– Alla som läggs in på iva är svårt sjuka. Men i vanliga fall finns det grader i hur sjuk man är. De som har covid graderas inte, för alla tillhör de allra mest sjuka. Det är så tungt, så väldigt tungt och så mycket att göra, hela tiden, säger hon.

Psykiskt påfrestande

I varje rum ligger tre patienter. Två sjuksköterskor och en undersköterska ska hela tiden finnas där, förutom läkare. Det är samma bemanning som vanligt, trots att det krävs mer vård. Det, tillsammans med långa arbetspass i och med krislägesavtalet, gör arbetssituationen tärande. Att dödligheten dessutom är högre påverkar också.

– Vi skriver ut cirka 80 procent levande här ifrån. De flesta klarar sig, men många inte gör det. Det är tungt, hela inställningen är ju att man vill rädda liv.

Att det råder besöksförbud gör situationen särskilt speciell. Sjuka får bara besökas när det står klart att de verkligen är döende. Det gör att även erfaren vårdpersonal hamnar i en ny situation. Döden är inget nytt för dem – men den brukar inte ske på det här sättet.

– När anhöriga hälsar på under vårdtiden får vi en bild av vem den inlagda människan är. Nu hinner vi inte få det, och det påverkar oss som människor och sjuksköterskor skulle jag säga. Det är tufft att söva patienter som säger ”hälsa min familj”, i ett läge där vi vet att det är mycket större risk än annars att de inte överlever.

Inga pauser

Även fysiskt är jobbet tungt. Patienter behöver vändas på, kontrolleras, medicineras, övervakas. Pauserna är få, återhämtningen knapp. Lotta Dickman beskriver det på samma sätt som flera andra har gjort – som att befinna sig på ett slagfält. Att vara en del av en armé.

– Att kliva in i en vårdsal är att kliva in på slagfältet. Vi krigar på, tillsammans, håller stånd mot den här attacken. Vi fixar det, men frågan är hur länge. För många hade det nog hjälpt att veta att en semester är inom räckhåll.