Förhandla om regeringsplats eller agera stödparti i utbyte mot inflytande? Sverigedemokraterna ska välja strategi inför 2018. Erfarenheten från nordiska grannländer visar att högernationella förlorar på att regera. Något som kommer att påverka partiets strategi, tror statsvetaren Ann-Cathrine Jungar.

– Den danska modellen är mest attraktiv.

61 procent av Moderaternas väljare vill att riksdagens andra partier samarbetar med Sverigedemokraterna. I kommunfullmäktige i Gävle sker det redan där alliansen styr med hjälp av SD som har en vågmästarroll. Ännu har ingen alliansledare gett tydligt besked om hur det ställer sig till organiserat samarbete efter valet 2018. Blir alliansen störst och SD tungan på vågen finns två vägar att gå för partiet; antingen förhandla om ministerposter eller agera stödparti i riksdagen.

– Det man läst tidigare från både Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson är att det är den danska modellen som är mest attraktiv till att börja med. Man är stödparti och får igenom politik i utbyte mot att man ger regeringen stöd i vissa frågor. Då kan man både påverka politiken och slippa ta ansvar, säger Ann-Cathrine Jungar, som är docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola och forskar om högerpopulistiska partier i Norden.

Näst störst i Danmark

Dansk Folkeparti har gjort just det med stor framgång och är numera näst största parti i Danmark. Genom att konsekvent hålla sig utanför regeringssamarbete och istället förhandla i enskilda frågor i Folketinget har de fått genomslag för sin strikta migrationspolitik samtidigt som de vunnit röster på högljudd oppositionspolitik.

– Rent generellt för små partier och för ytterkantspartier är att de förlorar ganska mycket på att ta regeringsansvar, säger Ann-Cathrine Jungar.

Sådana exempel finns både i Finland och Norge där Sannfinländarna och Fremskrittspartiet satt sig i regeringar. Väljer SD den vägen kommer de oundvikligen att behöva kompromissa med en del hjärtefrågor och ta ansvar för impopulära beslut. Sannfinländarna har fått betala ett högt opinionsmässigt pris för just den strategin.

– De har tappat nästan hälften av rösterna jämfört med valet 2015. Dels handlar det om Finlands ekonomiska nedgång och samtidigt befinner sig Sannfinländarna till vänster om mitten i välfärdsfrågor. De pratar om barnfamiljer och pensionärer men har dragit åt svångremmen. Sedan fick de ingå en kompromiss om ett stödpaket till EU. Innan de gick in i regering släppte de kravet på att man skulle lämna euron, säger Ann-Cathrine Jungar.

Rasade i opinionen

Även norska Fremskrittspartiet rasade i opinionen efter man satt sig i regering 2013. Till skillnad från Sannfinländarna har de lyckats hämta upp en del av tappet, bland annat under flyktingkrisen.

– Man har fått en väldigt synlig minister i Siv Jensen (finansminister) och lyckats profilera sig i regeringsställning. Initialt fick man inte så mycket gehör för frågor som att låta oljefonden bekosta välfärd och lägre bilskatter. Sedan kom flyktingkrisen och då har man kunnat skapa opinion kring det, säger Ann-Cathrine Jungar.