Självmordstalen stiger under sommarmånaderna juni och juli. Troligtvis till följd av att kontrasten mellan lycka och olycka blir tydligare under sommaren, då människor förväntas vara nöjda med livet. – Det här borde vara allmänt känt och samhället borde vara bättre förberett, säger Carl von Essen, generalsekreterare på Mind.
Självmordsupplysningens chatt och telefonlinje är fullbelastade varje vardagskväll året om, men Carl von Essen, generalsekreterare för den ideella föreningen Mind som står bakom stödlinjerna, säger att trycket är högre under sommartid.
– Det här borde vara känt för fler och samhället borde göra mer, men den politiska viljan saknas. Själmordsfrågan är omgärdad av tabun, rädsla och okunskap, säger han.
Liksom inom trafiken har samhället en nollvision mot självmord som dödsorsak. Men medan trafikolyckor med dödlig utgång har sjunkit till 300 stycken per år ligger siffran på genomförda självmord på 1 500 och är den enskilt största dödsorsaken för män mellan 15 och 55 år.
– Nollvisionen inom psykiatrin har inte fått något genomslag. Den här frågan förtjänar oerhört mycket mer uppmärksamhet, säger Carl von Essen.
Män är överrepresenterade
Män är kraftigt överrepresenterade i självmordsstatistiken, något som tros bero på att män är sämre på att hantera livskriser.
– Män är sämre på att söka hjälp och på att prata om sina problem. Ofta är självmord en följd av att flera saker staplats på varandra. Man kan ha förlorat jobbet, blivit lämnad av sin partner och samtidigt hamnat i en ekonomisk knipa. Samhället måste bli bättre på att parera dessa situationer, säger Carl von Essen.
Han menar att positiva exempel finns på att åtgärder fungerar. Kriminalvården, där självmordsfrekvensen varit oproportionerligt hög, har satsat på förebyggande verksamhet och därmed fått ned siffrorna rejält.
– Det här visar att det går att göra något, om insatser sätts in i tid, säger Carl von Essen.
Samtalen till Självmordsupplysningen är långa. På chatten är samtalstiden i genomsnitt en timme och på telefonlinjen 20 minuter.
– Vi öppnar upp för samtal. Det viktigaste är att försöka normalisera situationen, att få personen att förstå att det är normalt att tänka så här ibland, säger Carl von Essen.
”Ensamheten blir påtaglig”
Britta Åkerman, professor i pedagogik och verksam på NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) vid Karolinska institutet, bekräftar att självmorden ökar under sommaren, även om säkerställd statistik saknas.
– Vi ser det tydligt. Ensamheten blir mer påtaglig på sommaren när familj och vänner har rest bort, säger hon.
En annan avgörande faktor är att vårdpersonalen inom psykiatrin går på semester under sommaren.
– Det är många borta och det är svårt att få omedelbar hjälp i händelse av en akut kris, säger Britta Åkerman.
Hon är även kritisk till de bristande ekonomiska anslagen och den politiska oviljan till att lyfta frågan på allvar.
– Som psykolog eller terapeut har du inte tillgång till högkostnadsskyddet och patienterna kan därmed inte få frikort, som inom den övriga vården. Skulle de ha det skulle vi se oändligt många fler patienter, säger Britta Åkerman.
