BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– När vi intervjuade ljusnarbergare om deras erfarenheter som låg till grund för förra årets föreställning fick vi in massor av berättelser som vi nu utvecklar vidare i nya former, säger formgivaren Karin Linderoth.
I gruvans gamla maskinhall kommer stora kartverk att ställas ut. Innan dess får besökarna höra ett anförande om hur människan kom till platsen och som är tänkt att väcka frågor om hur det är att vara människa.
– Kartorna och frågorna kring dessa bildar en existentiell atlas som handlar om gränser, säger Carl-Oscar Sjögren.
– Vem är jag i en gemenskap? Det kan handla om att befinna sig i ett sällskap, i en kommun eller i ett land, säger Karin Linderoth.
Kartverken som ställs ut kommer inte att likna lantmäteriets kartor över olika delar av Sverige.
– Vi vill komma åt reflektioner människor emellan, varför vi följer våra inre kartor och gör som vi gör, säger Karin Linderoth.
Göta Karlsson
En person som har en speciell betydelse för utställningen är spelstyrmannen Göta Karlsson som manövrerade gruvhissen ner till 500-metersnivån. Hon ingick redan i förra årets föreställning då besökarna kunde se och höra henne på film. Göta Karlsson stickade mycket medan hon väntade på att skicka ner arbetare i gruvan eller hämta upp dem igen, och hennes stickande kommer att vara en del av utställningen.
– Vi använder Göta Karlssons stickande i frågan "Vad är värt någonting?", säger Karin Linderoth.
Namnet på årets föreställning har ju ordet atlas i titeln och att kartor traditionellt handlar om yttre gränser kommer att uppmärksammas.
– Vi kommer att ställa ut en bit av Ljusnarsbergs kommungräns mot sina grannar plus en nationell gräns som består av hav från Öresund som just nu är en kritisk gräns där människor blir stoppade, säger Carl-Oscar Sjögren.
Vill väcka frågor
Andra mer handfasta installationer på gruvområdet är de tre reflektionstorn som kommer att finnas där. Ett för sociala reflektioner, ett i skogen och ett på gränsen mellan industriområdet och skogen.
– Industrin är symbol för kapitalismen här på området och dess konsekvenser och minnen, säger Carl-Oscar Sjögren.
En annan slags mer handfast föreställning är den som danskonstnärerna Lena Kimming, Ina Dokmo och Alexandra Wingate kommer att ge.
– Vi hoppas att utställningen väcker frågor och att besökare vill ställa dessa till Lena, Alexandra och Ina, som kommer att undersöka deras frågor vidare genom dans och ge en personlig respons, säger Karin Linderoth.
Vid morgondagens vernissage kommer det bland annat att bli livemusik med cellisten Aina Myrstener och poesiuppläsning med Jonas Gren. Den 7 juli blir det nypremiär på förra årets föreställning Den fullständiga berättelsen om Ljusnarsbergs kommun och resten av världen. För fullständigt program och tider se www.stallbergsgruva.se
Fotnot: Konstnärsgruppen The non existent center är ett nätverk som leds av Carl-Oscar Sjögren, Karin Linderoth, Eric Sjögren och Alexandra Wingate.