Forskaren och universitetslektorn Layal Kasselias Wiltgren ville titta närmare på framgångsfaktorerna bakom att vissa elever med utländsk bakgrund lyckas så bra i skolan.
– Oftast när vi tittar på elever med utländsk bakgrund så fokuserar vi på negativa saker så jag ville titta på den här gruppen, som vi inte pratar lika mycket om, säger hon.
Klassen som Layal Kasselias Wiltgren följde under en termin är en gymnasieklass med internationell inriktning och engelska som klassrumsspråk.
Eleverna är över lag högpresterande och linjen svår att komma in på. Klassen lyftes fram av lärare och skolledning som ett lyckat exempel på god integration.
– De beskrev eleverna som inkluderande och vidsynta, säger hon.
Grupper i grupen
Men när Layal Kasselias Wiltgren studerade klassen närmare upptäckte hon att den var uppdelad i grupper och att det fanns ett avstånd mellan de som var nyanlända eller hade föräldrar födda utomlands och de som hade svenskfödda föräldrar.
– Det första jag såg var att de satt segregerat i klassrummet. Jag ville inte göra en grej av det för jag tänkte att det kanske inte var ett problem för eleverna, men jag märkte redan första dagen att de med utländsk bakgrund brottades med det, säger Layal Kasselias Wiltgren.
Det hon såg var att exkluderingen skedde subtilt. Ingen var direkt elak eller otrevlig och inga formella regler bröts, men eleverna med svenskt ursprung svarade kort, slog bort blicken och bemötte eleverna med utländsk bakgrund med kyla.
– Att det är subtilt gör att det blir svårt att bemöta, det finns ingenting att protestera mot, säger Layal Kasselias Wiltgren.
Elever påverkades starkt
Under intervjuer med eleverna med utländsk bakgrund upptäckte hon att gruppen som utsattes för exkluderingen påverkades starkt av den. När hon ställde öppna frågor, som hur de upplevde den sociala situationen i klassen, började flera berätta om sina försök att närma sig sina svenskfödda klasskamrater.
– En elev beskrev det som att han knackade på deras dörr, men att de inte släppte in honom och att dörren stängdes igen snabbt. En annan sa ”vi går visserligen i samma klass, men vi lever i olika världar”.
Eleverna med svenskfödda föräldrar beskrev sig själva som en kärngrupp. De förklarade att de hade liknande intressen, musiksmak och humor och lyfte att det var viktigt för dem att de umgicks med människor lika dem själva.
– Samtidigt är jag övertygad om att eleverna inte hyser några rasistiska åsikter, utan de väljer bara dem som de ser som lika. Men samtidigt finns det en föreställning hos dem om vilka som är lika, vilket gör det till en självuppfyllande profetia.
Vid intervjuer med lärare tog Layal Kasselias Wiltgren upp att eleverna satt segregerat. Lärarna sa då att de eleverna med svensk bakgrund känt varandra sedan grundskolan, bodde i samma område och pendlade till skolan tillsammans.
– Det visade sig att det inte alls stämde, eleverna kände inte varandra sedan tidigare och bodde inte i samma område. Däremot beskrev de att de hittade varandra väldigt snabbt.
Små medel kan förändra
I klassen finns trots uppdelningen en fin gemenskap, berättar Layal Kasselias Wiltgren, och hon menar att lärarnas roll och möjligheter är betydande när det kommer till att bryta segregationen.
Vid ett återbesök några veckor efter studien berättade en elev att en lärare börjat uppmuntra eleverna i klassen att arbeta tillsammans med någon de inte pratat med tidigare.
– Eleven sa att han hade upptäckt att en annan elev inte alls var kall och introvert som han tidigare trott. Han sa ”jag tror jag har en chans att bli vän med honom”. Det visar att med små medel och stöd från personer i ledningen kan man bidra till förändring, säger Layal Kasselias Wiltgren.
