Det parti som inte hade en egen dag i Almedalen kom ändå att bli agendasättande. Tack vare att Gudrun Schyman varje dag höll tal i centrala Visby, men också tack vare att Feministiskt initiativ (Fi) ordnade den största festen, med utpräglat antirasistiskt budskap – samma kväll som Jimmie Åkesson försökte övertyga väljare om att Sverigedemokraternas budskap är medmänsklighet.
Partiledarna talade mer om feminism än någonsin tidigare. Stefan Löfven talade om könsmaktsordning, Åsa Romson om mäns destruktivitet, Jonas Sjöstedt om välfärdens kvinnor, Jan Björklund om liberal kvinnokamp, Göran Hägglund om utseendehets, Annie Lööf om kvinnors valfrihet, Fredrik Reinfeldt om … Nej, statsministern lät inte sitt tal påverkas av den rosa framgången. I detta gjorde han Jimmie Åkesson sällskap.
– Det är ganska respektingivande att statsministern inte pratade om feminism och jämställdhet, säger Gudrun Schyman.
– Han är inte trovärdig på den punkten. Det är renhårigt att inte kalla sig feminist av det skälet att man inte alls bedriver en feministisk politik. Det är värre med politiker som kallar sig feminister och sedan inte bedriver en sådan politisk. Det är falsk varudeklaration.

Fi är snart tio år gammalt. I riksdagsvalet 2010 fick Fi bara 0,4 procent. Varför befinner ni er nu nära riksdagen, sett till opinions­undersökningar?

– Det som har hänt är att vi inte lät oss nedslås utan förstod att det inte fanns ett ointresse för feminismen, men däremot fångades många i att en fråga var ännu viktigare, nämligen regeringsfrågan. Feminister uppmanades rösta rödgrönt för att få bort den borgerliga regeringen. Vi vet alla hur det blev. Vi fick dessutom in rasister i riksdagen, men inga feminister. Så vi fortsatte att jobba.

Parallellt har Sverige fått en allt starkare rörelse kring feminism och antirasism.

– Ja, och den har vi lyckats fånga upp. Det här märktes redan under Almedalen förra året, då det började bli väldigt välfyllt på våra möten.
Gudrun Schyman beskriver en rörelse som existerar vid sidan om riksdagens etablerade partier och som ”kanaliserar en längtan efter att diskutera vilket samhälle vi vill ha”.
– Och det inte bara de närmaste fyra åren.

Om nu många valde att taktikrösta 2010, vad säger att det inte sker 2014? Flera debattörer – bland dem Göran Greider på ledarsidan i Dagens ETC – driver att en röst på Fi indirekt kan vara en röst på alliansen.

– Jag tror att vi kan lägga det här bakom oss. Inte minst för att många förstår att om man vill ha bort Reinfeldt och ha in feminism, ska man taktikrösta på Fi. Det är det som är lösningen.

Hur tycker du att Fi påverkar Almedalen i år?

– Påtagligt, och det är ett understatement. Nästan varje parti hissar feminismflaggan och talar jämställdhet på ett sätt som de aldrig gjort tidigare. De tar i så att de nästan spricker. Jag tror att många förstår att om inte Fi hade funnits, med stigande opinionssiffror, hade det varit tyst som vanligt. Och jag tror att många dessutom förstår att det utan Fi i riksdagen skulle bli tyst igen. Vi har väldigt tydligt visat att vi behövs.

Borgerligheten använder begreppet ”extremism” för att angripa Fi. Ni kommer att orsaka kaos med ansvarslös politik, heter det.

– Det är desperation, de vet inte vad de ska till. Fi driver att Sveriges jämställdhetspolitiska mål ska genomföras, och de står hela riksdagen bakom. Vi ska ha lika mycket makt att forma samhället och våra liv oavsett om vi är kvinnor eller män. Det ska synas i jämn fördelning av positioner. Det ska vara ekonomisk självständighet i livet och livet ut, det vill säga rättvisa löner och pensioner. Vi ska dela lika på föräldraskapet. Vi ska utplåna mäns våld mot kvinnor. Allt det här har riksdagen ställt sig bakom, men det har inte förts någon politik för att vi ska ta oss dit.

I nuvarande takt går det långsamt att komma tillrätta med löneskillnader mellan kvinnor och män. Vi kommer att få vänta tills …

– 2138!

Ja. Hur kan det här justeras snabbare?

– Genom att vi ändrar den svenska modellen för lönebildning och låter Medlingsinstitutet, som är politikens förlängda arm, få ett uppdrag om jämställda löner. Det kommer i praktiken betyda att Pappa Metall får sätta sig ned och vänta lite medan Mamma Kommunal kommer i kapp.

Hur har fackförbunden reagerat när du ­öppnar för att riva upp ordningen för ­lönebildning?

– De har varit väldigt motsträviga, alltså de mansdominerade förbunden, inte de kvinnodominerade. Fi har jobbat väldigt nära Kommunal, Unionen, Lärarförbundet med flera. De är helt med på detta. Och nu har det börjat höras en annan röst i LO, faktiskt. Karl-Petter Thorwaldsson har en annan förståelse.

Fi har släppt en stomme till ekonomisk politik (se fakta här intill). Vilken är den viktigaste åtgärden?

– Det viktigaste är att Fi deklarerar att vi inte kan ha ekonomin i högsätet. Ekonomin ska inte styra politiken, det är politiken som ska styra ekonomin. Pengar är ett verktyg för att uppnå de politiska målen. Då måste vi formulera dem: mänsklig utveckling, att kunna färdas väl i livet, jämställdhet och jämlikhet, frihet från diskriminering, hållbarhet.

Andra partier har organisationer som tagit fram konkreta program – och ekonomiska underlag – för många politiska områden. Hur länge dröjer det innan Fi befinner sig i den situationen?

– När vi kommer in i riksdagen får vi de resurserna. Det viktiga är att vi nu visar på inriktningen och de huvudområden vi vill prioritera.

Efter valet, om ni kommer in och regeringen faller, så väntar sannolikt förhandlingar, och därmed kompromisser. Vad kan ni absolut inte tänka er att tumma på?

– Ja du, det kan inte jag riktigt säga. Vi lägger all energi på att komma in. Hur vi kommer att förhålla oss, om vi ska propsa på att vara med, den frågan har vi inte diskuterat i partiet. Jag kan se både för- och nackdelar. Klart att man har en större påverkansmöjlighet om man sitter som minister på något område, kanske… jämställdhet. Å andra sidan innebär regeringsmedverkan kollektivt ansvar för förd politik, och vi står väldigt långt ifrån andra partier på avgörande punkter.
Vilka?
– Militären, exempelvis. Fi tar avstånd från våld som verktyg för att lösa konflikter, och det gäller inte bara i våra nära, intima relationer utan också i de internationella. Därför föreslår vi stora neddragningar i det militära försvaret. Det gör inget annat parti.

Fi har oerhört hängivna aktivister. Kommer de inte att bli besvikna på politikens långsamma kvarnstenar om Fi klarar fyra procent?

– Klart att det är en utmaning. Vi har idag 17 000 medlemmar som aldrig har varit på en kongress och diskuterat vår politik. De flesta har ingen som helst erfarenhet av partipolitiskt, parlamentariskt arbete. Det är jag som är en gammal politisk räv. Men vi har gjort det här i Simrishamn kommun, där vi förra valet blev tredje största parti och sitter i samtliga styrelser och nämnder. Vi har fått mycket uträttat, trots att ingen hade tidigare erfarenhet. Det är en skolningsprocess. Jag har gott hopp.