Den här artikeln är hämtad ur lördagens digitala Dagens ETC (20 juni). Den får du om prenumererar. Långt ifrån alla texter publiceras i flödet här på sajten, och om de gör det så sker det med fördröjning. Vill du läsa när det händer, i ett snyggt format för platta – då är det prenumeration som gäller!
Efter sex veckor till havs har Marianne av Göteborg just kastats loss från hamnen i Palermo. Nu väntar ytterligare en dryg vecka på Medelhavet innan Ship to Gaza når fram till Gaza. Men om Israel agerar som de har gjort vid tidigare försök att nå Gazaremsan så kommer varken Marianne av Göteborg eller de andra skeppen i Freedom flotilla nå fram.
Förra resan 2012 slutade med att israelisk militär bordade skeppet på internationellt vatten, och 2010 var utgången ännu värre – då dödades nio aktivister i samband med bordningen.
Ändå tror Joel Opperdoes, skeppare på Marianne, att de kommer nå fram den här gången.
– Jag förutsätter att Israel följer internationell lagstiftning, även om de inte har gjort det tidigare. Det måste vara min inställning. En attack på internationellt vatten på ett fartyg som bär flagga är antingen piratverksamhet eller en krigshandling, säger han.
När Ship to Gaza försökte nå det ockuperade Gaza förra gången var Joel Opperdoes med som styrman. Den gången var skepparen finsk – nu är han svensk. Det har betydelse, menar Joel Opperdoes. I alla fall för hur Sverige bör agera om skeppet bordas.
– Svensk lag gäller på svensk båt. Skulle båten bordas och hoppas jag att den svenska regeringen trycker på, och för fram att det faktiskt handlar om ett angrepp på Sverige, säger han.
”Vet hur det är att bli attackerad”
En annan skillnad är också att Sverige nu har erkänt Palestina. Dror Feiler, konstnär och aktivist som har varit med på samtliga resor, hoppas att det innebär att Sverige kommer agera kraftigare i år än tidigare.
– Det förväntar jag mig av regeringen. Bara en sådan sak som att bostads- och it-ministern Mehmet Kaplan själv var en av passagerarna på Ship to Gaza 2010 tycker jag talar för att de inte bara passivt tittar på. Han vet hur det är att bli attackerad, säger Dror Feiler.
Men själv vill Mehmet Kaplan (MP) inte säga något om hur regeringen kommer att agera. Inte heller utrikesminister Margot Wallström (S) kan ge några besked om vad Sverige ska göra ifall Ship to Gaza bordas. Från Utrikesdepartementet är svaret att besättningen på Ship to Gaza omfattas av samma konsulära regelverk som alla svenskar som hamnar i svårigheter utomlands.
– Ifall något skulle inträffa på båten gäller som för alla, vi hjälper till med konsulär service och assistans. Det är vad vi kan säga på förhand, säger Tobias Vestergren, presskommunikatör på UD.
Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson, tycker att det vore märkligt om den rödgröna regeringen inte agerar mer än vad tidigare regeringar har gjort.
– Det borde märkas skillnad, jag tycker de har ett större ansvar att agera i och med erkännandet av Palestina. Men jag är rädd att det ändå inte kommer att bli så, säger han.
Måste följa händelsförloppet
Även Ulf Bjereld, statsvetare och ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, och som själv var med på sträckan mellan Helsingborg och Malmö, tycker att Sverige har ett stort ansvar om Ship to Gaza bordas.
– De har ett ansvar för hur de svenska medborgarna behandlas, om de kommer att utsättas för något brott mot folkrätten i samband med bordningen, hur de behandlas när de först till Israel, säger han.
Att följa händelseförloppet är också viktigt för att protesterna ska leda till något mer än bara protester, menar han. Om Israel begår brott mot folkrätten ska Sverige kunna ställa dem för rätta.
– Vi bör utnyttja det internationella rättssystemets möjligheter. För att kunna göra det krävs att händelseutvecklingen följs noga, säger Ulf Bjereld.
Han är ganska säker på att Israel också den här gången kommer att borda båtarna. Samtidigt menar han att det aldrig går att veta säkert. Det poängterar även Dror Feiler:
– Ingen visste att Berlinmuren skulle falla en vecka innan den föll. Man vet aldrig. Men oavsett, vårt budskap om solidaritet kommer att nå Gaza och Palestina, och alla människor vi träffat under resan har också nåtts av det. Det ger förhoppningsvis ringar på vattnet och pressar politikerna att göra det som ska göra. Vi kommer inte ge upp förrän blockaden är bruten.
