Mannen framför oss, i övre 20-årsåldern, sidbena och kaxig lugg, ställer sig tätt intill och tittar strängt på oss i några sekunder innan blicken plötsligt viker i väntan på svar.
Det har gått fem minuter sedan vi knackade på och frågade om Dick Erixon möjligen finns på plats och har tid för en intervju. Under den tiden har röster trängt ut från ett inre rum och mumlat om ”vänstermedia” och ”ska vi fota dem?”. En ung kvinna hinner dyka upp i en dörröppning, le i mjugg åt oss och försvinna igen innan mannen med luggen kommer ut och ifrågasätter vårt besök.
Vi befinner oss i ett industriområde i västra Stockholm. Byggnaden vi lämnar med oförrättat ärende ser inte mycket ut för världen. Längs staketet utanför löper en banderoll som upplyser om att Itex Rental Maskinuthyrning flyttat. I huset bredvid håller Bromma bilskador till och i byggnaden mittemot har evangeliska församlingen New Life sitt högkvarter. Förutom ett par hundrastande vinterflanörer är det ont om tecken på liv.
Det enda som avslöjar att det röda tvåvåningshuset i tegel är säte för landets Sverigevänligaste mediehus är en liten skylt med felstavade namnet ”ADBO Svenska AB”.
Testverksamhet pågår
”Om man vill nå många och brett räcker inte det skrivna ordet längre. Med ljud och bild uppnår vi också en dimension av samtal och dialog som vi eftersträvar.”
Det skriver Dick Erixon, ansvarig utgivare för webbtidningen Samtiden, som svar på varför Sverigedemokraterna startat webb-tv-kanalen Riks.
”Skriver” därför att när Dagens ETC ansöker hos SD om att få besöka studion och intervjua Joakim Wallerstein, partiets kommunikationschef och hjärnan bakom satsningen, får vi nobben. Istället hänvisar en presstalesperson till ”ansvarig utgivare” Dick Erixon. Han väljer i sin tur att svara skriftligt och meddelar att besök inte är möjligt för tillfället. De är inte klara med ”all teknik och annat” och vill ta steget vidare från ”testverksamheten” innan de släpper in utomstående.
Men en liten glimt kostar han på sig att ge oss:
”Vi experimenterar med olika upplägg, programformat, medverkande och tekniska lösningar. Det finns alltså inga fasta format eller upplägg i nuläget. Vi ser vad som fungerar. Därmed har vi heller inga fast anställda och verksamheten bedrivs med projektbudget eftersom det fortfarande är i experimentstadiet.”
Följer SD:s linje
Riks har sedan starten i mitten av november 2020 i genomsnitt lagt upp ett videoklipp om dagen på sin Youtubekanal. Ofta med en av tre programledare som intervjuar en gäst på länk. Ibland dyker alla tre upp i bild för att kommentera en aktuell händelse. Ibland handlar det om ett kortare reportage.
Mest visat, med snart 130 000 klick, är ett klipp där Alexander Bard ondgör sig över att människors känslor får ta plats i det offentliga samtalet, men antalet visningar per klipp har den senaste veckan pendlat mellan 2 000 och 40 000.
Av klippens tonalitet att döma ligger amerikanska Fox New nära till hands som inspirationskälla – även om Dick Erixon hellre nämner TV4 som förebild, åtminstone för det tekniska. Nästan alla slår ett slag för SD:s hjärtefrågor. Det handlar om ”gräddfiler för illegala invandrare”, IS-terrorister, ”räkmacka till migranter”, islamistiska förskolor, ”bestialiska våldtäkter”. Det sägs att Socialdemokraterna struntar i löntagare, att konservativa röster censureras, att regeringen inte följer folkets vilja. Och så vidare.
Blandar nyheter med åsikter
Kvaliteten på produktionerna har ännu en bit kvar till den amerikanska kabeljätten, likaså professionaliteten hos programledarna, ännu inte helt bekväma i sina roller. Men precis som programledarna i Donald Trumps före detta favoritkanal tycks inte kollegorna på Riks bekymra sig om att dra en tydlig gräns mellan nyhetsrapportering och egna åsikter.
Som när programledaren Emmie Mikaelsson fnissar när gästen Alexander Bard pratar om ”kränkta” personer som sitter och ”skriker om alla sina känslor som barnungar”.
Som när Rebecka Fallenkvist – hon med leendet i dörröppningen – med Miljöpartiets ena språkrör Per Bolund i kikarsiktet sarkastiskt upplyser tittarna om att ”sprillans nya studier” visar att ”det är mörkt på vintern” och att ”solceller inte fungerar då”.
Eller som när samma Rebecka Fallenkvist i ett annat inslag upprört frågar sig om man i ett land med ”världens första feministiska regering” ska behöva vara rädd för att ”gruppvåldtas av personer som har tolkbehov på arabiska”.
Partipolitisk bakgrund
Den aggressiva tonen förvånar kanske den som fastnar i att Riks kallar sig ”nyhetsförmedling”. Mer begriplig blir tonen för dem som känner till programledarnas bakgrund.
Emmie Mikaelsson, Rebecka Fallenkvist och den tredje programledaren Isabelle Eriksson har alla varit aktiva i Medborgerlig samling, Ungsvenskarna eller Konservativa förbundet, som alla förenas i invandringsfientlighet – Katerina Janouch kandiderade till exempel 2018 till riksdagen för Medborgerlig samling – och politisk konservatism.
Men partipolitisk bakgrund och ogenerat tyckande hos programledarna är inget hinder för kanalens trovärdighet som nyhetsförmedlare, tycker Dick Erixon.
”Vi är ju tydliga med ’konservativ nyhetsförmedling’ och programledare kommer från olika håll inom den ramen. Därmed är vi tydligare än de flesta medier som kallar sig objektiva men driver vänsterperspektiv. Vi har stor öppenhet med kopplingen till partiet”, skriver han.
Gäster fick inte veta SD-kopplingen
Vad Dick Erixon menar med ”stor öppenhet” tål att diskuteras. Ingenstans på Riks hemsida står att SD är avsändare. På deras Youtubekanal står Samtid & Framtid AB, inte Dick Erixon, som ansvarig utgivare. Och inte heller finns det någon upplysning om att Samtid & Framtid AB är SD:s mediebolag och underställt Joakim Wallersteins ADBO Sverige AB.
Dagens ETC har också pratat med flera inbjudna gäster som säger att de inte informerats i förväg om att Riks är SD:s förlängda arm in i svensk media.
– De mejlade mig. Det var någon nystartad mediekanal som ville intervjua mig om skjutningar. De skickade med en länk till ett program där yttrandefrihetsexperten Nils Funcke var med och han är ju okej så jag sa ja, berättar Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet.
Det var först när klippet kom upp på hemsidan som han upptäckte att perspektivet hos Riks var ”aningen ensidigt”.
– Jag googlade och upptäckte att SD låg bakom. Så ja, jag kände mig lite lurad. Intervjun med mig var i och för sig okej. Däremot vet jag inte om jag hade ställt upp om jag i förväg fått veta att SD stod bakom.
Avsändare inte avgörande
Mikael Östling (M), oppositionsråd i Malung-Sälens kommun, medverkade också utan att ha fått rätt information.
– Men jag får nog ta på mig en del av skulden för det. När de ringde tänkte jag att det var Rix FM. Jag ställde aldrig någon direkt fråga om det. Samtidigt tänker inte jag stå över att medverka oavsett varifrån journalisten ringer. Jag har inga synpunkter på om det är från SD eller från Socialdemokraterna.
En som reagerar mer negativt på att SD:s roll inte framgick är Jerker Alsterlund, kyrkoherde i Spånga-Kista församling i Stockholm. Men inte heller han säger att större öppenhet nödvändigtvis skulle ha förändrat hans beslut.
– Jag hade ingen aning om att SD låg bakom. Emmie Mikaelsson som ringde mig sa inget om det. Och ja, det hade varit högst önskvärt att få rätt information från början. Bara det gör ju en misstänksam. Men hade de varit öppna med vilka de var hade jag nog gjort intervjun ändå. Man tänker ju på alla lyssnare, oavsett politiska preferenser.
Tar avstånd från agendajournalistik
I minst ett fall tycks Riks också ha gått längre än att bara undanhålla information. Enligt Mia Sköld, gruppledare och oppositionsråd för Miljöpartiet i Norrköping, förklarade han som ringde från Riks – Christopher Jarnvall, chefredaktör på Nyhetsbyrån NB – att inslaget var tänkt att sändas på den egna nyhetsbyråns hemsida, inte hos Riks.
– Det var först via er som jag fick veta att den Youtubefilm som gått ut var på en SD-sida, säger hon.
– Jag tror jag skulle ha krävt av honom att bara publicera just på nyhetsbyrån om jag vetat. Den är visserligen mörkblå, men inte brun.
Christopher Jarnvall själv förnekar att han skulle ha lurat någon. Tvärtom säger han sig alltid vara tydlig med vem han arbetar för och i vilket sammanhang hans intervjuer publiceras.
– Jag skulle aldrig föra någon bakom ljuset på något sätt. I det här fallet publicerades dessutom intervjun på Nyhetsbyrån NB:s hemsida också.
På samma hemsida tar Christopher Jarnvall avstånd från ”agendajournalistik och värderingar” och skriver där att nyhetsbyråns fokus ligger i att ”förmedla nyheter sådana de är och skildra det som sker – utan vinkel”. Det vill säga motsatsen till de värderingar som av allt att döma styr Riks verksamhet.
Men att hans medverkan i Riks skulle innebära någon krock med den egna programförklaringen vill han inte gå med på.
– Jag är inlånad programledare på ”Samtal med samhället” som produceras av Riks. Där pratar jag med intressanta människor om spännande ämnen. Jag pratar med alla slags människor och har ingen agenda. Och att Riks skulle ha en agenda är det ju du som säger, men det är inte mer än SVT – eller Dagens ETC för den delen. Vad Riks har för innehåll i övriga sändningar får du prata med dem om, inte med mig.
SD lovar svar – till annan reporter
Detta är lättare sagt än gjort. Trots återkommande kontaktförsök är radiotystnaden total efter det första svarsmejlet från SD. Det vill säga fram till att vi knackar på i studion i Bromma i hopp om att träffa Dick Erixon och ge honom möjlighet att utveckla sina svar.
Strax efter att vi lämnat området kontaktar partiets presstjänst Dagens ETC och är mycket kritisk till att vi oannonserat hälsat på. Man lägger samtidigt till att Dick Erixon absolut kan tänka sig att utveckla sina svar – men bara om en annan reporter genomför intervjun:
”Om inte ovanstående går att ordna hänvisar vi till tidigare svar och avböjer från att medverka ytterligare.”
Det blir alltså inget svar från SD avseende kanalens objektivitet och om inte den som kallar sig nyhetsförmedlare också borde följa journalistiska principer.
Tonläget och budskapet i Riks är tydligt konfrontativt, avsett att väcka känslor, förenklat och inriktad på en viss målgrupp – check på fyra av fem kriterier för kriterierna för propaganda. Lägg till att samma budskap, ämnen och åsikter återkommer gång på gång så har du full pott i propagandabingo.
Gäster från alternativmedia
Att det är något annat än journalistik Riks sysslar med framgår också av urvalet gäster. En och annan partiföreträdare för KD och M bjuds in – men vad partierna tycker om att deras företrädare medverkar i SD-propaganda får vi inte däremot inte veta, trots att de lovat återkomma med svar. En norsk vänsterpartist fladdrar också förbi i ett inslag, liksom ett par författare, journalister och forskare, några inbjudna för att prata om opolitiska ämnen, andra för deras invandringskritiska åsikter.
Merparten gäster hämtas dock från den högerpopulistiska miljön, från de egna SD-leden, från andra partier på högerkanten eller från så kallad alternativmedia.
Bland dessa återfinns islamkritikern och bloggaren Johan Westerholm från Ledarsidorna, Ivan Espinosa från spanska ultrahögerpartiet Vox, Lena Malmberg från Medborgerlig samling, Pelle Zackrisson, redaktionschef på Nyheter Idag, Eva Vlaardingerbroek från nederländska nationalkonservativa partiet Forum for Democracy, Chang Frick, chefredaktör på Nyheter Idag, och Staffan Gunnarsson, också han från Medborgerlig samling.
Samma metod som folkrörelser
Trots att Dagens ETC:s genomgång tydligt visar att SD driver propaganda i journalistisk skrud tycker Jan Scherman, tidigare TV4-chef, författare och mediedebattör, att fokus inte bara borde ligga på att peka finger åt SD. I grund och botten gör de inget med Riks som inte folkrörelser och politiska partier gjorde för hundra år sedan – använder sig av samtidens kommunikationsmedel för att driva opinion för den förändring de anser nödvändig.
– Då anordnades möten, det delades ut flygblad, man demonstrerade. Nu ett sekel senare noterar jag med sorg hur dessa gamla politiska rörelser har stelnat i sina arbetsformer, blivit självupptagna och hierarkiskt uppbyggda. Medan SD tagit sig an moderna plattformar, dagens barrikader om man så vill, säger han.
”Ett helvete för individen”
Skillnader mot äldre tiders partipress finns förstås. Och farliga sådana – framför allt när det gäller uppdelningen mellan ledarkommentarer och nyhetsförmedling. Men den gränsen har enligt Jan Scherman blivit allt grumligare även hos etablerade medier som numera ”blandar nyhetsförmedling, analyser och kommentarer rätt friskt”. Något som han tror kan skada tilltron till journalistiken.
– Det vi ser är tyvärr en amerikanisering av det svenska medielandskapet. I USA har demokrater sitt CNN och republikaner sitt Fox News. Får vi en sådan mediestruktur i Sverige så har vi tagit ett steg åt fel håll, med journalistik som i stora stycken är agitatorisk. Och om åsiktsjournalistik blir dominerande får ju jag som individ ett renodlat helvete när jag ska navigera mig i det och bilda mig en uppfattning om vad som är fakta.
Även om han inte har något emot att SD startar mediehus, gör tv, tidning, ”whatever” – vilket de är i sin fullaste rätt att göra i ett demokratiskt samhälle – så är han ändå kritisk till att SD inte är tydliga med att det är de som står bakom Riks.
– Det är ett oanständigt sätt att agera. Man får väl stå för vad man tycker. Men det är inte bara bedrägligt, det är också naivt och kan bli kontraproduktivt. Att tro att man kan nå fler genom att dölja avsändaren tyder på en extremt föraktfull syn på oss mediekonsumenter. Som att vi skulle vara så lättlurade.
Flyttar fram positioner
Niklas Orrenius är författare och journalist som under många år bevakat SD. Han kritiserar i sin senaste krönika i Dagens Nyheter hur Riks hetsar om förekomsten av namnet Muhammed. Han delar Jan Schermans bild av att SD länge legat i framkant på nätet, men är inte lika övertygad om att Riks hyschhysch kring avsändare behöver vara kontraproduktivt.
– Ja, det är propaganda och ja, de har gjort det här förr. Redan SD-kuriren hade så kallade nyhetsartiklar, ofta kopplade till invandring och kriminalitet. Och redan när jag intervjuade Erik Almqvist 2009 skröt han om att de var populärast på nätet, säger han.
– Den här typen av korta klipp funkar ju väldigt bra på nätet. Nyhetsformatet är tacksamt och jag vet folk som jag aldrig trott skulle sympatisera med SD som delat deras klipp, för att de pekat på något intressant, som tänkt att det är något viktigt att dela. Jag tror inte de har reflekterat så mycket över avsändaren. Så ja, jag tror att den skenbara objektiviteten lyckas påverka människor.
Niklar Orrenius tror inte heller det är någon tillfällighet att satsningen kommer nu, knappt två år före nästa val. SD flyttar helt enkelt fram sina positioner. Och i det spelet är inte bara själva klippen som pumpas ut viktiga, utan även kommentarerna till dem.
– De lyfter fram samma hot mot samhället som de alltid gjort. Och tittarna reagerar och fyller kommentarsfälten med avsky - en avsky som sedan fortplantas vidare.
Huvudpersonerna i SD:s mediesatsning
Joakim Wallerstein
Kommunikationschef hos SD, styrelseledamot i partiets produktionsbolag ADBO Sverige AB och den som enligt flera bedömare är hjärnan bakom satsningen på Riks. Joakim Wallerstein är också mannen som låg bakom den uppmärksammade kampanjen 2015 där SD bad turister på Östermalm i Stockholm om ursäkt för ”tiggeriproblemet i Sverige”.
Emmie Mikaelsson
Programledare hos Riks. Hon har tidigare varit medlem i Medborgerlig samling och redaktör för Konservativa förbundets medlemstidning Konservativ debatt.
Rebecka Fallenkvist
Programledare hos Riks. Rebecka Fallenkvist har tidigare varit arbetsmarknads- och ekonomiskpolitisk talesperson för Ung-
svenskarna, en sektion inom SD som är tänkt att driva opinion
i frågor ”som är viktiga för den yngre delen av väljarkåren”.
Isabelle Eriksson
Före detta elitidrottare, numera programledare hos Riks. Sedan 2018 medlem i Medborgerlig samling. Som medlem har hon förespråkat att Medborgerlig samling ska driva frågor om barn och ungdomars fysiska hälsa.
... och här är andra aktörer
Dick Erixon
Chefredaktör för webbtidningen Samtiden som drivs av SD:s mediebolag Samtid & Framtid AB, där han också är styrelseledamot. Officiellt är han också ansvarig utgivare för Riks, även om kanalens Youtube istället anger Samtid & Framtid AB. Dick Erixon har ett politiskt förflutet i Centerpartiet och kandiderade till en riksdagsplats för dem 1998.
Christopher Jarnvall
Chefredaktör för högerpopulistiska webbtidningen Nyhetsbyrån NB, där även Isabelle Eriksson har figurerat som skribent. Christopher Jarnvall anlitas också som programledare i Riks och har sedan 2019 ett samarbete med Realiaposten, där Lena Adelsohn Liljeroth är en av de mer namnkunniga skribenterna.
Linus Bylund
Före detta riksdagsledamot för SD, numera företräder han partiet i Stockholms stad. Linus Bylund är återkommande gäst i Riks samt stående gäst tillsammans med Dick Erixon i Samtidens poddcast Samtidigt. I en intervju i tidningen Fokus 2020 sa han att han vill att enskilda public service-journalister som är partiska ska kunna straffas.
