Vinster i välfärden är en het politisk fråga. Bland de företag som kan komma att beröras av regeringens begränsning av vinstuttaget finns den privata skolkoncernen Thorengruppen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Bolaget är en vinstmaskin som har växt i en rasande fart. Sedan 2011 har omsättningen femdubblats, från 200 miljoner kronor till 1 miljard 2015/2016. Samma år landade vinsten på 56 miljoner kronor och den ensamma ägaren Raja Thoren tog ut en lön på 4,3 miljoner kronor.
Trots detta jättekapital kommer nu uppgifter om en pressad arbetssituation för lärarna på en av skolorna, affärsgymnasiet Thoren Business School på Medborgarplatsen i Stockholm, med eftersatt bibliotek och läromedel.
– Thorengruppen har inget grundläggande intresse för utbildning och samhällsservice. Vinst och lönsamhet kommer alltid först, säger en lärare som i dag har slutat på skolan.
”Ingen pedagogisk poäng med upplägget”
Hen berättar att skolan till exempel jobbar enligt en standardiserad modell med sju kurser och omkring 30 mentorselever per lärare. Det går att jämföra med lärarens nuvarande anställning på en kommunal skola: Där är det sex kurser och 16 mentorselever som gäller, alltså hälften så många.
– Det finns ingen pedagogisk poäng med upplägget. Det är uppenbart att det handlar om att ha så få anställda som möjligt. Skolledningen vet att antalet kurser innebär att utrymmet för egna idéer suddas ut och därför följer alla ämnen en mall så att man ska hinna med. Det har också lett till att jag haft kurser jag inte är behörig till. Det blir en orimlig situation som går ut över undervisningen och framför allt eleverna.
– Koncernen har haft stora kick off-fester med fyrverkerier och sprit. Men däremot anställer man inte fler lärare eller köper in ordentligt med läromedel. Lärare har kritiserat varför koncernen lägger resurser på sådant och samtidigt tar ut vinst. För många blir det otydligt vilka ekonomiska prioriteringar som görs, eftersom det inte verkar finnas pengar till alla delar av verksamheten.
Malin Granlund är Lärarnas riksförbunds lokalombud på skolan. Hon bekräftar att det finns ett missnöje bland lärarna, över hur koncernen använder skolans ekonomiska medel.
– Enligt medarbetarundersökningarna är förtroendet för den lokala ledningen starkt. Däremot brister förtroendet för ledningen på högre nivå. Där är man missnöjd med de ekonomiska prioriteringarna och man efterfrågar ökad insyn i ekonomin.
Hon bekräftar även att undervisningsupplägget medför problem.
– De flesta här är överens om att det är för mycket med sju kurser och 30 mentorselever. Jag skulle inte säga att det finns en extrem stress, däremot upplever många sig otillräckliga och det finns en frustration. Jag vill se färre kurser, och driver frågan lokalt.
Delar inte samma bild
Rektor Johanna Svensson förmedlar mer än gärna en problemfri bild av skolan och en bra dialog med skolans ombud. Kritiken från läraren och ombudet avfärdar hon dock som osant och säger att ”det får stå för dem”.
– Enligt medarbetarundersökningen för höstterminen 2016 är personalen nöjd med ledningen och arbetsmiljön så den bilden som läraren uttrycker stämmer inte överens med verkligheten. Enligt vår elevenkät är dessutom eleverna nöjda med skolan.
Men både ombudet och läraren säger att flera lärare delar bilden om att sju kurser och 30 mentorselever är för mycket. Är inte den kritiken värd att bemöta?
– Det får stå för dem. Vi arbetar enligt läroplanen och skollagen. Som sagt så stämmer inte den verkligheten överens med undersökningen.
Ombudet sade ju att flera är missnöjda med hur ledningen använder koncernens ekonomiska medel.
– Den bilden delar inte jag. Vi återinvesterar i verksamheten.
Deras bild spelar ingen roll?
– Det var inte det jag sade. Jag sade att jag inte delar den bilden. Enligt medarbetarundersökningen så upplever de inte att det är så.
