– Jag tog beslutet att byta genre till fiktion för jag ville nå ut till fler läsare än dem som är redan är samhällsintresserade. Men det har samtidigt varit lite nervöst, för marknaden för kriminalromaner och deckare är enorm och konkurrensen stenhård. Jag visste inte vad min läsarskara, som är vana vid mina dokumentära, självbiografiska böcker, skulle tycka, säger Simon Häggström.
Men bytet av genre verkar inte ha påverkat hans läsare nämnvärt. Den första upplagan är nästan slutsåld och rättigheterna har redan sålts in till Danmark.
– Det är såklart jättekul, men jag ser ju mig själv egentligen inte som författare. Jag är polis i första hand, författarskapet är sekundärt. Jag har sagt det till mitt förlag: sätt mig aldrig i ett läge där jag måste välja mellan polisbrickan och pennan, jag kommer alltid välja polisbrickan, säger han.
Den giftiga manligheten
I över 10 år har Simon Häggström jagat sexköpare, avslöjat människohandlare och träffat tusentals utsatta kvinnor som säljer sex. Han har också blivit prostitutionspolisens ansikte utåt och hyllas som hjälte för sin tydliga kritik mot porr och prostitution. Själv känner han sig obekväm av hjältestatusen och vill helst hålla sig i bakgrunden.
– Jag tycker att det är problematiskt att vi män som jobbar med utsatta kvinnor blir höjda till skyarna. Mina kvinnliga kollegor kan uttrycka sig precis lika kritiskt som jag, men istället för hjältestatus får de ofta hot och hat. När folk skriver ”Simon, jag önskar att alla män var som du” fattar jag att det är väl menat, men jag tycker ändå det är problematiskt.
Han beskriver hur han, precis som de flesta män, har vuxit upp med det han kallar för den ”giftiga manligheten”, där sexistiska musikvideos, machoideal, porrkonsumtion och en sunkig kvinnosyn ingår.
Att avprogrammera sig från den beskriver Simon som en stundtals jobbig och smärtsam resa som fortfarande pågår.
– Jag har gått i terapi i många år och gör det fortfarande. Det är mycket jag har behövt bearbeta, både min egen manlighet och de ideal som präglat den. Men också saker jag är med om i jobbet. Idag kan jag känna att jag är rätt avtrubbad och kan värja mig från de flesta fall, men ibland träffar man någon som går igenom ens skyddsmekanismer och försvar. Det hände för ett tag sen när jag träffade en ung tjej, hon var 16 när vi hittade henne och hade sålt sex sedan hon har var 13. Jag blev väldigt illa berörd och grät efteråt. Jag tänkte faktiskt att jag borde byta jobb.
Du har i en tidigare intervju sagt att ”dagens porr skapar morgondagens våldtäktsmän.” Vad menar du med det?
– Mainstreamporren och prostitutionen delar samma förnedrande kvinnosyn. Hallickar vet ju om att 100 procent av de män som köper sex också regelbundet konsumerar pornografi. Det är ju inte pornografin som blir influerad av prostitutionen, utan prostitutionen som blir influerad av pornografi. När jag håller föredrag brukar jag jämföra sexannonserna med omslagen på porrfilmer för att man ska se likheterna. Sexannonsernas budskap är: ”kom till oss så får du inte bara titta på, utan du får skriva även ditt eget manus, du får skådespela och du får till och med filma, du får göra allt det som du sitter och dreglar över framför din dator, på riktigt!”, säger Simon Häggström.
Han är ofta ute på gymnasieskolor för att föreläsa om porr och prostitution, och upplever att unga människor både vill och kan diskutera de ämnena.
Informationskampanjer om prostitution-ens och människohandelns offer riktade till vuxna män tror han dock inte på.
– Sexköparna är fullständigt medvetna om att de exploaterar kvinnor från de absolut mest fattiga och utsatta förhållandena. De skiter i att tonårstjejen från Rumänien inte har mat på bordet och att kvinnan från Nigeria lever i ett dike hemma i Benin City och tigger med sin 4-åriga dotter. De är kåta och vill knulla, punkt, säger Simon Häggström.
Svensk prostitutionslagstiftning
Trots den mörka bild han målar upp tycker han att Sverige har en bra sexköplag, som även kan bli ännu bättre.
– Till att börja med måste vi få en samsyn i prostitutionsfrågan på EU-nivå. Som det ser ut nu så har alla medlemsländer kriminaliserat människohandel, men vi har väldigt olika lagar när det gäller koppleri och sexköp.
–Vad det gäller det nationella läget i Sverige tycker jag att vi måste se över straffskalorna. Idag slipper den som köper sex ofta fängelse, de flesta döms till dagsböter. Det är skammen som är det mest avskräckande, inte påföljden. Dagsböterna är det minsta problemet för de sexköpare vi träffar. Det de är mest rädda för är att deras familj, vänner eller arbetsgivare får reda på att de har köpt sex.
Han menar att antalet sexköpare skulle minska avsevärt om påföljderna blev hårdare, eftersom det då på riktigt finns något att förlora för sexköparna. John School-programmet som används i vissa delstater i USA är ett exempel.
– Sexköparens straff är att gå en obligatorisk kurs med en prostitutionsöverlevare, tvingas lyssna till hennes historia och förstå prostitutionens mekanismer. Det kanske är intressant för Sverige också, men som jag sa tidigare är att min uppfattning är att sexköparna redan vet om de här sakerna. Då tror jag att fängelse är mer effektivt.
Simon Häggström lyfter samtidigt fram riskerna med högre straff:
– Idag har vi en ganska bra lagföringsstatistik när det gäller sexköpslagen, och det beror på att de flesta männen erkänner, tar böter och slipper rättegång. Men om vi höjer straffet och inför fängelse istället för böter tar vi också bort incitamentet för de här männen att erkänna, de skulle förneka istället. Jag säger inte att det är fel att gå den vägen, om vi gör det kommer antalet dömda minska kraftigt, men det kommer samtidigt bli ett starkt signalvärde. Det vill säga: köper du sex så åker du in exempelvis tre månader i fängelse. Det om något skulle vara avskräckande för många sexköpare.
Simon Häggström om...
… hur hans skrivrutiner ser ut:
– En dag i veckan är jag ledig från mitt jobb som polis för att skriva böcker. Jag har som regel att jag måste skriva minst 4 timmar varje ledig dag. Men eftersom jag reser mycket i jobbet och spenderar mycket tid på hotellrum och flygplatser skriver jag ofta även då, medan jag väntar eller när jag får en stund över.
… feministisk porr:
– Det är inte feministisk porr som den genomsnittlige porrfilmstittande killen, eller tjejen, konsumerar. Feministisk porr utgör inte ens en promille av all porr som produceras och den är enligt mig en icke-fråga. Det är mainstreampornografin, som bygger på kvinnoförakt och som jag anser vara skadlig, som vi måste problematisera.
… progressiva prostitutionsförespråkare:
– I Sverige, och hela Europa, är det fattiga kvinnor från Rumänien och Nigeria som dominerar prostitutionsmarknaden, inte medelklasstjejer från Södermalm som kallar sig själva liberalfeminister och gillar att ha sex mot betalning ibland. Jag vill citera min tyska poliskollega som sa såhär till en kvinna från en pro-
prostitutionsorganisation:
– Grattis till dig om du tycker att du har valt världens bästa jobb, jag tänker inte ta det ifrån dig! Men 99 av 100 av de kvinnor som vi möter lever under slavliknande förhållanden, och jag kommer aldrig rucka på min syn att vi måste skydda dem i första hand och inte lägga energi på att underlätta för dem som säger sig trivas med detta.