BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Tandvårdshögskolan har en lång erfarenhet av att sälja utbildningar till andra landsting. En anledning till att Saudiarabien och Kuwait blev intressanta var just att organisationen för uppdragsutbildningar redan fanns. Och erfarenheter av utländska mastersstudenter var positiva. Det berättar Thomas List.
– Vi hade kvar gamla kontakter med studenter som hade gått här på 1980-talet, runt om i världen, som var goda ambassadörer för Tandvårdshögskolan. Och genom att organisationen fanns redan, annonserade vi om masterutbildning här i Malmö i internationell fackpress på engelska, säger han.
Från Kuwait och Saudiarabien
Detta ledde till att den första kullen med utländska studenter, främst från Kuwait och Saudiarabien, påbörjade en fyraåring masterutbildning 2014 i Malmö. Denna form av utbildningar får inte generera vinst. Däremot gör den här typen av uppdragsutbildningar att den totala omfattningen av utbildningen ökar, vilket gör att verksamhetens storlek kan behållas. Utan uppdragsutbildningar skulle alltså nedskärningar vara nödvändiga.
Behov av högre utbildning
Av fakultetens totala intäkter kom knappt fyra procent från internationella masterutbildningen under 2015 och ungefär lika mycket året innan. Det motsvarar ungefär 8,7 miljoner per år för masterutbildningen med 20 studenter.
Det höga ansökningsantalet från studenter i Mellanöstern har bidragit till att bara arabiskspråkiga studenter går utbildningen. Länder som Saudiarabien och Kuwait har ett behov av högre utbildning för till exempel tandläkare.
Om man hårdrar det är det alltså saudiska pengar som är med och delfinansierar svensk utbildning.
– Vi här på fakulteten och högskolan hade diskussioner om hur vi ser på att vi har samröre med en diktatur. Vår debatt påverkades också av Margot Wallström som i sin roll som utrikesminister kritiserade Saudiarabien för bristande mänskliga rättigheter, säger Daniel Bengmark, projektkoordinator vid Tandvårdshögskolan.
– Men vad vi gör är att bland annat luta oss mot diskussioner som har förts hos Stiftelsen för internationalisering av högre studier och forskning, Stint. Och de betonar att utbyte har positiva effekter för spridandet av demokratiska värderingar, säger Thomas List.
– En av våra före detta studenter som nu är prodekanus vid universitetet i Mekka sitter i den etiska kommittén där, något sådant fanns inte tidigare där, tillägger han.
Stint ger dock inte några generella rekommendationer om samarbete med olika länder. Det skulle vara mycket svårt säger Stints verkställande direktör Andreas Göthenberg:
– Det beror mycket från fall till fall. Jag skulle säga att det är viktigt att respektive organisation eller högskola måste ha klart för sig varför man har ett visst samarbete och vad som motiverar det.
– Som exempel kan nämnas att Sydafrikabojkotten aldrig omfattade akademiska och kulturella samarbeten, eftersom öppna intellektuella kontakter sågs som ett sätt att skapa förändring, säger Andreas Göthenberg.
I studenternas hemländer hålls könen ofta helt skilda åt under undervisningen, men på här på Tandvårdshögskolan är det första som sker att de får en kvinnlig handledare till exempel.
– Genom att de ser hur vi arbetar, så ser de också ett annat sätt att samverka, när de kommer hem. Vi börjar alltid utbildningen med hur det fungerar här och sådant som vi anser inte är förhandlingsbart. Det kan vara att vi tar i hand med våra patienter oavsett kön. Det tillhör ett gott bemötande. Det brukar vara initiala diskussioner om det, men sedan accepterar alla det och det har aldrig varit några problem, säger Thomas List.
En tillgång lokalt
Att ha arabisktalande masterstudenter i Malmö är också en tillgång för att möta de arabisktalande som bor här och förstå dem bättre.
Men nya hinder för utbildningen har dock dykt upp längs vägen – de allt längre handlingstiderna hos Migrationsverket. Det har gjort att den planerade utbildningen 2017, där den tredje gruppen masterstudenter skulle ha börjat, riskerar att ställas in.
– Tidigare fick utomeuropeiska studenter till den här typen av utbildningar relativt snabbt uppehållstillstånd. Nu kan man konstatera att handläggningstiderna har blivit så långa att det nästan inte går att organisera utbildningarna. Vi har ett exempel med en japansk tandläkare som skulle gå en master/specialistutbildning här. Alla papper är i ordning, men efter åtta månader är hans ärende inte påbörjat, berättar Thomas List.
– Vi är väldigt beroende av att programmen rullar på, så detta är ett stort problem för verksamheten.
