ETC Göteborg har kartlagt hur läget ser ut i vår egen stad och det ser lika dystert ut. Under 2019 pågår nedskärningar inom socialen i alla stadsdelar förutom Lundby, Majorna-Linné och Östra Göteborg.
Tidigare har ETC Göteborg rapporterat om Örgryte-Härlanda som i flera år har brottats med ekonomin. Inför 2019 hade stadsdelsnämnden klubbat besparingar i socialtjänsten på totalt 34 miljoner kronor. Under året har ytterligare två nedskärningsbeslut tagits, på sammanlagt 30,2 miljoner kronor. Totalt innebär det bland annat att 25 tjänster ska försvinna under årets lopp. Enligt förvaltningen har kostnaderna dragit iväg och framförallt är utgifterna för socialt boende mycket högre jämfört med i liknande stadsdelar.
En annan stadsdel vars socialtjänst bantas ordentligt är Angered. Där har förvaltningen dragit ner på 50 tjänster, vilket beräknas spara 25 miljoner kronor i år. Ytterligare 6,7 miljoner i besparingar kommer från en minskning av köpt vård och nedläggningen av mötesplatsen i Lövgärdet för personer med psykisk ohälsa. Dessutom gäller restriktioner för inköp och anställningar i hela förvaltningen.
Stängda boenden
På liknande sätt ser det ut i de andra stadsdelarna som skär ner: striktare biståndsbedömningar, stängda boenden, såväl som neddragningar och omflyttningar bland socialsekreterare och annan personal.
Vissa områden kräver visserligen inte längre lika mycket resurser. Exempelvis har boenden och stödpersonal för ensamkommande ungdomar minskat på grund av att målgruppen också har det. Kommunens egna kompetenscentra har tagit över en allt större del av arbetsmarknadsansvaret. Ett par av stadsdelarna har till och med utökat några av sina verksamheter.
Men faktum kvarstår: sju av tio stadsdelar lyckas inte hålla sig inom ramarna de fått. Trots att de får ökade anslag nästa år i den färska kommunbudgeten kommer det inte ens täcka upp för ökade löner och priser.
Ansvar för fler områden
Enligt SKL:s chefsekonom, Annika Wallenskog, är problemet inte att socialtjänsten har fått mindre pengar att röra sig med. Snarare är det att kommunerna har fått ansvar för allt fler områden, utan att få motsvarande ökning av resurser från staten. Kraven på uppföljning och dokumentation har ökat, kommuner har fått ansvar för frågor som såväl kvinnovåld som spelmissbruk och allt fler i befolkningen mår psykiskt dåligt. Flyktingmottagandet har också tärt på vissa kommuners resurser, bland annat storstädernas, menar Annika Wallenskog.
– Problemet är inte antalet människor som har kommit, utan den skeva fördelningen där vissa kommuner har tagit ett väldigt stort ansvar, medan andra inte gjort det. Vad gör då staten samtidigt? Drar ner på Arbetsförmedlingens kontor och särskilda insatser inom arbetsmarknad.
Bostadsbristen har också blivit tydligare de senaste tre, fyra åren, säger Annika Wallenskog.
– Tidigare har man haft några bostäder inom socialtjänsten i de flesta kommuner, men de räcker inte alls till, så det innebär att man måste använda sig av ganska dyra lösningar som gör ont för många kommuner. Det har blivit värre successivt.
Svårt att förutse
Socialt arbete är svårt att budgetera för. Hur samhällsproblem utvecklas går inte alltid att förutse. Samtidigt finns det krav som socialtjänsten enligt lag måste uppfylla. Det konstaterar Simon Vinge, chefsekonom för Akademikerförbundet SSR, som organiserar socionomer.
Därför borde inte stadsdelsnämnderna bestämma var besparingar ska ske, tycker han. De tilldelas en färdig budgetram av kommunfullmäktige och har inget annat val än att förhålla sig till den. Alltså är det just kommunens högsta politiker som borde tvingas ta ställning till vilka områden som ska prioriteras bort.
– Vid besparingar måste man ju väga olika intressen mot varandra. Risken är att om man gör det i en nämnd där det inte går att prioritera – eftersom det mesta man gör är sådant man måste göra – så tvingas man tumma på lagstiftade uppdrag. Det ansvaret kan inte ligga på en enskild nämnd, det måste upp till högsta beslutande nivå.
Osynliga besparingar
Simon Vinge är kritisk mot det han kallar för osynliga besparingar: budgetar som inte räknas upp i takt med löner och andra kostnadsökningar.
– En besparing ska vara ett aktivt politiskt beslut, det ska inte göras med osthyveln. Annars skapar det förtroendeproblem för politiker. De säger inte att de skär ner, men medarbetare och medborgare märker ju att man faktiskt gör det.
Dessutom riskerar det att dölja kommunernas behov av mer statliga pengar, menar han.
– Det ser ut som att kostnaderna inte ökar, att man effektiviserar. Då kommer det inte hamna på regeringskansliets bord, utan på medarbetarnas axlar.
Stadsdelarna som skär ner i socialtjänsten 2019:
Angered
– Ska spara 31,7 miljoner kronor
– 50 tjänster försvinner
– Anställnings- och inköpsrestriktioner samt vikariestopp har gällt sedan i juni
– Neddragningar inom administration
– Nedläggning av mötesplats för personer med psykisk ohälsa
Askim-Frölunda-Högsbo
– Ska spara 27,6 miljoner kronor
– Jobbar på att "noggrant utreda individens behov"
– Utför öppenvård i egen regi istället för genom externa köp
Centrum
– Ska spara 2,5 miljoner kronor
– Stängt två enheter för daglig verksamhet
– Stängt stödboende för ensamkommande ungdomar
– Tre arbetskonsulenter försvinner
Norra Hisingen
– Ska spara 33 miljoner kronor
– Eventuella nedskärningar inom resursteamet som ger stöd till barn och familjer
Västra Göteborg
– Har överskridit budget med 30 miljoner kronor och jobbar för att kostnaderna inte ska öka ytterligare
– Minskat antal socialsekreterare för ensamkommande ungdomar
– Sänkt placeringskostnader för ensamkommande ungdomar
– Minskat antal handläggare av försörjningsstöd
– Minskad administrativ enhet
– Ställer om 40 tjänster
– Men utökar vissa verksamheter, öppnar bland annat tre nya bostäder med särskild service
Västra Hisingen
– Ska spara 28 miljoner kronor
– Neddragningar av personal på boende för personer med funktionsnedsättning
– Neddragningar på enhet för yngre med psykisk ohälsa
– Neddragningar på arbetsmarknadsenhet
Örgryte-Härlanda
– Ska spara 64,2 miljoner kronor
– Neddragningar av 25 tjänster samt tjänsteförändringar
– Förändrat arbetssätt inom ekonomiskt bistånd och vuxenstöd
– Fler så kallade "hemmaplanslösningar", stöd i hemmet istället för placeringar
– Utvärderingar av biståndsbeslut
– Fler till arbetsmarknadsåtgärder
– Uppföljning av uppköpta insatser