Men när regeringen ville bjuda in privata företag till delegationen valde Parul Sharma att lämna.
– Jag hamnade i en jävsituation. För en jurist är det ju det värsta man kan hamna i. Regeringen ville ha in vissa företag och eftersom jag arbetar med många stora företag så är risken ganska påtaglig att samma bolag skulle in i delegationen, säger hon.
”Det handlar om jäv”
I medier har det framställts som att Parul Sharma principiellt är emot samverkan med företag, och att det låg till grund för beslutet att lämna delegationen. Det stämmer inte, menar hon.
– Så var det absolut inte. Jag sa att jag var helt beredd på att arbeta med en paraplyorganisation som Svenskt Näringsliv, men enskilda bolag passar sig inte. Det handlar om jäv, och det finns ju inga större principiella skäl än jäv. Det är något som Sverige behöver förstå, att nepotism och jäv inte är vägen framåt.
Parul Sharmas kritik handlar om att regeringen, både nuvarande och den förra, har en för lättvindig analys av hållbarhetsarbetet och statliga myndigheters samverkan med privata företag.
Hållbarhetsarbetet bygger på fyra ben: mänskliga rättigheter, antikorruption, arbetstagarnas rättigheter och klimatet. Bara för att ett företag gör ett bra arbete på ett av benen innebär det inte att de uppfyller alla fyra.
– Ett företag kan satsa internt på till exempel jämställdhetsfrågan hemma i Sverige, men samma företag behöver inte bry sig ett dugg om att ha system på plats för kvinnors utsatta situation i sin leverantörskedja. Är ett sådant företag gott eller ont? Eller ett företag som värnar om minimilöner och anställdas hälsa och säkerhet i produktionsländer i högriskområden, samtidigt som man mutar miljömyndigheter för att erhålla tillstånd. Är det gott eller ont?
Ges en kvalitetsstämpel
Bland företagen som Sida samarbetar med i dag finns H&M, Ikea, Tetrapak och Löfbergs Lila. Samarbetet rör sig inom allt från arbetsrätt till mänskliga rättigheter. Parul Sharma är kritisk till att en statlig myndighet ger företagen en sorts kvalitetsstämpel i hållbarhetsfrågan.
– Framförallt H&M och det som sker i Etiopien är riktigt vanskligt, tycker jag.
– Om Sida sätter sig på scenen med företag så här, står de då som garant för att företaget verkligen arbetar för mänskliga rättigheter? Om svaret på den frågan är ja, då har vi ett jättestort problem. För de kan aldrig garantera det, de har inte insyn. Så staten tar inte sitt statliga ansvar.
Hon poängterar att kritiken främst riktas mot regeringen snarare än företagen.
– Företagens mål är avkastning. Jag förstår till fullo att om du får en solid plattform att synas på, då tar du den, det är mycket varumärkesuppbyggnad. Men det måste finnas tydliga lagkrav. Och det behöver Sveriges regering fokusera på. Det borde införas ett obligatoriskt krav på att svenska företag ska respektera de mänskliga rättigheterna och implementera det i sitt arbete. Annars kommer vi aldrig att komma någon vart.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Problemet besår i att det saknas en analys från UD och Sida i förhållande till företagen, menar Parul Sharma.
– Sida kan aldrig, eller får aldrig, anta att ett företag är starkt på alla fyra områden. Det är så mycket operativt arbete som ska bedömas. Man måste ha en jättehög grad av insyn i ett företag för att kunna förstå om de har system på plats. Och det kan man inte ha om man inte jobbar inne i bolagen. Sida kanske kan stötta företag med en viss mån av rådgivning, men att hålla på och dra upp företag på scenen, det trivs jag inte med. Det kan företagen göra själva.
”Måste ställas krav”
Hon är dock helt med på att stöd och pengar från näringslivet behövs för att kunna uppnå målen inom Agenda 2030, där det första målet handlar om att utrota den globala fattig-domen, då det kommer att krävas astronomiska 30 000 miljarder kronor årligen.
– Vi ska ha storföretagen med oss, absolut. Men vi måste ha en lagstiftning på genomlysning inom de här områdena. Vi kan inte ha ett system byggt på frivillighet längre, det måste ställas krav. Det räcker inte med att bara bjuda in företagen.
– Företag är viktiga i hållbarhetsarbetet och de har en jätteviktig roll att spela. Det ser jag varje dag i mitt arbete. Men det är de företag som vacklar och jobbar stenhårt med det operativa interna arbetet och inte har tid att sitta med på Sidas konferenser och skylta. Det är två olika typer av företag. Det är därför jag säger att risken finns att Sida kan bli en annonsplats för företag.
”Ingen politiker”
Efter att Parul Sharma avgick från Agenda 2030-delegationen har hon blivit uppvaktad av två olika partier, vilka vill hon inte avslöja. Men hon är inte intresserad av att göra politisk karriär.
– Det är ganska tydligt nej från min sida, jag är inte intresserad av det. Jag ska fortsätta med hållbarhetsfrågor, mänskliga rättigheter och antikorruption. Jag ska göra det jag är bra på. Jag är ingen politiker, jag är människorätts-jurist.
Så du har inget intresse av det alls?
– Inte just nu. Om det inte är statsministertjänsten rakt av, haha, säger hon skämtsamt.
– Men något sådant erbjudande har jag inte fått.
