– Jag gillar att klättra mest, säger hon och skyndar ut i porten.
Hon är sex år gammal och får leka ute själv på framsidan av huset där hon bor, så länge hon inte går längre än att hennes föräldrar kan se henne.
– Jag tycker att det är viktigt att leka för att jag blir glad av det.
Utanför möter hon en kompis som hon brukar leka med, det finns mycket barn i området.
Hennes storebror Leon Andersson är nio år. Han får gå längre med kompisar, bara han har med sig sin telefon och kan berätta var han är.
– Jag brukar gå eller cykla med mina kompisar till fotbollsplanen, säger han.
Sverige i botten
En studie om tolvåringar i Stockholms innerstad och i förorten Bredäng visar att var femte tolvåring i innerstaden inte får åka buss eller tunnelbana själv, och sju av tio får inte vara ute själva när det är mörkt. I Bredäng får var fjärde tolvåring inte vara ute i området runt hemmet utan vuxen, och var tredje får inte åka tunnelbana själv.
Det finns en frihet i att vara ute med bara vännerna tycker Leon Andersson, och han känner sig trygg när han är ute.
– Det är roligare, då är det ingen som stör och säger vi ska gå någonstans eller att vi inte ska göra vissa saker.
Barn i Sverige har goda levnadsvanor, äter mycket grönsaker och har god tandhälsa, enligt WHO:s senaste mätningar. De har också goda relationer till sina föräldrar och lärare, men när det kommer till skolbarns rörelse hamnar Sverige i botten. Majoriteten av skolbarnen i Sverige får inte de 60 minuter rörelse per dag som rekommenderas, bara 17 procent av flickorna och tolv procent av pojkarna når upp till målet.
Solen är på väg ner när Sasha-Lo Lindberg greppar en röd metallstång och svingar sig fram. Hon passar på att leka i klätterställningen utanför salen där hon just haft cirkusträning, men hon längtar hem.
– Jag brukar vara ute själv på gården, då brukar jag leka själv med mina kompisar, förklarar hon.
”Skäll av en gubbe”
Sasha-Lo Lindberg är sju år gammal, och har fått vara ute och leka själv sedan de flyttade till ett område med en innergård för ett och ett halvt år sedan. För det mesta känner hon sig trygg när hon är på gården utan föräldrar.
– Det är kul att vara ute och leka själva, men ibland är det lite läskigt. Vi fick skäll av en gubbe när vi lekte en gång, så det kan vara skönt att ha någon vuxen med men det är också skönt när de inte är med för då kan de inte heller avbryta vår lek.
Ofta har barn varit med om obehagligare situationer än deras föräldrar vet om. I intervjuer med barn mellan åtta och 14 år har forskare sett att hälften varit med om incidenter i trafiken där de varit nära en olycka, men de lägger skulden på sig själva och undviker att berätta för sina föräldrar.
Än så länge får Sasha-Lo Lindberg inte gå längre än till gården precis utanför huset, men hon känner sig själv nöjd med den friheten.
– Jag känner att det är ganska lagom och jag har mina kompisar på gården.
Leken i skolan är extra viktigt, om du frågar Sasha-Lo Lindberg.
– Efter rasten är det faktiskt lättare att koncentrera mig för då har inte jag så mycket spring i bena, säger hon.
Fysisk aktivitet har en mängd positiva hälsoeffekter för barn och unga på både kort och lång sikt, enligt Folkhälsomyndigheten. Skolbarn i Sverige rör sig i genomsnitt totalt tio procent av sin vakna tid, och är inaktiva 70 procent av den. Minst aktiva är de på helgen.
”Blir glad av lek”
Harriet och Gunnar Krohn, nio och sex år, lever aktiva liv. Utöver fotbollsträningar och matcher tre dagar i veckan går Harriet Krohn upp en timme tidigare varje morgon för att delta i skolans satsning på extra idrott.
– Jag tycker att det är kul och jag känner att jag blir glad av det. Ibland är det mer lekar och ibland mer sport, säger hon.
Skolan är den plats där de leker mest, berättar syskonen. Rasterna är långa nog och kompisarna många.
– Jag leker varje dag på rasterna. Jag leker nog mest i skolan för där är jag väldigt mycket och så har jag mina kompisar där. På helgerna är det svårare att hitta på saker att leka, säger Harriet Krohn.
Ibland räcker dock rasterna inte till, och de måste avbryta mitt i leken.
– Vi har ett stort Fia med knuff-spel och det hinner vi aldrig spela klart, då känns det tråkigt att gå in och ibland tänker jag att jag gillar mer att ha rast, säger Harriet Krohn.
– Jag tycker att vi förtjänar raster för att vi jobbar så bra på lektionerna.
När Harriet Krohn eller någon av hennes klasskamrater blir ofokuserade på lektionerna har de något som de kallar för rörispaus. Läraren bryter lektionen, sätter på en video med rörelser och låter eleverna härma instruktionerna en kort stund innan lektionen fortsätter.
– Det är för att vi blir så springiga i benen när vi har långa lektioner. Det funkar bra, man får ny energi, säger Harriet Krohn.
Utmanas i leken
Där Harriet och Gunnar Krohn bor finns en innergård där de brukar leka tillsammans. De gungar i hängmattan, leker att de är agenter som ska fånga en tjuv eller hjular och står på händer på gräsmattan. Harriet Krohn tycker det är roligast att leka om vuxna och barn leker tillsammans, men Gunnar Krohn gillar mest att leka med andra barn.
– När det är bara barn blir det roligare för det blir mindre regler och då kan man göra vad man vill.
De springer över gräset. Gunnar Krohn står på händer tills han ramlar och Harriet Krohn slår över i brygga. De leker ofta ute tillsammans eller med vänner som är på besök. De gillar gården, det finns bara ett problem.
– Det finns inga andra barn här i vår ålder, det är synd. Men mormor och morfar bor också här, och ibland är våra kusiner hos dem så då brukar vi leka, säger Gunnar Krohn.
Men det är inte bara det roliga med att leka och den fysiska rörelsen som är bra med att vara själva med kompisar, berättar de. När vuxna inte är med uppstår utmaningar som att komma överens, lära sig hur andra gör och hitta kompromisser.
– När vi leker med andra så lär vi oss vad de har för sätt och regler och att olika personer gör på olika sätt. Ibland blir vi osams och då brukar vi försöka sätta ihop reglerna så att det blir lite som båda vill, berättar Harriet Krohn.
