– Någonstans när jag svarade på de kommentarerna började jag bli genuint orolig för att sprida desinformation, att jag, genom den här uppenbara trollningen, skulle ge folk en helt skev bild av transpersoner och könsidentitet som begrepp, skrattar Signe Krantz.

– Men sedan bestämde jag mig för att ta den risken och fortsätta skämta om det. Det kommer alltid finnas folk som inte fattar vad jag skriver. 

Nej, hon orkar inte alltid vara transpersonen som utbildar om transpersoner. Inte alltid, men oftast. Hon ordförande för förbundet Transammans, idag är hon på Dagens ETC:s redaktion för att prata könstillhörighetslag. 

”Kvarleva från tvångssteriliseringarna”

Den nuvarande lagen kallar hon en kvarleva från tiden innan 2013, då transpersoner tvångssteriliserades. Fortfarande är det Socialstyrelsens rättsliga råd som avgör om en person får genomgå juridiskt könsbyte och/eller underlivskirurgi. 

– Att få bort dem från processen skulle vara en av de största politiska vinningarna, eftersom de har en historia av att utgå från stereotypa könsnormer.

I en ledare i Aftonbladet, vars ledarskribentutbildning hon går, citerar hon ur journalanteckningarna från sin egen könsdysforiutredning. Där står att hon har ett ”välordnat yttre och feminin framtoning”. Utredningen innefattade frågor som inte handlade om hennes upplevelse av könsdysfori, säger Signe Krantz.

– Istället handlade det om att läkarna behövde förbereda ett underlag för att en instans som aldrig träffat mig skulle avgöra om jag var tillräckligt trovärdig som kvinna.

Den 17 april röstar riksdagen om en uppdaterad könstillhörighetslagstiftning. Förslaget innebär att åldersgränsen för juridiskt könsbyte sänks från 18 till 16 år med målsmans godkännande. Det tar också bort kravet på diagnosticerad könsdysfori. Nu ska det räcka med en enklare bedömning av en läkare eller psykolog. 

Lagförslaget läggs fram som en kompromiss. SD och KD är emot, medan L, V, C och MP vill gå längre, och ta bort kravet på medicinsk bedömning. Det senare är något som Signe Krantz ställer sig bakom. 

– Jag hoppas att vi i längden kan gå till fullt juridiskt självbestämmande i Sverige.

Lättare skydda sexualbrottsoffer

Förslaget har rört upp enorm debatt och splittringar i flera partier. Även om Signe Krantz håller med statsminister Ulf Kristersson i bedömningen att de allra flesta inte kommer att märka av om lagen ändras, har hon sympati för vissa reservationer. Det gäller exempelvis rädslan att transkvinnor som är dömda för vålds- eller sexualbrott skulle kunna placeras på ett kvinnofängelse. 

– Vi vet alla att bland män som hatar kvinnor och våldför sig på dem, är det få saker de inte skulle ta till för att göra det ännu mer. 

Men det aktuella lagförslaget innebär att det kommer att bli lättare, inte svårare, att placera en transkvinna med sexualbrott i bagaget på ett fängelse för män, poängterar hon. Detta eftersom kravet på samtycke tas bort från de intagna männen för att en transkvinna ska kunna flyttas till deras avdelning.

Sveriges kvinnoorganisationer invänder mot lagförslaget och pekar på att det har skett en stor ökning av könsdysfori bland unga 13–17 år, särskilt bland dem med registrerat kön ”kvinna” vid födseln. Ordförande Clara Berglund föreslår att det kan bero på ”snäva könsroller [och] sexualisering av kvinnors och flickors kroppar”.

Signe Krantz påpekar att det fortfarande rör sig om ett mycket litet antal personer i förhållande till Sveriges befolkning, och att statistiken har planat ut sedan 2017. Att fler söker vård för könsdysfori tror hon beror på ökad acceptans och synlighet.

– När jag växte upp framställdes det som något konstigt och främmande. Jag kände inte till en enda transperson som inte framställdes som ett freak eller en fetisch eller ett skräckexempel i medierna. 

Gerenellt tycker hon att det är synd att cis-kvinnors, alltså de som fötts som kvinnor och definierar sig som kvinnor, rättigheter ställs mot transpersoners i debatten. 

– Det gör mig jätteledsen. Jag är feminist, och har skrivit massor om mäns våld mot kvinnor. 

Blev mordhotad

Idag kan det dröja upp till sju år att få tillstånd att ändra juridiskt kön. Under tiden tvingas man utsätta sig för risken att bli diskriminerad eller utsatt för hatbrott, säger Signe Krantz. 

– Man kanske presenterar sig som man och passerar som man, men så visar man sin legitimation och där står markören ”K” för kvinna. 

Hon har egen erfarenhet av faran det kan innebära att inte uppfattas som cis – och vikten att respekteras för sin könsidentitet. I sin Aftonbladetledare berättar hon om en kväll på en bar. En man vid samma bord hade identifierat henne som något främmande. Han frågade ut henne om hur hon såg på sin egen könsidentitet, och på kön i allmänhet. Det slutade med att han hotade henne till livet.

– Han sa att jag ”inte hade någon logik”, och förklarade att jag inte förtjänade att leva.

På frågan hur händelsen har påverkat henne efteråt, sätter sig svaret i halsen. Signe Krantz samlar sig en stund. Och konstaterar sakligt att hon i alla fall inte fick PTSD. 

– En av sakerna som gjorde att jag kunde lämna det bakom mig var att jag fick så himla bra bemötande av polisen. Jag fick prata med en polis som lyssnade på mig och förstod att det handlade om transfobiskt hat.

Polisen bekräftade att det kunde röra sig om ett olaga hot med hatbrottsmotiv, vilket också blev brottsrubriceringen. Den bekräftelsen var avgörande, säger Signe Krantz. I sin ledare skriver hon att hon trots traumat kände sig trygg: ”Jag visste att staten står på min sida eftersom att de några år tidigare godkände mitt byte av juridiskt kön.”