– Jag har dödshot i Irak. Det var därför jag flydde till Sverige 2015, sa han då.
Shahram är en av nästan 30 personer som de senaste dagarna skulle ha landat i Bagdad. I tisdags tvångsutvisades 26 personer till Irak. Då skulle Shahram redan ha varit på plats. När han i fredags fick veta att bilen till flygplatsen var på väg kände han panik. Det värkte i bröstet, smärtade i magen. Han berättar att han inte kunde tänka klart.
– Jag kände att nu är det slut för mig. Jag säger till personalen att jag inte mår bra, att jag har ont i hjärtat. Jag har ångest, säger Shahram.
Piloten vägrade lyfta
Shahram skär sig själv i händerna med en glasbit. Ambulans kommer. Han tejpas ihop och bandageras, det görs en bedömning att han trots allt kan köras till flygplatsen. Väl på planet är han livrädd.
– Jag gick med mina händer i luften med blod på bandaget, jag var så rädd, jag skrek. Piloten sa att han inte skulle lyfta så länge jag var ombord på planet. Då tog de mig därifrån och körde tillbaka mig till förvaret i Märsta, säger Shahram.
Han får veta att han ändå kommer att utvisas. Men i lördags, dagen efter att planet skulle ha flugit honom till Bagdad, har preskriptionstiden för hans utvisningsbeslut gått ut, och han får nu söka asyl igen.
– Jag mår inte bra. Jag var väldigt orolig när jag kommit tillbaka till förvaret, att de skulle komma och hämta mig igen. Men nu är jag släppt. Jag är hos en vän och räknas som asylsökande. Jag hoppas att jag kan få stanna nu.
Har ändrat policy
Som Dagens ETC avslöjade förra veckan, och flera andra medier sedan rapporterat om, har Irak ändrat sin policy om att inte ta emot medborgare som själva inte vill tillbaka till hemlandet. Flera av ombuden till de utvisade samt Flyktinggruppernas riksråd FARR menar att det är påtryckningar från Sverige och EU som har gjort att Irak ändrat sin policy. Följden är att personer som Shahram nu kan skickas tillbaka mot sin vilja.
– Å ena sidan har staten ett legitimt intresse av att verkställa utvisningar, men det intresset måste i varje situation vägas mot individens grundläggande rättigheter. I praktiken innebär det att staten ibland, på grund av enskilda individers fysiska eller psykiska tillstånd, inte kan genomföra utvisningar trots att beslut fattats. Det måste finnas en balans mellan dessa intressen, det är det som utgör skyddet för mänskliga rättigheter i en rättsstat, säger Ignacio Vita, Shahrams ombud och advokat.