Samtidigt har antalet gripanden minskat, från 168 år 2015 till 30 förra året. Frågan är om säkerhetspolisen i sin iver att stoppa den jihadistiska terrorn låtit organisationer som PKK och utbrytargrupper ur IRA frodas i dess ställe.

– Jag tror inte att det är så att polisen bortprioriterar den här typen av dåd, men det kan säkert finnas aspekter som gör att man gör vissa överväganden kring huruvida man ska gripa in eller inte från polisens sida, säger Magnus Ranstorp.

Den separatistiska terrorismen skiljer sig också markant från den jihadistiska. Även om man utför mångdubbelt fler attentat så är det jihadismen som står för i stort sett alla dödsfall. Separatister tenderar enligt Europol att rikta in sig på byggnader, myndighetsutövare och i många fall sina egna medlemmar.

– Tittar man på IRA till exempel så har utbrytargrupperna mycket ofta attackerat enskilda individer som till exempel säljer narkotika eller andra inom rörelsen som inte har ”skött sig”. Det är relativt lågskaligt, men fortfarande allvarligt så klart, säger Magnus Ranstorp.