, kan det inte ligga någonting i den inställningen då?

– Klart att en del arbetare kan se sig som förlorare gentemot tjänstemännen, men vi tror att det behövs en gemenskap för att förändra det och det är därför LO behövs. Det här är ingenting som är unikt för Sverige, vi ser samma utveckling i Norge och Danmark, och det är något vi måste arbeta hårt för att lösa.