Efter en snabbt bokad semester till italienska ön Grado och mycket umgänge med familjen är 46-åriga Anna Johansson, ordförande för Socialdemokraterna i Göteborg sedan 2007, tillbaka på banan igen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vi träffas i partiets lokaler vid Järntorget och Anna Johansson verkar revanschsugen. Hon säger att hon hoppas KU:s granskning ska klargöra vad som egentligen hänt och räta ut alla frågetecken kring IT-skandalen. För egen del är hon trygg med att inte ha fattat några felaktiga beslut.
– Visst hade jag det yttersta politiska ansvaret, men jag har inget att skämmas för. Det finns olika sätt att ta ansvar och jag agerade snabbt så fort jag fick information.
Snabb process
Anna Johansson förklarar att det var hennes nye statssekreterare som den 9 januari i år berättade att Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren skulle delges misstanke om brott. Han gav också en kortfattad redogörelse för orsaken.
– Min slutsats blev att hon inte kunde vara kvar så jag inledde en snabb process och omplacerade Maria Ågren till regeringskansliet. Det är så det brukar gå till när generaldirektörer får sluta.
Enligt Anna Johansson fick statsminister Stefan Löfven kännedom om IT-skandalen vid samma tidpunkt. Hon tillbakavisar den kritik som riktats mot regeringen för att inte informationen förts vidare.
– Eftersom det handlade om möjliga läckor av uppgifter som rör rikets säkerhet var min omedelbara reflex att hålla tyst. Det finns ju en anledning till att den här typen av uppgifter hålls i en liten krets, betonar Anna Johansson.
Men det var inte bara ett fåtal personer som kände till vad som hänt. Under sommaren har det successivt avslöjats att många tjänstemän på olika departement och inom regeringskansliet sedan länge var informerade.
Redan hösten 2015, långt innan IBM tog över driften, kontaktade Säpo justitiedepartementet och under fjolåret hölls en rad möten där flera statssekreterare och andra regeringstjänstemän deltog.
– Frågan är vilken information de fick och hur alarmerande de bedömde att situationen var. Min slutsats är att dessa personer inte förstod vikten av det som hänt, säger Anna Johansson.
Hennes närmaste medarbetare, den dåvarande statssekreteraren Erik Bromander, blev informerad om IT-skandalen i februari 2016 av andra tjänstemän på näringsdepartementet. Men han förde aldrig kunskapen vidare till sin chef.
– Självklart har jag frågat honom varför. Han säger att han trodde någon av de opolitiska tjänstemännen hade gett mig information sedan de träffat Säpo och Maria Ågren.
Enligt Anna Johansson hade inget förändrats i sak om hon hade fått veta. Skadan var redan skedd och såväl försvarsmakten som Säpo hade vidtagit nödvändiga åtgärder, påpekar hon.
Många har också reagerat över att inte hennes ministerkolleger, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist, pratat med henne om situationen på Transportstyrelsen. Båda informerades om ärendet redan i början av 2016. Men det är inte så konstigt, tycker den förra infrastrukturministern.
– Informationsutbytet i regeringen sker inte mellan statsråden. Vi förväntas bli briefade av våra medarbetare.
"Jag hoppas verkligen att myndigheter och företag tar frågan om hur de skyddar känsliga uppgifter på större allvar."
En annan oklarhet handlar om Anna Johanssons brist på kommunikation med Transportsstyrelsens generaldirektör. Hon hade utsett Maria Ågren i mars 2015, men tycks därefter inte ha haft någon vidare kontakt med henne.
– Det var flera myndigheter som tillhörde mitt område, men det fungerar inte så att man träffas varje vecka. Myndigheterna är självständiga och arbetet leds av generaldirektörerna under fullt ansvar.
Anna Johansson tycker en viktig slutsats av IT-skandalen är att man i framtiden måste säkra så att rätt information når fram till berörda och ansvariga ministrar. Men framförallt handlar händelsen om en annan typ av informationssäkerhet.
– Jag hoppas verkligen att myndigheter och företag tar frågan om hur de skyddar känsliga uppgifter på större allvar. Digitaliseringen innebär möjligheter, men det går inte att stirra sig blind på tekniken och på att informationshanteringen blir effektivare när det handlar om uppgifter som är skyddsvärda eller integritetskänsliga.
Bromander hade gedigen kunskap
När det gäller Erik Bromanders agerande har inte Anna Johansson mer att säga än att hon har pratat med honom och fått hans förklaring. Jobbet som statssekreterare fick han lämna redan i oktober 2016 sedan Dagens Nyheter avslöjat hans dyra och vidlyftiga resor.
Som nyutnämnd minister hade Anna Johansson hösten 2014 möjlighet att själv välja vem som skulle bli hennes statssekreterare, den nära medarbetare som hon måste kunna lita på till hundra procent. Hon beslutade att utse en person som hon inte kände, men som redan arbetade med trafikfrågor och var anställd som opolitisk tjänsteman på näringsdepartementet.
– Jag fick tips om lämpliga namn och valde Erik eftersom han var inläst på mycket av den lagstiftning och annat som jag måste kunna. Det var ovärderligt för mig med någon som hade gedigen kunskap om området. Själv hade jag inte sysslat med infrastrukturfrågor förut.
Göran Johansson låg på sin dödsbädd
Anna Johansson berättar att hon fick frågan om att bli statsråd av Stefan Löfven när hon och maken Morgan för första gången i livet skulle hämta ut en sprillans ny bil. De stod mitt i en bilhall i Sisjön när statsministern ringde.
– Jag bad om ett dygns betänketid för att hinna tala med familjen. Jag var helt ny i riksdagen och hade inte planerat att hamna i regeringen, men när man får frågan så tackar man inte nej. Det kändes som en enorm möjlighet.
Samtidigt hade Annas pappa, Göran Johansson, blivit allt sjukare, men orkade ändå att stolt kommentera utnämningen i flera medier. I GP konstaterade han att ”ansvaret för infrastrukturen är ett väldigt tufft uppdrag” med tillägget att det både är ”roligt och viktigt” att dottern skulle få ta hand om den svåra järnvägsfrågan.
I dag, nästan tre år senare, berättar Anna Johansson hur märkligt det kändes att vara helt ny i rikspolitiken och inkastad som ansvarig minister för ett helt nytt område – samtidigt som ens pappa ligger på sin dödsbädd.
Vid ett tillfälle stod hon i riksdagen och var mitt i en interpellationsdebatt när beskedet kom att hon snabbt måste iväg till Göteborg. Knappt tre veckor efter regeringsbildningen, den 23 oktober, avled Göran Johansson.
– Det var en absurd period. Jag minns att det kändes som att befinna sig i en torktumlare, säger Anna Johansson och tillägger att det hela inte precis blev bättre av hennes hopplösa bostadssituation.
Ser fram emot riksdagsarbetet
Alla riksdagsledamöter erbjuds övernattningsrum i nära anslutning till arbetsplatsen, men för statsråd finns inget motsvarande. Om nya ministrar kommer från andra orter än Stockholm förväntas de själva ordna sitt boende.
– Först bodde jag på hotell, sedan delade jag säng med en kompis innan jag först hittade ett sommarhus att hyra på Värmdö och sedan kom över en möblerad andrahandslägenhet. Till sist hade jag inget annat val än att köpa en bostadsrätt i Stockholm, suckar Anna Johansson.
När riksmötet öppnar i morgon har hon på nytt installerat sig i lägenheten på Kungsholmen och är tillbaka på sin plats på Göteborgsbänken. Hon ser fram emot riksdagsarbetet och räknar med att snart bli tilldelad plats i något utskott.
– Det är kul och spännande med rikspolitik. Men samtidigt är det mycket tuffare att vara politiker på riksplanet än lokalt. Jag är inget stort fan av Anna Kinberg Batra, men jag tycker ändå att det hon har utsatts för är fullståndigt groteskt, säger Anna Johansson.
Hon reagerar också starkt mot den hårda tonen och oförsonligheten i alla fördömanden av personer som begår misstag. Trots allt som hänt tycker hon att såväl generaldirektören Maria Ågren som statssekreteraren Erik Bromander är dugliga personer med stor kompetens.
– Självklart är lagbrottet helt oacceptabelt och oförsvarligt. Men det är orimligt att jämföra förseelserna med de brott som spioner som Stig Bergling och Stig Wennerström gjorde sig skyldiga till.
– Rent mänskligt tycker jag det är väldigt hårt. Efter ett enda misstag räknas plötsligt ingenting man gjort under ett helt yrkesliv. Jag har väldigt svårt för det.
”Sådana är politikens villkor”
I debatten har det antytts att Anna Johansson som kvinna, relativt ung och dessutom från Göteborg haft en svag position i regeringen. Och hon medger att det hade varit en fördel med ett större kontaktnät bland makthavare i Stockholm.
– Men jag tror inte det var något handikapp att jag saknade riksdagserfarenhet. Att vara statsråd är på sätt och vis mera jämförbart med att vara kommunalråd i en stor stad, säger Anna Johansson.
Det kommande året ser hon fram emot att vara mer i Göteborg, hinna träffa familj och vänner som hon försummat och ha närmare kontakt med lokalpolitiken. När partidistriktet så småningom fattar beslut om riksdagslistan hoppas hon få vara med.
– Jag tror i alla fall att jag kommer att ställa upp igen. Det är stimulerande att byta miljö och jobba med andra politiska frågor.
Med en dryg månads perspektiv konstaterar Anna Johansson att Stefan Löfvens beslut att sparka henne var väntat när alliansen hotat med misstroendeomröstning och det var hon som haft det yttersta ansvaret för Transportstyrelsen.
– Sådana är politikens villkor och det är bara att gilla läget. Men det hade varit rimligt att låta KU:s granskning ha sin gång, säger hon.
Innan vi skiljs åt förklarar Anna Johansson att hon inte har stängt dörren till att någon gång göra comeback i regeringen. På frågan om hon skulle ställa upp igen om statsministern kommer med ett nytt erbjudande säger hon skrattande:
– Absolut! Det har varit slitsamt, men mestadels väldigt, väldigt roligt.
