Skadade viltfåglar flyger igen

– Det är 750 fåglar. Kan det verkligen vara så många? Ja, det är ju lätt att glömma bort hur många det handlar om, säger han.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Efter att ha tagit hand om den första skadade viltfågeln gick Staffan Ullström en kurs för att få kalla sig fågelrehabiliterare. En intensivkurs där han bland annat fick lära sig att lägga förband på skadade fåglar.

– Det gäller att bandagera en skadad vinge rätt så att fågeln fortfarande kan röra benen och göra sina behov.

I över 50 år har Staffan Ullström dessutom levt på att måla fåglar i akvarell. Sin första utställning hade han 1965 och fågelintresset har funnits sedan barnsben.

– Jag bryr mig ju absolut om djuren, det är därför jag gör det här. Men jag brukar skoja och säga att jag får levande modeller också i och med de viltfåglar jag hjälper.

Nästan tama

Det har varit många fåglar som har kommit och gått genom åren och vissa har han fått lite mer speciella band till.

– En del blir nästan lite tama. Jag hade en berguv under ett års tid. Den hade trillat ner i en stor skorsten på en industri och försökt ta sig ut. Det resulterade i att alla klor var nedslitna, så den fick bo hos mig tills de hade växt ut igen. En berguv skulle aldrig klara sig i det vilda utan klor.

Staffan Ullström berättar om tillfället när det äntligen var dags för berguven att bli fri igen.

– Jag tog med den till Kvarntorps­högen. När jag väl släppte ut den gick den fram till bilen, som om den ville åka med hem igen. Så visst blir det personligt med vissa fåglar, men när man ser dem flyga iväg som de ska känns det bra i hjärtat.

Se upp för klorna

I somras tog han hand om en tornfalk som ännu inte var flygfärdig. När det sedan var dags att komma ut i det fria flög tornfalken flera varv runt huset innan den gav sig iväg.

– Det kändes som en signal, och att de förstår att jag vill dem väl.

På tomten står två burar i olika storlekar. Staffan Ullström kliver vant in i dem med endast skinnhandskar som lite extra skydd för händerna.

– Det är klorna jag måste se upp för, det är sällan de hackar med näbben. Det gäller bara att få benen under kontroll så går det bra att hålla dem.

Både polisen och privatpersoner kontaktar Staffan Ullström regelbundet om skadade viltfåglar och under sommaren kan det ibland bli upp emot tolv samtal om dagen.

– Det ringer människor från hela landet och ibland kan jag hjälpa till med vägledning på telefon.

Staffan Ullström är medlem i föreningen KFV, Katastrofhjälp fåglar och vilt. Trots föreningens namn tar Staffan Ullström endast hand om fåglar. Och det kan handla om vilken art som helst.

– Det är även mindre fåglar som kan behöva hjälp.

Maten är dyrast

Ibland måste han avliva fåglar och när det är större fåglar så har han bra samarbete med en veterinär.

– Det är djurplågeri att låta en allvarligt skadad fågel dö på egen hand. Då åker jag till veterinären så att de får en spruta och somnar in. Om du som privatperson ser en skadad fågel har du skyldighet att kontakta en sådan som mig, eller polisen.

Den största kostnaden för Staffan Ullström är maten till fåglarna. Det ligger ingen som helst ekonomi i den insats han gör och även om han skulle kunna söka ekonomiskt bidrag så är det inget han någonsin gjort.

– Nej, jag vet inte. Jag har inte gjort det bara. Det handlar inte om pengarna. Statistiken säger att jag varje år har fler fåglar hos mig som klarar sig än tvärtom, där har vi belöningen.