Men hur är det med Sverigedemokraternas egen välfärdspolitik? Själva hävdar de att de satsar på sjukvården, och i skuggbudgeten för 2018 ökar de anslagen till hälsovård, sjukvård och social omsorg med elva miljarder kronor under åren 2018–2020 jämfört med regeringens budget. Detta omfattar satsningar på allt från tandvård till äldreomsorg.
Men granskar man budgeten närmare finns det stora frågetecken kring satsningen. För samtidigt som Sverigedemokraterna ökar dessa så kallade riktade statsbidrag, skär partiet bort 92 miljarder kronor i de generella statsbidragen till kommuner och landsting under tre år.
LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström har granskat SD:s ekonomiska politik, och om den får genomslag efter valet tror hon att välfärden drabbas.
– Sverigedemokraterna framställer sig gärna som att de prioriterar eller satsar på sjukvården, och det är lätt att synas om man lyfter fram ett enskilt område. Men om man tittar på helheten så innebär budgeten en neddragning på välfärden, trots att vi egentligen behöver göra stora satsningar, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Sverigedemokraterna själva menar att minskningen av de generella statsbidragen kompenseras av ökade kommunala skatteintäkter då det utökade grundavdraget för pensioner ersätts av ett utökat jobbskatteavdrag, vilket i korthet innebär att staten står för kostnaderna för skatteminskningen snarare än kommunerna. Dessutom kommer kommunerna enligt partiet att få minskade utgifter på grund av att flyktingmottagandet upphör. ”Sammantaget är den finansiella ställningen för kommunsektorn precis densamma i SD:s budget som i regeringens alternativ”, skriver Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.
Men enligt Åsa-Pia Järliden Bergström stämmer inte detta. Hon har gjort en djupgående granskning av Sverigedemokraternas budget, och summerat alla riktade och generella statsbidrag där mer än 80 procent går till kommunerna. Hon inkluderar de ökade skatteintäkter som Sverigedemokraterna beräknar att kommunerna kommer att få, men kommer ändå fram till att Sverigedemokraternas politik innebär att budgeten för kommuner och landsting minskar med sammanlagt 45 miljarder kronor under tre år mellan 2018 och 2020. Per år motsvarar det ungefär drygt två procent av kommunernas totala budget, eller en tredjedel av deras totala kostnader för gymnasiet.
En stor del av de generella statsbidragen fördelas enligt det så kallade kommunala utjämningssystemet, som ska bidra till att även små kommuner med mindre skatteunderlag ska kunna erbjuda en bra kommunal service utan att kraftigt höja kommunalskatten. Sverigedemokraterna skriver dock i sitt inriktningsprogram för kommunpolitiken att ”kommunen ska sträva efter att långsiktigt kunna svara för sina egna kostnader, stöd från rikare kommuner ska inte ses som konstant och villkorslöst”.
Åsa-Pia Järliden Bergström menar att en sådan politik kommer att leda till att skillnaderna mellan olika delar av landet blir allt större där kommuner på landsbygden med mindre skatteunderlag får svårare att klara välfärden.
– Vi ser redan i dag att kommunerna har olika kommunalskattesatser, trots att högre skatter inte innebär bättre service. Och det beror på att vissa kommuner har svårare att finansiera välfärden och där behöver man ha ett högre skatteuttag för att nå samma välfärdsnivå. Från LO:s sida tycker vi inte det är rimligt, för oavsett var man bor i landet så ska man ha rätt till samma barnomsorg och äldreomsorg och därför ska skatteutjämningssystemet utjämna skillnader som beror på demografi. Och så som jag läser Sverigedemokraterna ställer de inte upp på det, utan de tycker att kommunerna ska få klara sig själva, säger hon.
Även om vi bortser från de moraliska aspekterna av att ett land som Sverige skulle vägra att ge skydd till flyktingar, så är påståendet om att flyktingpolitiken urholkar välfärden något som går på tvärs mot flertalet andra analyser som tvärtom visar att invandring är nödvändig för att upprätthålla dagens välfärdsnivåer. Exempelvis uppskattar arbetsförmedlingen i en rapport från 2015 att Sverige behöver ta emot 90 000 invandrare per år för att kompensera för sjunkande födelsetal och en allt äldre befolkning. Även Sveriges kommuner och landsting, SKL, konstaterar i sin senaste ekonomirapport att fortsatt hög invandring behövs för att vi ska få tillräckligt med arbetskraft i offentlig sektor.
Den främsta skillnaden mellan Sverigedemokraternas budget 2018 jämfört med 2017 är att årets budget innehöll ett utökat jobbskatteavdrag, som partiet beskriver som en satsning på låg- och medelinkomsttagare med 20 miljarder kronor per år. Enligt deras egen uträkning kommer dock 55 procent av pengarna gå till de 40 procent av lönearbetarna som tjänar mer än 300 000 kronor om året.
Och de med allra lägst inkomster får ingen del av jobbskatteavdraget överhuvudtaget, säger LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström.
– I de lägre inkomstgrupperna är folk oftare sjuka och arbetslösa, och när man är det så får man inte del av jobbskatteavdrag. Så hur man än presenterar dem så är de enligt vår syn aldrig riktade till låginkomsttagare.
Sverigedemokraterna vill också sänka marginalskatterna med 5,5 miljarder kronor per år, något som bara gynnar höginkomsttagare som tjänar mer än 400 000 kronor om året, och framförallt gynnar dem som tjänar mer än 600 000 kronor om året.
Sverigedemokraterna försvarar förslagen med att även om det är höginkomsttagare som får mest i kronor och ören av ett utökat jobbskatteavdrag, så är det medelinkomsttagare som får den procentuellt sett största förändringen i inkomst efter skatt, och att även medlemmar inom det bredare LO-kollektivet tjänar på minskade marginalskatter.
”De med lägre inkomster gynnas relativt mest medan exempelvis barnmorskor, lärare och gruvarbetare får lägre marginalskatt”, skriver Oscar Sjöstedt i debattartikeln i Dagens Samhälle.
En annan förändring på arbetsmarknadsområdet som Sverigedemokraterna länge har motionerat för är att utöka undantaget från turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, Las, från två till fem personer. Undantaget gäller företag med mindre än tio anställda. Förslaget skulle leda till ökad otrygghet och att anställningsskyddet i princip avskaffas i mindre företag, enligt den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden, som i våras presenterade en rapport om SD:s arbetsmarknadspolitik. ”I förlängningen riskerar detta att leda till ett hårdare, tystare och mer omänskligt arbetsliv”, skriver Tidens chef Daniel Färm på DN debatt.
Sverigedemokraterna menar dock att förändringen är bra för löntagarna eftersom det gynnar svenska företag som därmed inte flyttar utomlands. ”Starka, konkurrenskraftiga företag är en trygghet för löntagarna”, skriver Oscar Sjöstedt och partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Sven-Olof Sällström i en replik.
Enligt mätningar från SOM-institutet i Göteborg så är stödet för Sverigedemokraterna numera högst i de äldre väljargrupperna. I SOM-mätningen 2015 var stödet för Sverigedemokraterna 17 procent i åldrarna 50-75 år, jämfört med genomsnittet på 14,8 procent i alla åldersgrupper. Sverigedemokraterna argumenterar för att pension är uppskjuten lön, och därmed bör beskattas som arbetsinkomst. Det skulle innebära att det förhöjda grundavdraget för pensionärer tas bort, samtidigt som de får ta del jobbskatteavdragen. Enligt Riksdagens utredningstjänst, Rut, innebär förslaget att de som har garantipension, alltså de med allra lägst pensionsinkomster, kommer att få höjd skatt, medan de med högre pensioner får lägre skatt. Enligt Pensionsmyndighetens senaste statistik får 655 000 personer, 30 procent av Sveriges pensionärer, garantipension helt eller delvis.
Samtidigt vill dock Sverigedemokraterna höja garantipensionen med 1 000 kronor och i sin budget redovisar partiet inte vad nettoresultatet blir av höjd garantipension gentemot höjd skatt för de fattigaste pensionärerna. Det är också oklart exakt hur höjningen av garantipensionen ska fördelas, för om alla som i dag får garantipension skulle få 1 000 kronor mer i månaden i plånboken, skulle kostnaden för staten bli 7,9 miljarder, men enligt Sverigedemokraternas budget kostar satsningen bara hälften av det, 3,9 miljarder. Det innebär antagligen att det bara är de som har full garantipension som faktiskt får 1000 kronor mer i månaden, och att en del av detta går direkt tillbaka till staten i form av skatt. Det kan också innebära att Sverigedemokraterna har räknat med att en del av den ökade garantipensionen äts upp av minskat äldreförsörjningsstöd. ETC har frågat Sverigedemokraterna hur ut utslaget kommer bli för de fattigaste pensionärerna och vad som är inkluderat i uträkningarna kring garantipensionen, men inte fått något svar.
En effekt av budgetförslagen går dock att säga säkert. Eftersom den största reformen är att pensionärerna ska omfattas av jobbskatteavdragen, så är det, precis som för andra arbetstagare, de med högst pensioner som får störst del av skattesänkningarna räknat i kronor och ören. Dessutom är det bara ett fåtal pensionärer som har så höga inkomster att de får ta del av satsningen på sänkta marginalskatter.
Martin Jordö är ekonomisk talesperson för Feministiskt initiativ och han har länge följt Sverigedemokraternas politik för pensionärer. Bland annat granskade han ett förslag från Sverigedemokraternas budget för två år sedan som i praktiken skulle ha fördubblat pensionärernas skatt, ett förslag som numera har försvunnit från Sverigedemokraternas skuggbudgetar. Han menar att SD lovar väldigt mycket för att förbättra för Sveriges pensionärer, men när politiken skärskådas så slår deras förslag åt ett annat håll.
– I deras generella skattepolitik arbetar Sverigedemokraterna med flertalet skatter för de med allra högst inkomst, och det här är ingenting som kommer pensionärerna till del, utan de ökar klyftan mellan arbetare och höginkomsttagare och pensionärer. Det är en ren högerpolitik inom själva skattepolitiken, säger Martin Jordö.
Om Sverigedemokraterna skulle få inflytande över klimat- och miljöpolitiken väntas en stor förändring. Sverigedemokratiska företrädare har flera gånger gett uttryck för klimatförnekande åsikter om att den globala uppvärmningen inte är ett problem och även ifrågasatt FN:s klimatpanels IPCC:s rapporter. Bland annat skrev deras nuvarande miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen i höstas en motion där han hävdade att ”den vetenskapliga diskussionen är levande. Trots en temperaturpuckel under 2015–2016 till följd av El Niño ser vi inte att temperaturökningarna, ungefär en tiondels grad per årtionde, har den accelererande trend som FN:s klimatpanel (IPCC) har förutspått.” Deras tidigare miljöpolitiska talesperson Josef Fransson skrev samtidigt en motion med rubriken ”Faktoider inom klimatvetenskapen” där han menade att forskarnas klimatmodeller ”är helt obrukbara för att förutspå framtiden”.
Denna hållning har gjort att Sverigedemokraterna i sin budget vill ta bort det så kallade klimp-bidraget som ska främja investeringar för att minska koldioxidutsläppen. De vill även ta bort flygskatten och minska anslagen till SMHI som de har hävdat ägnar sig åt ”tendentiös opinionsbildning”.
Sverigedemokraterna tycker inte att Sverige ska gå före och minska sina utsläpp mer än andra länder, i stället är deras enda klimatpolitiska satsning ett ökat anslag på 100 miljoner kronor till så kallade CDM-projekt, alltså utsläppsminskningar som görs utomlands för att kompensera att de inte görs i Sverige.
Klimatkompensering och CDM (Clean Development Mechanism) har dock ofta ifrågasatts av forskningen. Klimatprofessorn Kevin Anderson vid universiteten i Uppsala och Manchester har kallat klimatkompensering för ”värre än att inte göra någonting. Det saknar vetenskaplig legitimitet” och riskerar att ”öka snarare än minska koldioxidutsläppen”.
Fotnot: ETC har flera gånger sökt Sverigedemokraternas ekonomiska talesperson Oscar Sjöstedt för en intervju, men har inte fått något svar.
Jobbskatteavdrag
LIKA. SD vill utöka jobbskatteavdraget med 20 miljarder, M vill göra det med 22 miljarder. Jobbskatteavdragen ger mest i kronor och ören till de som redan har höga inkomster.
Allmänna statsbidrag till kommuner och landsting
OLIKA. SD vill skära bort 92 miljarder kronor från de allmänna bidragen till kommuner och landsting, M vill i stället höja dem med 13 miljarder. Bidragen går till exempelvis skola, vård och omsorg.
Sänkt marginalskatt
LIKA. Både SD och M vill höja brytpunkten för statlig inkomstskatt, en skattereform som gynnar de med högst inkomster.
Turordningsregler
LIKA. SD vill utöka undantagen från turordningsreglerna i las från två till fem personer för företag med färre än tio anställda. Även M vill reformera las men har inte kommit med några konkreta förslag.
Vinster i välfärden
LIKA. Både SD och M röstade emot regeringens förslag om att begränsa vinster i välfärden.
Rut, Rot- och ränteavdrag
LIKA OCH OLIKA. Både SD och M vill utöka Rut-avdraget, men enbart SD vill än så länge fasa ut ränteavdraget. SD vill också införa ett särskilt Rot-avdrag för kulturhistoriska bebyggelsemiljöer.
Asylpolitiken
LIKA. Sverigedemokraterna vill enbart ta emot flyktingar från grannländerna, och ha ett absolut stopp för flyktingmottagande så länge Sveriges närområde är säkert. Moderaterna säger sig vilja ha en stram flyktingpolitik som inte avviker från jämförbara länder som Danmark, Norge och Tyskland. Danmark har länge haft en restriktiv flyktingpolitik och det senaste förslaget från de danska Socialdemokraterna är att stoppa alla asylsökande från att komma till Danmark, i stället ska de skickas till danska flyktingläger
i Afrika. Om M vill ta efter den politiken så är det inte särskilt stor skillnad från SD.
Klimatpolitiken
LIKA OCH OLIKA. Både SD och M vill avskaffa flygskatten och satsa på internationella klimatinvesteringar, med syfte att kompensera Sveriges utsläpp utomlands (klimatnyttan av dylika kompensationer har dock ifrågasatts av forskare). Till skillnad från SD ställer sig M bakom principen att Sverige ska gå före i klimatomställningen och vill inte skära i det nationella klimatinvesteringsstödet.
Pensionärerna
LIKA. Moderaterna vill sänka skatten för pensionärer genom att höja grundavdraget. Men eftersom de samtidigt vill utöka jobbskatteavdragen kommer Moderaternas förslag att göra att skatteklyftan mellan pensionärer och inkomsttagare ökar från och med inkomster på cirka 14 000 kronor i månaden.
SD vill ta bort grundavdraget men låta pensionärerna omfattas av jobbskatteavdragen, och samtidigt höja garantipensionen. SD:s förslag gör att pensionärer som har mer än garantipension får mindre i skatt. Eftersom jobbskatteavdragen ger mest till de som tjänar mer, så kommer skillnaderna att öka mellan låg- och höginkomsttagare, och pensionärerna tillhör oftast den första gruppen.
