Det är en byrå med två advokater och en biträdande jurist specialiserade på hbtqi-frågor. De är högst medvetna om vunna rättigheters skörhet, förklarar grundaren Silas Aliki. Vi sitter vid ett bord i byråns lobby, brownies och kaffe står framdukat och hen berättar om sommaren 2017. Det var en tid när invandringen nyligen hade stramats åt i Sverige och hegemonin snabbt var på väg högerut. Silas Aliki kände att det var bråttom.

– Jag visste att när väl migrationsrätten brutits sönder så skulle det inte stanna där, det skulle fortsätta. Och vad ville jag göra då?

Svaret på frågan var: bli advokat och driva egen byrå, bestämma över sin egen tid, då och då kunna ta in klienter som saknade förmåga att betala. Och stå emot den politiska utvecklingen. 

– Jag minns att jag ville hinna bli advokat innan Jimmie Åkesson blev statsminister. Jag blev advokat 2022 i augusti, och sedan tillträdde Tidöregeringen. Så det var på gränsen.

Rättsstatens forna mesighet

Men en aktivistisk advokatbyrå är det inte, säger hen.

– Jag har valt att starta en advokatbyrå för att jag tror på advokater. 

Däremot, lägger hen till, finns ett ansvar i advokatrollen, som innefattar att verka för mänskliga rättigheter. Men det är inte aktivism, utan en självklarhet för en advokat med integritet.

Silas Aliki ler stort och skrattar ofta. Svaren börjar eftertänksamt, sedan väller orden fram; det finns så mycket att säga att andningen stundvis får kämpa för att hinna med.

– Bara för några år sedan var det en ganska mesig åsikt att tycka att det var bra med rättsstaten. Nu är det på väg att börja tolkas som något väldigt radikalt.

Hen nämner Advokatsamfundets förra generalsekreterare Anne Ramberg, som har deltagit flitigt i samhällsdebatten, och gått till försvar för värden som rättssäkerhet och personlig integritet. På grund av detta har hon, trots sina högersympatier, blivit utmålad som vänsterextremist. 

När Dagens ETC intervjuade Anne Ramberg 2019 sa hon rakt ut att hon tyckte att advokater ska vara aktivistiska. På frågan om det utgör en större risk för Folkets advokatbyrå än för Anne Ramberg att prata om sig själv i de termerna, svarar Silas Aliki att det beror på vad aktivism innebär.

– Om jag måste killgissa vad jag tror Anne Ramberg kan ha menat, så kanske hon tänkte att advokaten ska vara proaktiv. Advokaten ska inte sitta still. Och det tycker jag också.

Vad betyder det?

– För mig betyder det till exempel att bara för att vi får en ny lagstiftning så behöver jag inte säga att jag tycker att den är bra. Om jag tycker att den står i strid med rättsstatens principer så måste jag säga det, även om det finns en majoritet för den lagstiftningen.

Fred blev kontroversiellt

2022 började exempelvis Åklagarmyndigheten åtala klimataktivister för sabotage, ett brott med fängelse i straffskalan. Tidigare hade motsvarande fall gått under bötesbrottet ohörsamhet mot ordningsmakten. Samtidigt infördes den så kallade preventivlagen, som ger staten rätt att avlyssna medborgare utan brottsmisstanke. När nu klimataktivisterna sågs som grövre brottslingar än förut, fanns det incitament för staten att avlyssna dem.

– Det är en oacceptabel utveckling i en rättsstat, och då för vi fram det i domstolen. Jag uppfattar att Åklagarmyndighetens nuvarande inställning strider mot den grundläggande demonstrationsfriheten.

Silas Aliki är också politisk redaktör för Kontext, en ”tvärmedial plattform för eftertänksam journalistik och kritisk underhållning”. Det är ett ideellt projekt hen gör tillsammans med bland andra journalisterna Elina Pahnke och Mireya Echeverría Quezada. Kontext kom till 2018, av ungefär samma skäl som Folkets advokatbyrå. 

– Vi kände en oro kring vad som var på väg att hända i Sverige, och ville försöka bygga upp någonting som skulle vara igång innan skiten träffade fläkten på riktigt. 

Kontext är inget vänsterprojekt, hävdar Silas Aliki, för antifascism bör alla kunna skriva under på. Det är ett återkommande argument. De värden hen ser som självklara är under attack och när samhället glider i en antidemokratisk riktning väljer hen att stå kvar. Ett sätt att göra det är att vägra se sina åsikter som radikala. 

Hen nämner ett samtal som Kontext skulle ha hållit på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, som blev inställt. Tanken var att prata om Natoprocessen och Gazakriget utifrån den historiska kopplingen mellan fredsaktivism och feminism. Av Kulturhuset blev de ombedda att ta med någon ”från den andra sidan”, alternativt att byta ämne. Det nekade de till, och Kulturhuset ställde in.

– Jag är 80-talist. Att vara för fred i grundskolan var det mesigaste som fanns. Det var den vaniljigaste av åsikter. 

Det är andra gången på kort tid som institutionen står i centrum av Gazadebatten. I februari blåste det kring författaren Athena Farrokhzad, som är en av två programansvariga för litteraturen på Kulturhuset. Detta efter att den israeliska journalisten David Stavrou ifrågasatt hennes lämplighet för rollen, i och med hennes mångåriga ställningstagande för Palestina. 

Tror du att Kulturhuset har blivit försiktigare efter det?

– Det vet jag inte, det får de svara på. Det jag noterade var att ytterligare en grundläggande och o-radikal fråga på något sätt blev kontroversiell.

Silas Aliki anser att Gazadebatten måste ses i perspektiv av hur folkrätten kom att tolkas efter 11 september. Tidigare hade det varit konsensus att enbart stater kunde utgöra parter i krig, inte grupper eller idéer. Efter terrorattackerna 2001 skulle USA bedriva ett krig mot terrorismen. 

Debatten efter den 7 oktober visar att den tanken har fått fäste. Direkt efter Hamas attack hävdade västvärldens ledare att Israel hade en självklar rätt till självförsvar. Men det är orimligt, eftersom Palestina inte har någon formell armé, säger Silas Aliki. Dessutom är de ockuperade av Israel. 

– Är man ockuperad har man rätt att försvara sig. Man har inte rätt att begå krigsbrott mot civila som Hamas gjorde. Men man har rätt att attackera militära mål, även om man är en gerillagrupp. En ockupationsmakt har däremot ingen rätt att försvara sig mot de ockuperade. 

”Hej Silas, jag har fått ett brev”

På en vit tavla syns spår efter ett sammandrag. En klients tolk har förklarat Ugandas skolsystem, berättar Silas Aliki. Det är lätt att föreställa sig ett människoöde kopplat till en sådan lektion. Sedan 2023 är ”homosexuella handlingar” i Uganda ett brott med döden i straffskalan. 

Och det är många gånger människor i extrem utsatthet som söker sig till Folkets advokatbyrå.

– Jag har stunder där det är väldigt tungt. Det kan handla om personer som har asylskäl men saknar förmåga att föra fram dem för att de är så traumatiserade. Och därför får ett avslag, säger Silas Aliki. 

Hen drar efter andan ...

– Det är klart att det känns svårt.

... och suckar djupt. 

– Den politiska inriktningen som handlar om att återkalla så många uppehållstillstånd som möjligt – den blir min verklighet. Människor som jag för tre år sedan har hjälpt till vad jag trodde var trygghet kommer tillbaka och säger: ”Hej Silas, jag har fått ett brev”. Det gör mig ledsen. För att det också är ... Det är ju verkliga människor liksom.

Det låter tungt.

– Ja. Det ställer högre krav på oss. Ganska ofta undrar jag varför jag ska behöva arbeta så hårt, när jag tycker att ett ärende är ganska enkelt och självklart. Men det är ju fint när man känner att man har kunnat göra skillnad. Också när det inte gått som klienten velat men hen ändå är tacksam och känner sig väl bemött. För ibland är det bara det man kan göra. 

På väggen hänger ett hjärta i garn, rött med namnet ”Silas” i vitt, tillverkat av en barnklient.

– Även om du blir dömd för någonting du inte borde ha blivit dömd för eller om du fått ett utvisningsbeslut, så vill jag att du ska ha ett minne av att du blev bemött med respekt.