Dagens ETC har tidigare avslöjat att personer dömda för ekonomisk brottslighet kunnat fortsätta driva skyddat boende, och hämtat ut statligt stöd på miljoner kronor. 

Att stoppa oseriösa aktörer är ett av skälen till att regeringen nu skärper reglerna. Samtidigt införs regler om att barn som följer med en förälder till ett skyddat boende ska ha ett eget placeringsbeslut. Det innebär att föräldrarna fråntas vårdnaden, om än tillfälligt. Syftet är att öka barnen rättssäkerhet, men reformen är omstridd och har kritiserats av både Unizon och Roks, de två medlemsorganisationerna för kvinno- och tjejjourer i Sverige.

Inför att lagförslaget inom kort läggs fram har de båda organisationerna valt olika vägar. 

”Bygger in kvinnor”

Enligt Jenny Westerstrand, ordförande för Roks med knappt 100 medlemsjourer, kommer den stora merparten av de 50 jourerna som har skyddat boende inte att söka tillstånd och ansluta sig till systemet.

– Det är klart att vi skulle kunna, men vi vill inte. Våra medlemsjourer säger till oss att de inte vill bli arbetsgivare, ha arbetsgivaransvar och underkasta sig Socialstyrelsens inadekvata regler, säger hon.

Roks jourer är ideella medan Unizon kallar sina jourer idéburna. Jenny Westerstrand säger att Roks jourer skulle bli någonting helt annat än idag om man började arbeta enligt de nya reglerna, där jourer driver verksamhet under Ivos regeltillsyn, och medverkar till att barn omhändertas. Hon menar att myndigheterna med flit bygger bort Roks jourer och skapar en vårdapparat kring kvinnorna. Hon är också kritisk till de privata bolag som i dag driver skyddat boende.

– De bygger in kvinnor bakom murar, strålkastare och stängsel. Medan det en kvinnojour gör är att öppna världen. Talar om för kvinnan att hon är fri nu, att hon kan gå, säger Jenny Westerstrand.

Är det inte bra att det ­regleras nu, så att inte vem som helst kan starta boende?

– Det är viktigt. Det vi inte ställer upp på är att vi ska jämföras med dem. Vi är ideella, har föreningsverksamhet och har funnit i 40 år.

Jenny Westerstrand har tidigare sagt till Dagens ETC att hon tror att en effekt av förslaget kan bli att en underjordisk rörelse växer fram. I dag säger hon att hon tror att det kommer.

– Kvinnors önskan att bekämpa våld och stötta varandra väcks av det här. Något kommer att hända, jourrörelsen kommer att stöpas om. Våra jourer kommer förstås att fortsätta kämpa, men de kommer inte att ha kvar sina boenden, säger hon.

Unizon: Finns inget alternativ

Unizon, med 140 medlemsjourer och drygt 90 skyddande boenden, väljer att ställa om och hjälpa de medlemsjourer som vill anpassa sina skyddade boenden efter de nya reglerna. 

– Det finns inte något annat alternativ. Det skulle vara att stå helt utanför systemet, vilket ju våra medlemsjourer är juridiskt fria att välja själva. Men vi som riksförbund har valt att erbjuda service till våra jourer om de vill söka tillstånd, säger Olga Persson, ordförande för Unizon.

Hon är dock kritisk till att Unizon fortfarande inte fått mer detaljerad information kring vad det nya förslaget innebär. 

– En väldigt stark grund­princip för oss är att kvinnor och barn ska leva i den vanliga världen och att socialtjänsten och rättsväsendet ska göra sitt. En tillståndsplikt ska aldrig göra det svårare att få stöd och skydd, och en sådan garanti har vi inte fått från regeringskansliet ännu. Innan vi vet det, så är vi varken positiva eller negativa till förslaget, säger hon.

Hon reagerar också på att det ännu är oklart hur mycket pengar förändringen kommer att kosta. Unizon ställer sig också frågade till hur Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ska klara av att få tillstånden klara i tid.

– Ivos köer är redan långa. Det är sagt att lagen ska gälla från 1 januari, vilket jag ser som en omöjlighet, säger Olga Persson.

Roks ställer sig utanför systemet bland annat för att man inte vill vara en del av byråkratin. Kan du dela deras oro?

– Ja, det gör jag verkligen. Vi är ju inte små socialtjänst­kontor. Vi är någonting helt annat. Men vi är en organisation med en stark värdegrund och vi vet varför vi jobbar mot mäns våld mot kvinnor. Om man inte vet det, så är det kanske lätt att man börjar fokusera på att få så många placeringar som möjligt och undviker att bråka med socialtjänsten. Men det måste vi fortsätta med för att rädda livet på kvinnor och barn. För vi är de enda som gör det, säger Olga Persson.

Roks-ordföranden Jenny Westerstrand beklagar dock Unizons linje. En avgörande skillnad mellan organisationerna är att Unizon tillåter män att jobba i sina verksamheter, medan Roks är kvinnoseparatistiskt.

– Ska jag vara ärlig så ­tänker jag att de fortsätter den söndring av rörelsen som de påbörjat. Hade det inte funnits män på jourerna så hade privata skyddade boenden inte varit möjliga, säger hon.

Hon tycker att Unizon anpassar sig för mycket till politiken.

– Roks däremot, vi har inte ändrat oss. Våldet finns ju kvar. Vi tycker att det är jättejobbigt att vi inte har några att kämpa ihop med, säger hon.