– Ulf Kristersson vill nog ha Liberalerna med sig, för att ­kunna hålla ihop sin sida bättre. Det blir lättare att få disciplin, att L röstar som ­övriga partier om de ­själva sitter i regeringen, säger Niklas Bolin, statsvetare vid ­Mittuniversitetet.

Just det där, att ha Liberalerna på sin sida, kan bli avgörande. Ulf Kristersson måste lyckas med det, samtidigt som han också måste göra Sverigedemokraterna nöjda. Jimmie Åkesson vill ha ministerposter. Får han inte det vill han ha någon form av skriftligt avtal. En regering där Liberalerna ingår kan innebära att L måste ge efter mer än vad de egentligen vill. Och en regering där de står utanför kan samtidigt göra att SD-kritiker i partiet röstar mot partilinjen. 

– SD har en väldigt bra förhandlingsposition, och de har gjort klart att de vill ha inflytande. Samtidigt finns det de inom Liberalerna som verkligen inte vill ge dem det, medan andra är beredda att gå rätt långt i samverkan. Partiet är splittrat. Jag tror ändå att man sluter upp bakom ­partilinjen ganska länge, men det går inte att utesluta att enskilda ledamöter frångår den, säger Niklas Bolin.

Splittrat parti

Flera av de som varit mest kritiska till samverkan med SD är liberaler som inte kommer sitta i riksdagen den här mandatperioden. Men även i den nya riksdagsgruppen finns de som varit tydliga i sin kritik. Anna Starbrink, Joar Forsell, Gulan Avci och Liberala ungdomsförbundets avgående ordförande Romina Pourmokhtari är några av dem. Dagens ETC har sökt samtliga för att fråga hur de ställer sig till ett samarbete nu, men ingen har velat svara. Så sent som för en vecka sedan sa dock Romina Pourmokhtari till DN att hon lovar att fälla en regering där SD ingår.

– Vi har fattat beslut om det på vårt landsmöte.

Kritiserat vägval

Inställningen till Sverigedemokraterna har splittrat partiet de senaste åren. Våren 2021, några veckor innan Nyamko Sabuni avgick, röstade partirådet ja till att sikta på en borgerlig regering som kan samverka med Sverige­demokraterna i sakfrågor. För första gången var partiets officiella linje att det går att samarbeta med SD. Men en tredjedel var emot – ja-sidan vann med 59 röster mot 31. Och bland SD-motståndarna var besvikelsen stor. 

– Jag hade ju hoppats att partirådet skulle vara tydliga i att vi inte ska budgetsamarbeta med Sverigedemokraterna. Jag är ­besviken men jag är inte uppgiven, sa Anna Starbrink till Dagens Samhälle då.

När Liberalerna hade sitt landsmöte i november blev utgången ungefär den samma. Liberalerna ska sträva efter en borgerlig regering, och den kan söka stöd hos SD. ­Däremot ska L inte medverka till en ­regering där SD ingår. Maria Leissner, tidigare parti­ordförande och ­nyinvald för L i Region ­Stockholm, tror att landsmötets beslut kommer att gälla även nu.

– Där gjorde vi ett vägval, och det är det vi måste rätta oss efter nu. Det är den linje Johan Pehrson redogör för, vi vill sitta i en regering, men inte ihop med SD.

Oro för gränsförflyttning

Samtidigt är linjen till viss del tolkningsbar. Vad innebär att söka stöd hos SD? Och kan det bli tal om ­budgetförhandlingar? Under landsmötet beslutades att Liberalerna i första hand ska ta fram en budget med de ­borgerliga partierna. Men finns det ett i andra hand? 

– Jag tolkar det som att landsmötet sagt nej till en gemensam budget. Men det klart att det är ett knepigt läge nu när SD blev så stora. Det är väl det många är oroliga för nu, att vi ska glida förbi de gränser vi har satt upp, säger Maria Leissner.

Hon har själv varit tydlig i sitt motstånd mot Sverigedemokraterna. Inför partirådet förra ­våren menade hon att ­Liberalerna förlorar sin själ om partiet säger ja till att samarbeta med SD. Hon vill inte säga hur hon tycker att partistyrelsen bör agera nu, eller de SD-kritiska som sitter i riksdagen för den delen, men sin egen inställning till SD står hon fast vid.

– Jag har arbetat med demokratifrågor i många år och det har gjort mig akut medveten om vilken enorm risk det är när auktoritära partier som SD kommer till regeringsmakten. Nu har de lyckats bryta sig in på allvar. De kanske inte kommer vara särskilt radikala nu, men på längre sikt är jag oroad för att de kommer genomföra samma förändringar som deras vänner i Europa gör. Varje finger man ger dem ­kommer man att få ångra.

”Priset blir för högt”

Barbro Westerholm, partiveteran och avgående riksdagsledamot för L, har också varit öppen med sitt motstånd. Inte heller hon vill säga hur partiledningen bör agera, men att landsmötets beslut inte får tänjas ut och blir till något annat, är hon tydlig med.

– Det är viktigt att man följer det, säger hon.

Andra hoppas att Liberalerna faktiskt inte kommer att följa landsmötets beslut. Valutgången med SD som näst största parti har gjort att det blivit för riskfyllt. Cecilia Carpelan, under många år regionpolitiker i Stockholm och nu lokal gruppledare, är en av dem. 

– Som det ser ut nu tycker jag att vi ska ställa oss utanför en regering. Vi behöver profilera oss i socialliberala frågor för att kunna komma tillbaka och komma igen. Sitter vi i en regering som är beroende av SD blir det svårt. Priset kommer bli alldeles för högt, säger hon.

Blir det en regering där L går med på stora eftergifter hoppas hon på att det finns de inom riksdagsgruppen som vågar gå sin egen väg. 

– Det är partiledningens uppgift att hålla ihop partiet, och det är viktigt att de ­försöker göra det, men om partiet överskrider de röda linjer som är uppsatta och som ­medlemmarna står bakom, om man släpper efter allt för mycket, då tycker jag man ska följa sin egen över­tygelse.