BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
När jag är ute och föreläser om sexuella trakasserier möts jag ofta av frågor som: Om jag blivit nypt i rumpan men bara skrattat när det skedde, är det sexuella trakasserier? När jag blir kramad på ett för närgånget sätt gills det? Eller måste det vara något grövre?
När jag letar i diskrimineringslagen och i de rättsfall som finns blir svaret på frågorna både ja och nej. Det är nämligen tillåtet att ta på varandra på jobbet, flirta och även inleda sexuella relationer. Men det innebär inte att det därmed är fritt fram att kränka någons värdighet. Att det kan vara svårt att veta var gränsen går för vad som är okej och vad som kan räknas till sexuella trakasserier är därför inte så konstigt. Någon fastslagen gräns finns nämligen inte. Tumregeln är att det alltid är den som utsätts som avgör om det som sker är välkommet eller inte. Olika människor kan alltså dra helt olika gränser, gentemot olika människor och i olika situationer. Om du upplever något – det kan det handla om allt från verbala uttryck till intima mejl – beröring eller bilder som sexuella trakasserier som kränker din värdighet, så är det din subjektiva bedömning av situationen som gills.
Men när du utsätts har du ett ansvar att säga ifrån – om det inte är ”uppenbart” att handlingen kränker din värdighet. Om du skrattar på utsidan men känner dig kränkt på insidan är det inte en fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier förrän du berättar hur du känner. Först om beteendet fortsätter efter att du, antingen själv, via din chef eller personalansvarig, informerat den som utsatt dig – och vederbörande ändå inte slutar – är det i lagens mening trakasserier eller sexuella trakasserier.
Och när du sagt ifrån, vad gäller då? Jo, att chefen måste agera. Alla arbetsgivare måste enligt diskrimineringslagen ha en policy och en beredskapsplan mot trakasserier och sexuella trakasserier. I den ska det finnas rutiner för vad som ska göras om sådana problem uppkommer på arbetsplatsen och det ska finnas en definition av vad som är trakasserier. Planen ska dessutom klargöra hur arbetsgivaren ska agera om trakasserier inträffar.
Om sexuella trakasserier kommer till arbetsgivarens kännedom måste en utredning genomföras, som visar på vilka åtgärder som kan tas till för att få stopp på dem. Det kan handla om allt ifrån disciplinära åtgärder mot vissa personer eller medvetande-höjande information till hela arbets-gruppen.
Förutom detta har arbetsgivaren en skyldighet att utbilda chefer och personal i arbetsledande befattningar om regelverket kring trakasserier.
För att förändra sexistisk och rasistisk jargong som övergår i trakasserier krävs i de flesta fall ett systematiskt, förebyggande och långsiktigt arbete. Det behövs en ledning som tydliggör vad som gäller på arbetsplatsen, hur anställda får uppträda mot varandra och hur alla kan respektera varandra på bästa sätt.
När det handlar om grövre kränkningar och övergrepp finns dessutom fler lagrum.